Tja vad ska man säga. Jag har haft en väääldigt lugn och harmonisk häst ett bra tag nu och det har varit väldigt vilsamt. Idag var dock pigga Berta tillbaka. Det var TNT i hovarna. Till saken hör att jag passade på att rida ut i skogen (ensam, Veronica hade åkt till stan) och det var ju jättekul tyckte Berta. Det har gått ett tag sedan sist så varje gran var ny och de skulle man vara hemskt misstänksam mot tyckte Berta. Så misstänksam att vi faktiskt gjorde oss en tur ner i diket vi ett tillfälle då hon skyggade för en speciellt farlig gran som står vi vägen på raksträckan mot Åsas ponnysar. Det var tur att diket inte var så djupt och jag satt som fastlimmad i sadeln.

Hur som helst så klarade vi oss fram till ponnysarna och just vid huset så brann ett gevärsskott av på andra sidan älven. Berta gjorde en piruett på bakbenen redo att fly hemåt men jag stoppade henne och tvingade henne ut i skogen. Väl ute i skogen gick det bra och hon kunde kosta på sig att frusta lite.

Hemvägen var lika spännande och Berta var alldeles svettig när vi kom hem och då hade vi nästan inte gjort något. Hmm... Men jag tycker att det gick bra ändå. Hon lyssnar på mig och går framåt även fast hon är väldigt spänd. Det finns lite tillit i alla fall än fast hon är lite uppe i varv. Det är lätt att få en avslappnad häst att lysnna på en och göra som man vill, men det är väldigt svårt att få en spänd och skvättig häst att lyssna på en. Lyssnar den på en när den är spänd så finns det en bra grund i alla fall.

Jag vet ju att det är "bara" hormoner och att det blir så här lite nu och då i en regelbunden cykel så det är bara att gilla läget och göra det bästa av situationen.

Efter ridturen gick jag genom hela hagen och kollade stängslet. Tog bort lite grankvistar som lagt sig på tråden på grund av tyngden från snön. Fick på köpet stötar av tråden tre gånger så fingrarna var lite darriga efter det.

Tog in hästarna på kvällen.