Nu har jag varit till tandläkaren. Jag har ju lyckan att fått en ny tandläkare, en mycket trevlig kvinna, som jag litar helt och fullt på. Hon är väldigt mjuk och verkar vara perfektionist. Ganska trevliga besök alltså. Inte ofta man kan säga det om tandläkare tyvärr.

Efter tandläkarbesöket så tog jag och åkte ut till stallet för att provrida sadeln (det är en syntetssadel från Claridge house). Det visade sig att den är marginellt smalare i bommen än den Stubben som jag redan har.

Att prova en sadel är ju en konstart i sig och jag är ingen expert. Dessutom måste man vara supernoga med sadeln för att blir det minsta märke eller någon repa så kan man inte skicka tillbaka den. Jag provred sadeln och för att undvika märken på sidorna så drog jag upp stigbyglarna under kåporna. Man red faktiskt riktigt bra i sadeln. Min ända trivdes väldigt bra och det var en fröjd för mina höfter att ha stabiliteten i syntetsadeln eftersom den är klädd i clarino (samma som vissa helskodda ridbyxor). Jag satt som fastlimmad. Men en padd kommer jag att behöva i alla fall om jag ska behålla sadeln.

Jag gillar inte att skriva annonser i blocket och sådant. Jag har lite dålig erfarenhet av sådant. Jag skriver så korkade fel så jag kan bli galen på mig själv. En gång skulle jag sälja en kaninbur och när jag skulle ange måtten så tog jag en tumstock och gick och mätte - i tum - men i annonsen skrev jag centimeter eftersom jag trodde att jag mätt i centimeter. Det blev en väldigt liten bur, men konstigt nog så fick jag den såld i alla fall. Mannen i familjen som ringde hade listat ut hur det hade gått till.

I alla fall. Min nojja runt annonser och att skriva dem kom upp i dager när jag kollade annonser på blocket. Kolla den här supergamla hästen. http://www.blocket.se/vi/15681170.htm?ca=4_s   Måste bli 108 år i år alltså - eller så har ägaren liksom jag fått siffrorna fel. Stackars människa.

Nu ska jag till tandläkaren....

Släppte ut hästarna i morse. När jag åkte ut till stallet så var vädret okej men när jag åkte hem en timme senare så vräkte snön ner. Jag lade alla eventuella planer att åka till Sundsvall på hyllan och gick och lade mig. Halv tio kom Sara inrusande och frågade när vi skulle åka. På torsdag sa jag, emn det var tydligen inte det svar hon ville ha. Tjugo minuter senare satt vi i bilen på väg till Sundsvall. Suck. Men som tur var hade det slutat snöa i alla fall.

Vi gick på stan en stund och komiskt nog var min syster och hennes sambo där också så då passade vi på att sammanstråla och äta lite mat och dricka kaffe tillsammans.

Efter stadsturen blev det att åka ut till Birsta. Jag hade order om att handla ett batteri och någon hylla och allt vad det var så jag susade runt som en slav och tittade just inte så mycket själv. Jag har dessutom näst intill inga pengar och jag ska till tandläkaren i morgon så jag var tvungen att hålla hårt i plånboken.

Trots detta tog jag och köpte en ny sadel. Den billigast vaianten på Hööks. Bara så att jag ska ha något att rida i tills vidare. Passar den så behåller jag den och passar den inte så skickar jag tillbaka den.

Sedan åkte vi till Ullånger och gratulerade Lisa som fyllde år härom dagen. Därefter bar det av till Kvantum i Ö-vik innan vi tillslut styrde kosan hem mot huset. Nu har jag skitont i höften och skulle helst av allt behöva rullstol för att ta mig fram. När jag gick runt där på kvantum så var jag skitarg eftersom jag var så halt och jag gick och önskade mig att min läkare eller min sjukgymnast skulle dyka upp bakom någon hylla eller så. Då skulle de få göra en bedömning ifall det är rimligt om man ska ha det så här. Det är fanken i mig inte rimligt att man ska se ut som 97 när man är 37.

Gud, vad jag har sovit. Nästan ett helt jäkla dygn har jag legat i sängen eller i soffan. Jag somnade nämligen pinsamt nog i soffan klockan åtta i går kväll. Hur trött får man vara? Jag hade ju legat nästan hela dagen i går. Sedan klev jag upp i morse en kort stund innan jag lade mig igen och vaknade efter tio. Då märkte jag att Veronica skickat sms och undrat om jag skulle rida, så jag klädde på mig lite snabbt och åkte ut till stallet.

Vi red på lägdan nedaför vägen. Det var mycket varmare än vad jag trott så jag hade lite för mycket kläder på mig. Berta var lite trög i början. Jag tränade start och stopp och att hon ska reagera på skänkeln (på rätt sätt, nu viftar hon mest irriterat på svansen). Galopperade lite och tog sedan några skutt över hindret. Det gick lite sämre i dag. Mest för att hon alltid blir lite mer okoncentrerad när Amie är där och dels därför att en person hade åkt förbi på skidor och då blev hon så uppjagad över det så hon var tvungen att hålla koll på vägen så att inte fler farliga skidåkare susade förbi. Hmm.

