Sara och jag åkte till stan på förmiddagen. Hon skulle ha skor till skolavslutningen och jag skulle ha några kläder. Jag var inte så sugen på att shoppa men vi kom hem med ett par skor till Sara i alla fall. Bara det var bra eftersom Sara är grymt svår att köpa saker åt och hon har alltid svårt att bestämma sig.

Sedan blev det till att åka ut till stallet och hjälpa Veronica med finputsningen inför tävlingen. Jag hade kameran med mig så Veronica kunde titta på hur det såg ut och själv fundera på vad hon vill korrigera. Veronica och Berta red både dressyrprogrammet och så hoppade hon en lite bana. Både dressyren och hoppningen såg bra ut och det tror jag Veronica tyckte när hon fick se det som var filmat också. Jag skulle gärna ha lagt ut filmen på min hemsida, men min son har lånat kameran för att spela in en film tillsammans med sina kompisar. Mutter, mutter, men han får väl låna den ett tag i dag om han nu måste.

När Veronica hade ridit så tog vi ut Berta på gårdsplanen och tvättade henne. Jag var lite fundersam hur det skulle gå och såg framför mig en vilt protesterande häst, emn det visade sig att det gick bara bra. Jag fick spola av svansen och tvätta henne överallt. Nu är hon ren och fin.

Nu i kväll sitter jag och putsar på ridutrustningen. Alla saker man ska ha med sin ska rengöras. Det blir två sadlar, tre träns, två par tyglar, martingal,  tre schabrak, benskydd och borstar. Det blir som sagt en hel del.

Vet inte vad jag har hamnat i för koma men jag är grymt trött. Jag gick och lade mig på sängen efter jobbet (typ halv fyra) och klev sedan bara upp för att äta och gå på toa. Annars sov jag hela tiden.

Det är tävling på söndag och nu börjar finputsningen. Veronica fick rida Berta idag och hoppa henne. Det ser så fint ut och jag vill bara rycka ner Veronica och hoppa själv. Men tiden för hoppning har passerat för min del så nu får jag njuta från marken.

Vi hade ställt upp tre hinder som man kunde komma från olika håll. När Veronica började hoppa så tog Berta i för kung och fosterland över hindren. Hon bjöd bra och taxerade själv avstånden och flöööög högt över de ganska låga hindren. Vi höjde upp till 80 cm ungefär och det gick bra också. Det såg så enkelt ut. Så byggde jag om och gjorde en oxer och ett rättuppstående och då började det tjorva lite. Avstånden stämde inte (eller om Berta blev osäker) så det blev lite halvkråkiga språng. Dessutom började Berta krokna i halsen innan hindren (liksom böja ner huvudet mellan frambenen) och då ser hon inte hindren i tid och då kommer hon fel. Veronica la på spö precis i upphoppet och då vaknade Berta och började hoppa igen. Då hoppade hon jättefina språng så vi avslutade där.

Det såg i alla fall väldigt fint ut. Några av sprången var det riktigt bra klass på och andra var lite sämre. Men Berta själv måste ju hjälpa till lite hon också. Det går inte bara att Veronica får göra allt jobb och lyfta över hästen.

Så var det tisdag... Jag gjorde mig en tur neråt stan på morgonsidan så jag var på jobbet först vid klockan tolv. Det var en ganska lugn dag men det hänger en skugga över axeln på en som gör att man ligger sömnlös om nätterna. Det är nämligen dags att sätta betyg. Vi har ju målrelaterade betyg där eleven ska bedömas utifrån vilka mål de har nått och det låter enkelt i teorin men är lite trixit i praktiken. Exakt när och hur ser man att eleverna nått målen. Hur många gånger ska de i olika uppgifter visa att de når målen för att det ska gälla som betyg? Och hur mycket hjälp de fått av mig som lärare, andra kompisar, specialpedagogen eller föräldrarna hemma ska räknas? Är det produkten eller utvecklingen i kunskap som räknas?

Tänk er att man ska analysera det eleverna gjort i flera steg, med olika mål i flera ämnen. Det är ett oändligt arbete och man får ganska mycket ångest och hoppas att man bedömt rättvist och på rätt grunder. Nationella proven brukar vara en bra fingervisning om vad eleverna kan men det visar ju inte allt. Ja, det är mycket att fundera på till på torsdag då det ska rapporteras in. Jag läääängtar till sommarlovet! (Vi lärare arbetar fram till midsommar, men eleverna går på lov nästa torsdag.)

Släppte ut hästarna i morse före sex i vanlig ordning. Hem och fixade för att sedan åka ut till stallet igen. Jag skulle hjälpa Veronica med lite pyssel nu när hon är borta. Åkte sedan till jobbet och hade en intensiv eftermiddag.

Var är regnet?  Jag bara undrar. Det är katastrofalt torrt och det växer nästan ingenting ute i Kasamark. Det är bara brunt gräs från förra året. Det känns trist. Det hade varit bra med en rejäl regnskur och lite värme så att allt kommer igång och får växa.

