Nu har Berta kommit och jag är helt slut. Jag känner mig så nervös. Tänk om någonting händer?
De kom med hästtransporten vid sextiden och ut på gården kommer då lilla Berta. Allt gick så snabbt så jag var helt omtumlad. När pappren var färdigskrivna och de hade åkt var det dags att lära känna Berta lite. Jag och Veronica gick in i boxen för att lägga på henne täcket, men när vi hade lagt på det så började hon toksvettas och darra, så jag tog av det igen och lät henne stå ensam en stund. Sedan hämtade jag ett fleecetäcke som jag hade till Mango som transporterar ut svetten. När jag lade på täcket så var hon lugn och fin. Det blev väl kanske lite mycket i början när vi susade in två stycken in i boxen så där direkt.
Typiskt nog började det åska och blixtra när jag var där. Jag försökte stanna så länge som möjligt (det kändes som att jag skulle ha velat dra in en säng och sovit där), men jag åkte hem före åtta och kom hem lagom till en rejäl åsksmäll där det skakade i hela husgrunden. Lite orolig man blev då... Undra om jag kan sova något i natt?

På förmiddagen hämtade jag och Veronica 40 säckar spån. Jag skrev "Camilla" på 20 av dem för att märka upp dem som "mina". Jag ska försöka hålla mer koll på vad jag hämtar och så, inte för att jag tycker att det fungerat dåligt hittils utan mer för att jag måste hålla koll på vad jag utsätter min kropp för. Det räcker att jag hämtar spån och hö åt min egen häst, det kommer att slita nog, och då är det onödigt att jag hämtar till andras hästar. Det är inte bara för min egen skull, utan för Veroonica också. Varför ska hon behöva betala för mer hö och hämta mer spån åt min häst? Det blev ju lite så förra vintern eftersom Mango är så dyngsam i boxen och det gick ju mer spån till honom än fast jag försökte använda mindre i hans box. Jag hade lite dåligt samvete över det där förra vintern. Det kändes inte bra. Sen får jag väl se hur mycket spån eller hö Berta gör slut på.
Jag har i alla fall ställt i ordning en box åt henne och fixat med spån och hö och sådant. Nu ska hon bara komma också. Jag väntar fortfarande. Hon komemr väl någon gång i kväll. Kanske vi åtta-nio tiden. Jag blir allt mer nervös för varje timme som går.

Jag har knappt vågat skriva något de här dagarna för det blev lite hastigt bestämt att Berta ska komma på söndag (idag alltså) och jag kan knappt tro att det är sant. Det känns overkligt. Jag tror det inte förrän hon står i stallet.
Veronica och jag ska roa oss med att hämta spån idag mitt på dagen. Kul. Eller, nja, det är faksitskt inte så farligt för då brukar vi kunna stå och surra en hel del så det brukar vara ganska trevligt. Tiden kommer ju att gå i alla fall. Hästen kommer nämligen ikväll någon gång så det kommer nog att bli en lååång dag ändå. Det blir ju gärna så när man väntar på något.
Det blir en ganska bra vecka för min del. Eftersom niorna är på prao så kan jag åka förbi och släppa ut hästarna på morgonen. Karin och jag ska inte samåka på tisdag och onsdag så då behöver jag inte stressa de dagarna.

Hu, idag var en riktig mördardag på jobbet. Jag tror inte jag satt många minuter och jag har gjort i ordning flera prov, suttit i telefon och möte, kollat ett dataprogram som jävlas, haft fullt med lektioner, kopierat och tusen andra saker. Sedan susade jag ner till stan och följde med Joakim på handledarkurs så vi kan övningsköra. Kursen kändes som bortkastad tid. Inte gav det då mycket, men man måste ju gå så det vara bara att tiga och lida.
Jag som pedagog satt i alla fall och funderade över kursledarens sätt att undervisa och jag kom fram till att jag verkligen avskydde hur hon hela tiden frågade ut oss i publiken i något sorts sätt att få oss engagerade. Det är ju något att fundera på när man lär ut själv. Jag satt hela tiden och väntade på att bli offer (alltså utpekad till att svara) så jag kunde inte koncentrera mig på vad hon sa.
Jag har i alla fall pratat med tjejen som ska sälja hästen och hon hoppade med Berta över ett litet kryss igår. Det hade gått bra. Hon ska höra av sig i morgon om ny besiktningstid och att jag och Veronica i så fall åker ner på onsdag.
Veronica och jag ska ut till stallet på lördag och stänga in en lägda som hästarna kan få springa på första gången de möts. Det är så stenigt i vinterhagen och jag vill ju inte att Berta skadar sig igen.

