Vi har en tradition i den här familjen av att någon alltid är sjuk på sin eller någon annans födelsedag. Släkt och vänner kan säkert påminna sig om sent inställda kalas på grund av magsjuka, vattkoppor, öroninflammationer, brutna armar och hederliga förkylningar. Min födelsedag brukar dock vara förskonad från sådant, men i år är jag alltså sjuk på min egen födelsedag. Ulf är också sjuk och meddelande igår att han inte hade ork att skaffa fram en födelsedagspresent. Jag fick dock ett trött grattis på födelsedagen framstönat på morgonkvisten när han kom hem från jobbet (han har nattskift och tvingade sig till jobbet igår). Tack, kraxade jag fram och förflyttade mig från sängen till soffan och somnade där.
Nu känner jag mig dock lite piggare. Lite...

Det blev ingen hoppning igår. Jag blev helt slut bara av att laga mat, så då kunde jag ju föreställa mig hur en timmes ridlektion skulle vara. Alltså stannade jag hemma.