I dag blev det ridning, trots att snön nästan satte stopp för det. Det var så mycket snö så att Veronica körde fast med bilen ute vid stallet.

Jag kom ut vid halv tio och skulle rida och då var Veronica kvar. Vi fångade efter ett visst besvär in hästarna och red. Berta skötte sig bra bitvis även om jag tycker att hon var okoncentrerad. Jag red så länge jag orkade. Det kändes på i ryggmusklerna och i magmusklerna (och i benmusklerna efter jag pulsat på i snön i hagen).

När jag var klar var det bara att klä av hästarna och släppa ut dem i hagen. Sedan skulle jag bära i sadeln till sadelkammaren. Jag kände att det blev lite tungt för benen och ett tu tre hade jag ramlat och åkte med högerknä rätt ner i backen. Som tur var landade jag på sadeln så jag gjorde inte illa mig. Men man blir ju galen. Jag vet inte om jag snubblade på en planka eller om benen helt enkelt gav vika under mig. De blir ju lite så där ibland, att de ger vika. Hmmm... Men höften klarade sig i alla fall trots att jag landade på högerknä. Jag har inte ont nu, bara träningsvärk efter allt de andra jag gjorde. Tur att sadeln dämpade fallet.

I kväll tar jag in och i morgon bitti blir det utsläpp tidigt som attan. Jag ska vara på möte i stan halv nio så hästarna åker ut halv sex.

I dag tycker jag att jag stått i blöta skor mest hela dagen, trots att jag bytt skor. I morse släppte jag ut hästarna. Det var nysnö och lite lagom pudrigt så där så det fastnar överallt och kryper in i skorna. Jag blev ganska blöt av att gå in och ut, hit och dit. När jag kom hem gick en bekant förbi och då blev det att jag stod ute och pratade i typ en kvart i mina kalla blöta skor.

Sedan åkte vi till Ullånger, med en mellanlandning i stan. Det skulle köpas kablar till en dator och jag skulle köpa en present till min pappa. In och ut i affärer med resultatet att jag satt med dyblöta skor i bilen. Jag kan fortfarande bara gå i gymnastikskor med specialsulor så det är inte direkt några vinterfodrade.

Hos pappa var jag ju sugen att gå till min stuga. Pappa tog traktorn och skottade fram till stugan men det sista biten var vi tvungen att handskotta. Blöt om fötterna blev jag. Och kall.

Nu är jag äntligen hemma och ska värma fötterna i nyinköpta ullstrumpor. Det ska bli skönt.

I morgon satsar jag på att försöka rida. Om jag kan och vågar. Det känns fortfarande väldigt osäkert att kliva upp och komma av. Jag vill helst att någon håller i hästen.

I dag var det jag som släppte ut. Passade på att packa en del höpåsar också så det är gjort.

På kvällen åkte jag efter lite besvär ut till stallet och var markpersonal när Veronica hoppade båda hästarna. Berta som varit lite trög och surmulen ett  par dagar blev superglad och gick som en klocka. Ibland kom hon lite nära och ibland blev avståndet perfekt, vilket var roligt att se. Det roligaste var förstås att hon blev så glad och pigg igen.

Sedan var det Amies tur och hon blev också jätteglad över att få hoppa. Hej vad det gick och tillslut var även hon och hoppade 80 cm (vilket var lika högt som Berta hoppat) även fast vi sagt att vi bara skulle ta låga hinder på henne. Men hon tyckte ju att det var så roligt och det var så bra flyt så då tordes vi höja.

Kul kväll, trots att det var lite missflyt innan man tog sig dit.

I dag blev det friluftsresa till Solberg med skolan. Ingen slalom för mig dock även om jag var sååå sugen. I stället fick jag försöka lära vår assistent som är från Turkiet att åka. Jag var nog inte så bra lärare för det gick inte så bra för honom. Men kul hade vi.

Mitt på dagen åkte vi upp till något utsiktstorn som finns längst upp på berget. Jag frågade före hur långt det var att gå och fick svaret att det var inte så långt. Det visade sig att man skulle gå ett par hundra meter (vilket som inte är så långt egentligen)men det blev väldigt drygt eftersom man var tvungen att gå i lösa skoterspår. Jag nästan dog innan vi var frammet. Sedan skulle man klättra två våningar på en metallstege full med snö och is. Upp kom jag och tillslut även ner. Sedan var det bara att traska ett par hundra meter i skoterspår igen. Fy fanken. Men då gick det lite bättre för då lutade det svagt nedåt.

På kvällen tog jag in hästarna. Longerade Berta och gjorde lite ledarskapsövningar med henne - att backa på kommando, göra framdelsvändningar, gå, stanna och så vidare. Det behövdes. Hon har varit lite sur och respektlös ett tag. Jag tror hon är pigg.

