Det var med tunga steg man gick till jobbet i dag. Jag kände mig trögstartad och trögtänkt.

Jag släppte ut hästarna i morse och Veronica tog in dem efter en hel dags regnande.

Ulf är på kurs i Finspång så jag är gräsänka. Han kommer hem på fredag.

Frisörslaget - ett gäng kända frisörer plockar ut ett team från hemtrakten och lär dem göra extensions och klippa etapper.

Likörslaget - några kändisar med alkoholproblem sätter ihop ett lag från hemtrakten och lär dem dricka likör i olika sammanhang.

Krönikörslaget - ett par kända krönikörer vässar pennorna, samlar ihop ett par lokala tyckare och skriver krönikor på bästa sändningstid.

Jag gillar inte körer eller körsång. Det har från min ungdom att göra då man satt framför tvn och tittade på Kjell Lönnå. Jag har desstuom för mig att jag var med i skolkören, men det var mest för att man kunde gå ifrån vissa lektioner. Jag tror jag mest mimade.

Min pappa sjunger i kör, men jag har inte uppbådat nog med kraft att gå och lyssna. Jag skäms. Vad gör man... det går liksom inte att bota.

Trots min dåliga inställning till körsång så tog jag och såg premiärprogrammet av "Körslaget". Hårdrockaren från Hammerfall och hans grupp var klart bäst annars satt jag mest och zappade så jag slapp lyssna på de andras bidrag. Marcolios grupp hade en grymt otacksam sång så jag förstår att det var svårsjunget för dem. Vem hade gjort låtvalen tro?

Jag har insett att det är en ny trend att sluta blogga. Schyffert, Uggla och Martina Haag har lagt bloggandet på hyllan. Jag ska vara härligt omodern och fortsätta blogga. Jag är inte så trendkänslig....

Ja, i dag var det planerat hoppning. Vi gick ner till lägdan och ställde upp en hel arsenal med hinder (5 stycken) plus två galoppbommar. Vi red fram lite innan Veronica började hoppa med Amie. Hon märkte ganska snart att det var lite svårt att rida i snöslasket så tillvida att man inte kunde göra så snäva svängar men det gick hyfsat att rida rakt fram.

Vi hade ställt upp tre hinder rakt efter varandra längs ena långsidan med fjorton meter mellan. Mittenhindret var en oxer och den kunde man ha som mittenhinder om man red på volt och använde sig av galoppbommarna vi lagt ut (typ övningen "klockan"). Efter de tre hindren gjorde man en volt tillbaka innan man hoppade ett hinder och sedan red man på böjt spår mot nästa hinder (nästan som ett utdraget U). Övningen finns på hippson för de som inte förstå min utförliga beskrivning. Ridövningen var publicerad 2006-05-09.

När Veronica hoppat Amie två fina rundor så blev det Bertas tur. Berta var på hugget och hoppade högt över varje hinder. Veronica hade lite problem med sadeln som hon inte riktigt kom överens med men efter några hopp så gick det bättre. Berta hoppade riktigt bra och hon galopperade på bra mellan hindren. Det enda som man kan klaga på är att ibland så håller hon koll på omgivningen så mycket så då ser det ut som att hon springer mot hindren utan att se var hon ska. Det fungrar ju när det är lågt men blir det högre hinder så kommer hon att få problem att ta sig över.

När Veronica ridit klart så var Berta knappt svettig. Hon har fått bra kondis nu.

Så packade vi inhop lite hinder och skulle gå upp mot huset med hästarna. Då när vi vände upp mot vägen blev Berta som galen. Hon var helt omedgörlig och stegrade sig och sparkade bakut. Jag var bara tvungen för min egen säkerhet att släppa tyglarna. Då stod hon still och tittade misstänksamt ner mot ån. Jag tog fast hon igen och vände upp mot vägen - då blev hon ännu mer tokig och stegrade sig så hon nästan gick omkull. Jag släppte tyglarna och tog ett steg bakåt så jag inte skulle hamna under. Då skuttade hon iväg upp på vägen sprang en bit och stog sedan och blåste och tittade ner mot ån. Jag fångade in henne och sedan gick vi upp till huset utan mer problem. Berta har haft lite tendenser att bli rädd när vi ska leda upp henne förut men aldrig så här mycket. Nu efteråt tänkte jag att jag skulle redan första gången hon blev rädd idag - så skulle jag backat henne upp på vägen så att hon fått titta på ån och nedåt backen hela vägen. Det har fungerat förr med Berta att jag bara backar henne när hon får någon låsning. Då släpper det liksom. Får tänka på det nästa gång.

