I dag inträffade något lustigt och något som händer väldigt sällan. Jag vaknade med en känsla av att "i dag VILL jag städa". Scary redan där. Jag hoppade upp ur sängen vid åtta, gick runt och ställde om alla klockor till sju. Efter frukosten började jag städa. Rengjorde inne i köket. Stod och gnuggade med svinto på diskbänken och putsade och fejade. Då inträffar det än mer märkliga. Joakim vaknar till liv, kommer ut och hälsar, ser att jag städar och efter ett tag börjar HAN städa sitt rum för att "han har så tråkigt". Herregud. När hände detta senast? Han fick efter någon timmes städning ett toppenfint rum där han till och med har satt in alla sina räkningar och sådant i en speciell pärm. Det ni. Det tråkiga i det här var att hans städning gick lite ut över min städning och förstörde det hela. Köket som jag putsat och till och med rengjort filtret i fläkten på fick inte vara städat länge. Disk från Joakim bredde ut sig över min fina diskbänk. Men det är smällar man får ta. Men lite spooky var det.

Jag har även hunnit vara ut till stallet och tittat på de nya hästarna i stallet. Det var lite kul. Tog några kort som jag har lagt ut på deras blogg. De såg ut att ha det bra och att de trivdes. En hade rullat sig så han var täckt av lera hela han. Det är väl ett tecken på trivsel om något.

Vad är det med kedjebrev som gör att så många helt villigt går med i dem? Jag har ända från min barndoms tid stött på kedjebrev i olika former. När man var ung hotades man med olyckor inom 10 dagar om man inte kopierade och postade brevet vidare inom 10 dagar (vilket jag aldrig gjorde och som till viss del kanske kan förklara en och annan olycklig dag i min barndom) och sedan kom internet och mail. Då kom det sorgliga historier om barn med cancer eller annan obotlig sjukdom, någon upphovsman till microstoft/msn eller vad det nu var som skulle betala typ 10 kronor per vidarebefodrat mail till någon fattig familj eller vad det nu var. Som om det skulle fungera! Hur skulle det kunna räknas? Och ingen som vidarebefodrar dessa mail kollar på internet om det är sant eller inte utan skickar glatt vidare denna skräppost. Det är virus vidarebefodrade av oss användare. Man kan ju faktiskt enkelt kolla om det är sant eller inte på http://www.hoax-slayer.com/ 

Nu kommer nästa virus. På Facebook ska man bara för att det är roligt och för att männen ska undra (?) skriva in en massa saker på sin statusrad. Det är färgen på trosor, handväskor, byxor och allt vad det är. Dessutom så har man med en liten fin moral - man gör detta för att väcka uppmärksamhet kring bröstcancer. Kalla mig dum men jag ser inte kopplingen alls. Det var roligt första gången men nu har jag fått typ fyra olika grejer jag ska skriva in i min statusrad på kort tid. Orka!

I dag drabbades jag av en oerhörd saknad efter Berta. Det var nära att jag satte mig i bilen och åkte upp till Skellefteå men i stället styrde jag kosan in mot stan. Saknaden kom som ett slag i magen efter jag städat och kört igång en tvättmaskin. Då insåg jag att det enda jag gjort de senaste helgerna är att tvätta och städa. Vilket jäkla liv. Städa, tvätta och jobba...ska det vara allt jag gör framöver?

Ulf har köpt ett nytt stereosystem till tv:n här hemma. Det kan vara det värsta köp han gjort. För att kunna se på tv måste jag 1. starta strömmen på en dosa 2. starta stereon på en annan dosa 3. starta tv på en tredje dosa.
För att byta tv kanal behöver jag en dosa och för att sänka volymen en annan. Det har gått fortare att gå fram till tv-apparaten och gjort allt detta.
Jag funderar allvarligt på att bojkotta denna tv totalt. Jag tror jag ska sätta mig i andra rummet med Sara och titta där i stället. Jämt.
Ljudet kommer inte mest från tv:n längre heller utan jag hör saker i mitt vänstra öra eftersom man måste sitta mitt i mellan högtalarna för att få bra ljud.
Någon sorts booster eller vad den heter står och slår av och på med ett knepigt ploppande ljud.
Mitt blod kokar. Detta kan vara början till hjärtinfarkt.

I dag snöade det i Björna där jag arbetar. Det var inte så lite snö heller. Det VRÄKTE ner snö samtidigt som det blåste rejält. Inte så kul för mig som bara hade sommardäck på bilen. Men innan dagen var slut hade det mesta försvunnit som tur var så jag tog mig hem utan problem. Ulf ska byta till vinterdäck i morgon. Hoppas jag.

I morgon ska jag resa på nätverksträff till Västerås. Jag håller på att tvätta kläder så att det ska finnas att välja bland.

Det är en konst att packa inför sådana här resor och att överhuvudtaget klä sig. Man ska sitta i buss i ca 7 timmar och man vill kunna sitta bekvämt, inte ha något som klämmer så man blir kissnödig i onödan, inte frysa om de kör igång luftkonditioneringen och inte svettas om de inte kör igång den. Väl på plats vill man ha fina kläder om man ska äta på restaurang och lite mer bekväma men snygga kläder under dagen när man ska sitta och nätverka med andra kollegor från resten av landet. Förutom detta vill man naturligtvis att ens packning ska vara så LITEN som möjligt. Så ovan nämnda krav måste lösas på några få klädesplagg. Men det är klart en extra tröja ifall man skulle söla sås eller så på sig måste man ju ha. Och snygga skor. och smink och sådant.

Jag har löst detta genom att ha en liten kabinväska som de kan ha nere i bagagerummet i bussen (eftersom de ofta brukar tvinga en att lägga sin packning i bagageutrymmet där) men sedan kan jag ha en liten ryggsäck i bussen där jag har datorn och kanske en kofta eller så.

Ni hör vilka djupa i-landsproblem man har.

Annars så tuffar allt på. Jag har drömt om Berta ett par nätter. Jag drömde att jag red henne på en äng och att vi båda var överlyckliga över att få vara tillsammans igen. Det är konstigt för jag drömmer aldrig annars.