Gah, jag är ju så jäkla korkad ibland. Man blir ju galen. Jag har anmält mig till en kurs i Umeå bara så där för att vår skola fått kritik över att vår årliga plan inte höll måttet. Lika bra att gå en kurs i det då tänkte jag och anmälde mig glad i hågen. Nu när jag gått ut och tittat på kursen så visade det sig att man måste läsa en massa kurslitteratur. Som jag måste köpa in. Snabbt.

http://www.use.umu.se/samverkan/RUC/diskriminering-i-skolan/

Och vilka rubriker sedan! Islamfobi - och det ska vi reflektera över. Oj, oj. Det känns som att man tagit sig vatten över huvudet. Just nu känner jag inte ens till Islamfobi och har inte hört ordet förut. Blir ju intressant att se vad det är.

Det gick bra att släppa ut hästarna på morgonen, men det tog lite tid eftersom jag var tvungen att gå ut med hö i hagen. Då tyckte väl Amie att jag sölat på och när jag släppte ut henne SPRANG hon ut. Hon som bara brukar lunka lite sakta. Då var ju Callizta tvungen att kuta efter och då gick hon omkull inne på betonggolvet. Men hon var fort uppe igen som tur var. Såg inte skada ut. Nu är jag less. Varför ska de hålla på och strula när jag är där? Berta var snäll som vanligt i alla fall.

Man gråter ju om man tittar på YR.no

Det ska ju vara kallt och snöa nästan hela veckan. Hoppas att de har fel. På torsdag är det friluftsdag och då ska jag åka till Solberg med eleverna. Inte kul om det blir kallt och grinigt då. Fy.

På tisdag ska jag på återbesök till läkaren. Får se vad han säger om min andra höft som krånglar nu.

Kan man vänja sig vid att vara handikappad? Det vore skönt. Just nu känner jag mig bara irriterad på eländet.

Visst läser ni förresten Veronicas blogg som hon börjat skriva i igen?

http://veronicaegnor.bloggagratis.se/ 

Fy vad kallt det varit i dag. Minusgrader och blåst. Var är den globala uppvärmningen och växthuseffekten när man behöver den? Hade det inte varit för den extrema kylan hade det varit perfekt. Underlaget är bra. Vi har en fin ridplan som vi skottat upp och jag har en fin välriden häst.

I dag longerade jag bara Berta. Åkte och tog in hästarna klockan fem och passade på att longera Berta då medan det fortfarande var ljust. Vi har ju lyse som man kan sätta upp, men man ska ju orka göra det också. Berta var väldigt pigg i alla fall. Hon sprang och sneglade ut mot skogen. Det blåste och vinden ven i trädtopparna, det blir man ju misstänksam mot om man är häst. Allt gick bra i alla fall och det var en nöjd häst och en helt slut hästägare som gick in igen sedan. Går kondition att köpa på ICA?

Måste säga att jag tyckte Berta rörde sig ovanligt bra. Speciellt i vänster varv som är hennes starkare sida. Väldigt fina rytminska rörelser där hon tog ut steget fint. Kul.

Nej, det är inte Berta som krånglat. Det är en massa annan skit. Hovslagaren hade glömt bort oss igen och jag lyckades klanta till mig medan jag väntade.

Jag hade nämligen tagit in Berta i god tid innan för jag visste inte hur svårt det skulle bli att lirka ut henne ur hagen. Väl inne blev hon orolig när hon skulle vänta själv. Hon sparkade mot väggen och nästan kastade sig mot väggen mot Amies box. Callizta och Amie å sin sida stod ute och gnäggade (troligen hörde de Bertas kamp inne i stallet). Då tog jag beslut (efter 50 minuters väntan inne) att släppa ut Berta i den lilla fållan vi har utanför grinden till hagen. Då skulle hästarna se varandra och det skulle bli lugnare. Sagt och gjort. Det gick ju bra. Jag stod vid grinden och kollade så att Callizta inte skulle försöka ta sig genom grinden. Allt var lugnt. Då hörde jag en bil och gick och kollade om det var hovslagaren som kom. Då passade Callizta på att smita under tråden och fastna i undertråden. Med ett ryck lossnade hon men tråden flög naturligtvis. Då fick hon ett litet sår på ena frambenet - troligtvis av grindhantaget. Gissa om jag svor. Dumma jag. Hoppas att det inte blev så allvarlig skada. Jag tror inte det, men det är svårt att kolla benen på ett föl ute i hagen - ensam.

Det var väl så där hon hade gjort när Veronica var i stallet en morgon. Nu var det här mitt fel men det hade lika gärna kunna hända om jag sadlat Berta och skulle rida. Då har hon lika gärna kunna få för sig att gå till Berta medan jag kliver upp. Callizta är ju så förtjust i Berta.  Därför bestämde vi att det här var två gånger för mycket och att vi ska göra en grind av träplankor som hon inte kan fastna i. Det blir nog lugnast.

Jag fick vänta på hovslagaren i en timme och fyrtio minuter.