Det var nära ögat att jag missade hoppningen på svt24 i dag. Jag som sett fram emot detta hela helgen och som pinsamt nog missade sändingen i fredags slog på tvn i god tid innan hoppningen skulle börja. Döm om min förväning när vi inte längre hade svt24 i vår programlista trots abbonemang och allt. Morr... det var Ulf som förmodligen hade uppdaterat och grejat så därför var det inte längre svt24 utan 24mittnytt. Där fanns ingen hoppning! Jag fick i panik ringa Veronica och där fanns det bild som tur var. Det var bara att sätta sig i bilen och köra hem till henne.

Det var lite taskig tajming för jag hade tänkt sitta och rätta prov samtidigt som jag skule se hoppningen. Synd.

Det är faktiskt många saker jag skulle ha gjort i helgen som inte blev av. Det kommer att bli en stressig vecka för att hinna ikapp.

Tja vad ska man säga. Jag har haft en väääldigt lugn och harmonisk häst ett bra tag nu och det har varit väldigt vilsamt. Idag var dock pigga Berta tillbaka. Det var TNT i hovarna. Till saken hör att jag passade på att rida ut i skogen (ensam, Veronica hade åkt till stan) och det var ju jättekul tyckte Berta. Det har gått ett tag sedan sist så varje gran var ny och de skulle man vara hemskt misstänksam mot tyckte Berta. Så misstänksam att vi faktiskt gjorde oss en tur ner i diket vi ett tillfälle då hon skyggade för en speciellt farlig gran som står vi vägen på raksträckan mot Åsas ponnysar. Det var tur att diket inte var så djupt och jag satt som fastlimmad i sadeln.

Hur som helst så klarade vi oss fram till ponnysarna och just vid huset så brann ett gevärsskott av på andra sidan älven. Berta gjorde en piruett på bakbenen redo att fly hemåt men jag stoppade henne och tvingade henne ut i skogen. Väl ute i skogen gick det bra och hon kunde kosta på sig att frusta lite.

Hemvägen var lika spännande och Berta var alldeles svettig när vi kom hem och då hade vi nästan inte gjort något. Hmm... Men jag tycker att det gick bra ändå. Hon lyssnar på mig och går framåt även fast hon är väldigt spänd. Det finns lite tillit i alla fall än fast hon är lite uppe i varv. Det är lätt att få en avslappnad häst att lysnna på en och göra som man vill, men det är väldigt svårt att få en spänd och skvättig häst att lyssna på en. Lyssnar den på en när den är spänd så finns det en bra grund i alla fall.

Jag vet ju att det är "bara" hormoner och att det blir så här lite nu och då i en regelbunden cykel så det är bara att gilla läget och göra det bästa av situationen.

Efter ridturen gick jag genom hela hagen och kollade stängslet. Tog bort lite grankvistar som lagt sig på tråden på grund av tyngden från snön. Fick på köpet stötar av tråden tre gånger så fingrarna var lite darriga efter det.

Tog in hästarna på kvällen.

Det var kallt och eländigt i dag. Eller, kallt och kallt, det beror på vad man jämför med. Hur som helst så var det -8 grader och jag frös.

idag hade jag planerat att ställa lite mer krav på Berta. Vi kan inte hålla på och såsa på hur många gånger som helst. Därför ställde jag ut fyra koner på rad med ca fyra meter mellan som jag kunde rida serpentiner mellan.

Hämtade Berta och red fram lite först i skritt, trav och galopp. Började sedan att rida serpentiner i skritt och var petnoga med ställningen och böjningen. Efter lite kamp gav Berta med sig och blev väldigt smidig i kroppen samt att hon kommer ner i en väldigt fin form där hon jobbar bra.