Sadeln passar inte så himla bra heller. Den är fortfarande lite för vid. Hon kommer nog att muskla sig in i den, men just nu är vi i ett mellanläge där jag inte kan använda den tjockaste padden för den är för tjock och den tunnare padden är lite för tunn för att vara till någon stor hjälp när jag sitter på. Får se vad jag hittar på. Jag skulle vilja köpa en ny sadel men det är ju knepigt det också nu när hon förändras i kroppen varje vecka.

Vår bil har vibrerat så man har blivit galen ett tag. Ulf säger att det beror på skit i hjulhuset på bilen så jag åkte på biltvätt för att få det bortspolat förra veckan. Vibrationerna försvann inte. Jag stod i dag och spolade med trädgårdsslangen, men det blev inte bättre. Då "hotade" jag Ulf att jag skulle be svärfar komma och hjälpa mig och vips så var hjulen bortplockade och avspolade på bara några minuter. Tack gode Gud!

Jag släppte ut hästarna halv sju i morse och sedan åkte jag hem igen och sov...och sov...mest hela dagen faktiskt. Fy, vad jag var trött. Klockan två tog jag mig i kragen och skulle åka och köpa en tidning. Just när jag svängt ut från garageinfarten ringde Veronica och sa att Berta gått genom staketet och stod med tråd runt bakbenen. Det var bara att svänga om och åka ut till stallet men när jag kom dit hade det ordnat sig. Tråden hade inte suttit fast runt hovarna och som tur var så hon hade kunnat ta sig därifrån själv. Det hade varit en riktig mardrömsituation för jag vet ju hur panikslagna hästar kan bli om de sitter fast med hovarna. Stängseltråd kan hinna göra en massa skada. Hu, men nu gick det ju bra så det var ju tur. Berta har bott hos oss vad är det... sex månader och hon har brutit sig ut på olika sätt tre gånger. Det bådar inte gott. Hmmm...

Tog in hästarna och passade på att packa höpåsar inför nästa vecka.

I dag är det kallt men soligt. Det riktigt biter i kinderna och det gör väl lite sitt till att det blåser lite.

Jag och Berta red ut i skogen i dag. Jag hade kollat innan att det gick att rida där och det var ett skoterspår på stigen där vi normal brukar rida.

Berta var pigg och skvättig när vi red iväg. Det var farliga skuggor och snöklumpar lite här och där. När jag red över Åsas gård för att kunna ta mig ut i skogen så mötte jag min fd. ridlärare Cecilia. Hon var hus och hästvakt där medan Åsa var borta. Vi pratade en stund innan jag sedan red vidare. Det gick över förväntan att rida längs skoterspåret. Visst, Berta gick igenom lite ibland men inte så mycket.

Så vände jag och red hemåt igen. Nu blev det en annan häst. Berta var skittaggad över att få gå hemåt och hon gick i "passage" mest hela vägen hem - så där som Amie brukar göra. Det var bara att sitta och åka och proa med jämna mellanrum. Himla mjukt var det. När vi kom ut på vägen så slappnade hon av och tog det lite lugnare.

I kväll ska vi ha en liten påskmiddag med Lennart och Märith. Det ska bli riktigt trevligt. Jag ska försöka städa lite och fixa till något vi kan äta. Märith ska laga en stek som hon ska ha med sig. Det brukar hon göra riktigt bra.

Sitter och zappar mellan Let's dance och konståknings vm. Det slår mig att tv4 kan vidareutveckla sitt program till nästa år och kalla det Let's icedance. Hela kändissverige får åka skridskor och göra trippelaxlar och allt vad det heter. Då skulle det kanske bli lite mer spännande.

Nu är jag inne i ett bra flow med Berta. Allt bara flyter på.

Veronica släppte i alla fall ut hästarna i morse. Stackarn hade kommit hem tre i natt så det var nog med trötta ben hon klev upp. Men när jag kom ut till stallet klockan halv tolv så var i alla fall allt fixat och klart och hon hade till och med hunnit packa några höpåsar.

Jag tog in hästarna och gjorde klart Berta. Hon är brunstig nu och hemskt kärvänlig och mild. Jag hade planerat att rida efter vägen mot skillingen och jag hade skickat sms till närmsta grannen så att han visste att jag skulle komma förbi. Så vi gav oss iväg efter vägen och Berta var så lugn. Nu var det inga postlådor som var farliga utan hon bara gick på. Så hörde jag en traktor som gick igång och så skymtade jag mellan träden att grannentvå hus bort höll på att skotta gården med snöslunga. Jag ville inte ens prova att rida förbi det utan jag vände bara och red tillbaka. Lite snopet eftersom jag kommit bara några hundra meter. Det blev till att rida på lägdan i stället. Passade på att hoppa hindret vi har uppställt där. Jag tog fyra språng, två i trav och två i galopp. Sedan red vi på lite till innan vi gick tillbaka till stallet. Solen sken och det var verkligen en toppendag.

Släppte ut hästarna och gav dem luch-hö på trekanten nere vid vägen. Det såg så harmoniskt ut när de stod där i solskenet och mumsade.