På onsdagar har jag sovmorgon detta läsår och det tackar man ju för. Man får passa på att njuta för det är minsann inte varje år man har möjlighet att sova ut någon dag alls.
Dagen har varit rätt händelselös. Var på fackmöte i Gideå så jag kom hem tidigt också. Det kändes lyxigt.
Jag har pratat med några vänner och bekanta om ev. hästköp och jag har väl inte blivit mycket klokare. Det är en hel vetenskap att köpa häst. Suck. Hur gör folk?

Ja, lilla Berta gick ju inte igenom besiktningen utan fick anmärkning på bakbenet som hon gjort illa för ca 2-3 veckor sedan. Det var ju inte bra. Varför kan inget vara enkelt? Nu måste jag ju fundera igenom hur jag ska göra. Ska jag köpa henne ändå eller se mig om efter en annan häst. Jag vet ju varför hon inte går igenom och det kan ju hända att hon behöver få läka ut skadan ordentligt och att det kanske tar sin lilla tid.

Idag gick i alla fall Ulf och jag ut i skogen i Kasamark och kollade upp en stig som jag funderat vart den tar vägen. Man kan ju inte bara rida på en stig hur som helst med en häst eftersom man aldrig kan vara säker på underlaget och att det i så fall finns risk för skador. Jag misstänkte att stigen gick till M-Reals virkesupplag i Gideåbacka och det hade jag rätt i. Det var väl bara en sträcka på 30-40 meter som var lite trixig att rida på, men man får väl tråckla sig förbi några träd så ska det väl gå. Det vore roligt med fler ställen att rida på och kommer man till vägen där vid virkesupplaget har man ju hur mycket som helst att rida på. Man får väl kanske fråga någon ansvarig om lov först bara. Kolla själv på kartan. Man följer älgmyrans kant bara så är man framme.

http://kartor.eniro.se/query?&what=map&mop=yp&mapstate=6%3B19.088214%3B63.351930%3B0%3B19.04840674303379%3B63.369500890253775%3B19.128004659470154%3B63.33439216770158%3B1181%3B983&mapcomp=%3B%3B%3B%C4lgmyran%3B%3B%3B89035%3BHUSUM%3B%3B%3B%3B%3B19.088214104798098%3B63.35192975556973%3B0%3B0%3B%3B%D6RNSK%D6LDSVIK%3Bmaps_place.100665.21%3B0&geo_area=%C4lgmyran%2C%20Husum&stq=0&pis=0

Dressyr stod det på träningsplaneringen man fått från ÖOR, men det blev en hel del sitsträning och omhoppningsvändning(!) minsann.
Först fick vi rida utan stigbyglar och sträcka ut oss och hitta sittbenen. Sedan var det dags att stå upp i tvåpunktssits. Jag hade ont i höften redan innan så jag sa att jag skulle göra det jag orkade. Gud, vad det var jobbigt och gud vad jag ser ut som en beige köttbulle när jag sitter till häst. Det är pinsamt att se sig själv varv efter varv.
Vi ficks tå i tvåpunktssits i skritt, trav och galopp. När vi red i galopp i höger varv så domnade min vänstra fot bort. Det var skitläskigt.

Nästa övning var att använda sig av tvåpunktssitsen och runda en kon rida mellan två andra och sedan rida längs efter ridbanan till en ny kon som man skulle runda och för att sedan rida mellan två andra igen. Det blev som en utdragen åtta med skarpa svängar. Det gick väl hyfsat bra. Jag red Rajman igen och man börjar ju lära sig honom nu. Jag hade tänkt att rida en annan häst men eftersom jag hade så ont i höften så att jag knappt kunde gå redan innan jag steg upp till häst så valde jag en som jag kände mig säker på.
När lektionen var slut så klev jag av med darriga ben. Jag hade fått tillbaka lite känsel i lilltån så jag stapplade ut till bilen och körde hem. Nu har jag legat på golvet och stretchat höften med övningar jag fått av sjukgymnasten.

I morse blev jag uppringd av grannen Eva som behövde låna transporten eftersom hon skulle till Nordmaling med sin häst så att Camilla Granberg skulle få hoppa henne.
Jag bestämde lite hastigt och lustigt att jag skulle åka med och titta och passa på att filma. Det var länge sedan jag hade någon anledning att plocka fram kameran och filma så det skulle ju bli roligt.
I alla fall så såg det väldigt fint ut när de hoppade. Det syns att hästen varit med om det där flera gånger för hon var hur säker som helst trots att Eva inte hoppat henne (uppsuttet) på de två år hon haft henne. Jag blev väldigt sugen på att hoppa det kan jag säga (fast kanske inte på just den hästen - hon såg lite svårstoppad ut). Det såg ju så himla roligt ut. Med min otur så kommer väl hästen jag har köpt inte kunna hoppa över en bom en gång... :(( Men man vet aldrig. Vi får väl se vad det är jag tar med hem.
Vid tretiden hämtade vi hö i Ava hos vår höbonde. Nu börjas det igen.