Att rida upp från den där lägdan går hur bra som helst konstigt nog. Det är när jag kliver av och leder henne som hon blir rädd.

Veronica och jag funderar på att åka till Nordmaling den 12 april och tävla. Berta får väl vara med i en clear round (typ 40 cm/70 cm höga hinder) bara för att vänja sig vid att vara på en tävlingsplats och Amie får tävla - Veronica får rida ; ) Får se om det blir av. Det vore enkelt och lättsamt att få åka dit. Nära och behändigt och första start var klockan 11 så då blir det inte så tidigt på morgonen.

Jag släppte ut hästarna klockan sju i morse som vanligt. Vid ëlva åkte jag ut igen och skulle rida Berta lite. Jag hade planerat att träna tempoväxlingar lite igen. Det är en återkommande övning jag kör för att få henne lite alert och snabb för skänkeln.

Det blåste i dag så det var lite extra spännande. Jag red på lägdan uppe vid huset för där är det mest lä för vinden. Jag skrittade fram ordentligt innan jag började trava i fri form för att få framåtbjudning innan jag skrittade igen och sedan började jag övningen. Jag travade mellantrav, kort trav och lite ökad trav (så mycket ökning blir det ju inte ). Berta var som sagt pigg och snabb att göra det jag ville. Rätt vad det var så hoppade hon ett gigantiskt skutt rätt åt höger (som en hare). Jag höll på att åka av. Jag satt i stort sett helt på vänster sida på väg att glida ner, men tack vare sadelns clarino så hade jag ett rätt bra grepp så jag lyckades kravla mig tillbaka. Nu blev jag lite sur. Hade Berta så mycket ork att hon orka skutta så där så kunde hon minsann få göra sig av med den energin. Jag travade förbi på samma ställe som hon skuttat två gånger och sedan fick hon göra ett ordentligt galoppjobb på volt. Då blev hon mör och jag repeterade tempoväxlingarna innan jag sedan gick in. Det blev inga fler skutt.

Pust, nu är jag helt slut. I dag har vi storstädat i sadelkammaren hela dagen. Jag släppte ut hästarna i morse halv åtta och sedan började jag tömma hela rummet. När Veronica kom vid nio så skurade hon väggarna och sedan skruvade  Kurt upp konsoller till nya hyllor som fick vara längs ena kortsidan. Det blev en hel del petande och påtande innan vi var klara strax efter fyra. Men nu är vi väldigt nöjda med hur det ser ut. Man får plats med många grejer och allt är väldigt lättåtkomligt.

Vi hade inte tid att rida så hästarna fick vila i dag. På söndag ska vi försöka få tid att hoppa lite. Man måste passa på nu innan snön tinar bort för när våren väl sätter igång så kan man inte hoppa ute förrän underlaget är torrt och hållbart (det blir väl i juni någon gång). Ingen som känner för att skänka några kubik sand till en ridbana? 

Jaha... i dag var det blåsigt och kallt på morgonen. Jag satt och kom på så många ursäkter som möjligt till varför jag skulle stanna hemma och inte åka ut och rasta av Berta. Det dåliga samvetet vann dock ändå och jag åkte ut halv två. Väl uppe till häst så var allt underbart. Det var inte så kallt ändå och jag och Berta gav oss av till Gillis lägda och jobbade lite där. Det gick bra. Jag hade syntetsadeln med pad under och det kändes riktigt bra.

I morgon ska vi ge oss på sadelkammaren och försöka ge den en ansiktslyftning. Hoppas det blir bra och att vi får mer plats för förvaring. Just nu är det som att allt svämmar över.