Red i alla fall i skritt mellan konerna och travade på vägen "tillbaka", saktade av till skritt och tog sedan konerna igen. Jag gjorde så några varv innan jag sedan började rida trav mellan konerna och när jag ridit ut från sista böjen fattade jag galopp på vägen tillbaka. Både när jag gjorde det i skritt-trav och trav-galopp krävde jag en snabb tempoväxling när jag kom ut ur serpentinbågarna. Det gick bra i skritt-trav men det var svårare när det skulle fattas galopp. Det var jobbigt för Berta att fatta galopp ur den form hon hade så när jag krävde lite blev hon sur och bockade men jag brydde mig inte om det utan red på som vanligt och nästa gång vi kom till samma ställe med galoppfattning så gjorde hon som jag sa än fast det var jobbigt.

Skrittade sedan henne en stund innan vi gick in. Då var vi ganska nöjda båda två.

I dag var jag tvungen att ta tag i ridningen. Trött eller inte, jag kan ju inte låta hästen stå hur många dagar som helst.

Åkte ut till stallet vid halv sex på kvällen, fixade allt som behövdes med hö och vatten och sådant och sedan sadlade jag Berta och red på lägdan bakom huset. Berta var hur lugn och avslappnad som helst. Det var faktiskt roligt att rida. Rastade mest av henne och ställde inte så stora krav.

Ja, det finns inte så mycket att berätta om denna dag. Arbetade som tusan hela dagen och kom hem sent eftersom jag ahde ett utvecklingssamtal på eftermiddagen. Var som en död sill hela kvällen.

Jag åkte ut till hästarna och red på kvällen. Jag frös redan när jag satt hemma så jag var måttligt road inför en eventuell ridtur i -8 grader.

Jag sadlade i alla fall Berta, gick ut och tände belysningen (38W lampa) och hämtade kusen. Fatta vilken bra ridtur det blev. Berta var lugn och avslappnad och frustade flera gånger - till och med i galoppen. Det var så lugnt och trevligt så jag ville nästan inte kliva av. Av minusgraderna märkte jag ingenting. Det kändes bara härligt och friskt! Jag tror att både Berta och jag kände oss nöjda då vi gick in igen. Kul... Men så har hon någon liten minibrunst nu också och då är hon alltid lugn. Sprättigheten kommer om en vecka - det kan jag vara så säker på.

Släppte ut hästarna i morse i blåsten. De såg måttligt imponerade ut över att behöva gå ut men de ställde sig vid balen och åt.

Jag har haft en riktig maratondag. Det har gått i ett hela tiden och ovanpå allt så var det kvällsföreläsning om IUP och bedömning. Det var väl intressant så det förslår men ack vad jobbigt det var att sitta i tre timmar och försöka analysera vad som egentligen sades. Min arbetskamarat som också var där viskade efter ett tag "är det här någon slags religiös sekt?" och visst var det lite väckelsepredikan över det hela. Men det var ändå bra och tankeväckande.

Nu är jag slut i huvudet och mina fötter är iskalla. Det blir så när jag sitter för länge.

I morgon får jag hälsa mer ordentligt på Berta.

Söndag, och i dag skulle en hösilagebal bli levererad som vi skulle ställa i hagen. Det tar en sån tid och energi att packa hö i påsar och lägga ut varje dag så nu satsar vi på att ha en bal i hagen tillsvidare. Det sparar vi en hel del tid på.

Appropå tid så tog det en hel del tid innan balen kom. Jag fick stå ute i smällkalla vintern med ilande blåst i 45 minuter och vänta. Jag ville inte gå in heller för jag ville stå ute på vägen och dirigera traktorn när den kom.

Efter en låååång väntan kom balen i alla fall och nu står den prydligt uppställd i hagen. Jag min nöt, tänkte inte riktigt klart så jag öppnade balen hela vägen uppifrån och ner. Det hade varit bättre om jag bara tagit bort halva övre delen så att det inte rasar ner så mycket hö på backen, men det kom jag att tänka på när jag väl hade gjort det.

Hade tänkt rida men jag frös så om tårna så jag åkte hem. Ulf hade sagt vi skulle städa hemma så jag trodde han väntade och var halvsur för att jag var borta så länge men när jag kom hem så skulle det inte alls städas. Det skulle han göra sedan sa han... hmpf... då stressade jag i onödan.