Nu har Berta kommit och jag är helt slut. Jag känner mig så nervös. Tänk om någonting händer?
De kom med hästtransporten vid sextiden och ut på gården kommer då lilla Berta. Allt gick så snabbt så jag var helt omtumlad. När pappren var färdigskrivna och de hade åkt var det dags att lära känna Berta lite. Jag och Veronica gick in i boxen för att lägga på henne täcket, men när vi hade lagt på det så började hon toksvettas och darra, så jag tog av det igen och lät henne stå ensam en stund. Sedan hämtade jag ett fleecetäcke som jag hade till Mango som transporterar ut svetten. När jag lade på täcket så var hon lugn och fin. Det blev väl kanske lite mycket i början när vi susade in två stycken in i boxen så där direkt.
Typiskt nog började det åska och blixtra när jag var där. Jag försökte stanna så länge som möjligt (det kändes som att jag skulle ha velat dra in en säng och sovit där), men jag åkte hem före åtta och kom hem lagom till en rejäl åsksmäll där det skakade i hela husgrunden. Lite orolig man blev då... Undra om jag kan sova något i natt?

På förmiddagen hämtade jag och Veronica 40 säckar spån. Jag skrev "Camilla" på 20 av dem för att märka upp dem som "mina". Jag ska försöka hålla mer koll på vad jag hämtar och så, inte för att jag tycker att det fungerat dåligt hittils utan mer för att jag måste hålla koll på vad jag utsätter min kropp för. Det räcker att jag hämtar spån och hö åt min egen häst, det kommer att slita nog, och då är det onödigt att jag hämtar till andras hästar. Det är inte bara för min egen skull, utan för Veroonica också. Varför ska hon behöva betala för mer hö och hämta mer spån åt min häst? Det blev ju lite så förra vintern eftersom Mango är så dyngsam i boxen och det gick ju mer spån till honom än fast jag försökte använda mindre i hans box. Jag hade lite dåligt samvete över det där förra vintern. Det kändes inte bra. Sen får jag väl se hur mycket spån eller hö Berta gör slut på.
Jag har i alla fall ställt i ordning en box åt henne och fixat med spån och hö och sådant. Nu ska hon bara komma också. Jag väntar fortfarande. Hon komemr väl någon gång i kväll. Kanske vi åtta-nio tiden. Jag blir allt mer nervös för varje timme som går.

Jag har knappt vågat skriva något de här dagarna för det blev lite hastigt bestämt att Berta ska komma på söndag (idag alltså) och jag kan knappt tro att det är sant. Det känns overkligt. Jag tror det inte förrän hon står i stallet.
Veronica och jag ska roa oss med att hämta spån idag mitt på dagen. Kul. Eller, nja, det är faksitskt inte så farligt för då brukar vi kunna stå och surra en hel del så det brukar vara ganska trevligt. Tiden kommer ju att gå i alla fall. Hästen kommer nämligen ikväll någon gång så det kommer nog att bli en lååång dag ändå. Det blir ju gärna så när man väntar på något.
Det blir en ganska bra vecka för min del. Eftersom niorna är på prao så kan jag åka förbi och släppa ut hästarna på morgonen. Karin och jag ska inte samåka på tisdag och onsdag så då behöver jag inte stressa de dagarna.