Vårt hö börjar ta slut. Det räcker till midsommar men sedan börjar det eka tomt. Trist.

I dag har jag släppt ut hästar och ridit både Amie och Berta. Veronica har åkt på en resa till Tallin så jag har lovat att rida  Amie lite.

Jag började med Amie. Tänkte att det var bäst att uppfylla det jag lovat. Vi skrittade ut till gillis lägda och hon kändes ganska trög. Vi började med att komma överens om start-stopp. Vi hade inte riktigt samma uppfattning i början. Sedan började vi värma upp och vi joggade i trav några vändor innan jag fattade galopp. Hon fick rulla på i galopp till hon kändes trött och det blev ganska många varv. Sedan bytta jag varv och gjorde samma där.

Efter det började jag sträcka ut och böja henne. Jag överböjde henne på volt åt båda hålleni skritt - inte så popluärt. Sedan kortade jag upp henne och red lite olika tempon i trav, för att sedan jobba med snabba serpentinbågar. Den övningen gillar jag för hästen måste lyssna och vara följsam och bakbenen  kommer in under kroppen.Jag gjorde inte så många sepentiner för det är ganska jobbigt. Amie fick pusta en stund och sedan körde jag igång med skänkelvikning. Amie flyttar sig lätt undan skänkeln och hon gör det bra men hon har lite jobbigt åt höger så då tappar hon formen.

Nu började Amie kännas lite trött så då överböjde jag henne igen på små volter och nu var hon väldigt stretchig och fin. Travade av henne lite och sedan gick vi hemmåt. Amie började med att takta ett par steg men sedn orkade hon inte mer så vi skrittade hem på lång tygel. Vi hade ridit i 40 minuter ungefär och hon var trött.

Sedan var det bara att klä av Amie alla grejerna och istället sadla Berta. Jag var helt slut och darrade i benen när jag klev av Amie så det var liiiite jobbigt att kliva upp på Berta. Än jobbigare blev det när jag kände att Berta var som en dynamittunna under mig - redo att explodera. Suck. Vi trippade med spända ben bort mot lägdan och red där. Jag körde samma program med Berta. Berta var ju på tårna och huvudet var som en giraff i början när hon gick och spejade efter allehanda farliga grejer. Men ridningen tog på henne också och hon stånkade och stönade. Jag var nöjd med ridningen när jag red hem igen.

Om jag hade varit darrig när jag klev av Amie så var det ingenting mot vad jag var nu efter jag ridit båda. Jag var helt slut. Man beundrar dem som har två hästar eller fler och rider dem varje dag. Vilket jobb! Mina mag-och bukmuskler värker, högerarmen är slut (!), tur att det inte blir någon ridning imorgon.

I morse åkte jag ut till stallet vid halv nio. Veronica var redan där för hon hade släppt ut hästarna på morgonen. Vi sadlade hästarna och gav oss iväg på en tur ut i skogen. Det blev en helt ljuvlig tur. Solen sken, hästarna var lugna och lunkade på. Toppen.

På vägen hem så mötte vi en bil. Vi var bara några meter från infarten då bilen kom och susade (ganska fort) förbi utan att hålla ut till höger. Berta hoppade jämfota rätt ner i diket bredvid vägen. Tur att diket inte var så djupt. Varför kan inte folk sakta ner och hålla ut så att hästarna får plats och inte känner sig trängda? Vi var tio meter från varningsskylten där det varnas för hästar. Man kan väl ha respekt för den åtminstone.

Åkte in till stan en sväng med Sara. Det var varmt och skönt där och fullt med folk.

Jaha, så var det blåsigt även idag. Typiskt, men det blåser i alla fall inte lika kallt och lika starkt som igår så jag tog och sadlade på Berta och red på Gillis lägda.

Jag började med att trava fram i en ganska fri form. Joggade lite lätt fram och tillbaka och gjorde lite volter. När jag sedan skulle fatta galopp så ville hon inte alls. Hon fattade inte skänkeln (eller så ville hon inte). Snacka om att jag blev brydd. Jag provade både höger och vänster men det blev slängtrav av alltihop trots att jag lade till spö på bogen. Konstigt. Berta gick fortfarande i en ganska fri form så jag tog och kortade upp henne och ramade in henne med skänklarna - jag satt ner i traven så jag kom åt henne riktigt bra. När jag så provade att fatta galopp så gick det bra. Lite protester var det men så fort hon kom in i det så gick det bara bra. Hon kan galoppera riktigt sakta samt sträcka ut även om det är svårt att hålla kvar galoppen när man ska korta upp den.

Efter det så tog jag och hoppade några språng. Första gånge tog hon tag i hindret och hoppade som bara den. Det var roligt.

Efter lite mer arbete på volt så gick vi in igen. Jag ska rida i morgon också är det tänkt.