Nu är det fullt ös på jobbet. Det är spring i trappor och hej å hå. Fy, det är lite slitsamt. Men det är förstås roligt också samtidigt.

Veronica hade inte tid att rida Berta i dag så jag hade planerat att tömköra henne. Men det hade kommit nysnö och underlaget var förädiskt så jag ville inte riskera någon sträckning om hon skulle halka till med den oskodda hoven. Jag ville dessutom inte halka själv. Hade jag tänkt till hade jag tagit på mig mina broddar som jag har till skorna och tagit med dem ut till stallet, men den tanken fanns inte.

Det gick bra att ta in hästarna på kvällen i alla fall. I morgon bitti ska jag släppa ut.

Det här har varit en helt galen dag på jobbet. Obeskrivlig. Det finns nästan inte ord.

Jag har i alla fall fått tag på hovslagaren. Han kommer på fredag vid halv tolv.

I dag har det varit fullt upp. Jag har jobbat som bara den hela dagen.

På kvällen var det dags att åka ut och ta in hästarna, vilket i och för sig är skönt för då får man åka hemifrån och rensa huvudet.

Men när jag skulle ta in hästarna så var Callizta som galen. Det var nära jag blev sparkad i huvudet när  benen for åt alla håll. Veronica hade berättat på telefon tidigare på dagen att Callizta troligtvis fastnat i undertråden för den var avsliten när hon var där på förmiddagen. Troligtvis hade hon blivit rädd och när jag då skulle ta in henne och öppnade grinden och sedan skulle vända om för att stänga blev hon skräckslagen. Men inte trodde man att hon skulle reagera så när man tog in henne.

Den där cirkusen gjorde nog att jag gjorde illa höften på något sätt. Troligtvis när jag böjde mig bakåt med överkroppen för att undvika att bli sparkad. Jag var stel som en pinne på kvällen sedan.

I dag har Veronica och jag ridit igen. Vi träffades ute i stallet vid halv elva och skulle försöka fånga hästarna i hagen. Jag skrivet försöka för hej å hå vad det blev roligt (för hästarna). Både Amie och Berta såg åt vilket håll det lutade när vi kom in hagen och passade på att springa längt ner i hagen. Det slutade mad att Veronica fick ströja upp dem mot ingången så att vi slutligen kunde fånga dem. Då var det tre genomsvettiga hästar (som hade sprungit som tok i djupsnön i hagen) som vi fångade. Det behövdes knapppast  någon framskrittning om man säger så. De var framridna och klara. Hmmm...

I alla fall så såg jag att Berta har tappat en sko när jag gör i ordning henne så det blev inte så himla avancerad ridning. Vi red ut samtidigt på vår ridplan. Jag på Berta och Veronica på Amie. Jag skrittade och travade mest. Försökt jobba med övergångar men det är mycket som inte fungerar. Jag har ju dåligt med benstyrka och magmuskler. Något som behövs för att hålla igång Berta och få henne att gå bra. Efter några övergångar var jag som en trasa. Gissa om jag har ont i magmusklerna och höger ryggmuskel nu. Jag måste ta på mig sporrar för att få till någon bra ridning alls tror jag. Men samtidigt så har jag inte trampet i stigbygeln kvar heller och sitter man och gnider med hälarna uppåt så blir det inte bra det heller. Jag behöver en ridlärare! Fy, vad jag har tappat mycket.

Men sitter jag ner, i bra sits med hälarna nedåt så känns det som om jag har en snusdosa i höften. Jag kan inte beskriva det på något annat sätt. Det spänner. Inifrån liksom.

Herregud. Anna-Lena uppmärksammade mig att jag satt på nosgrimman fel på tränset (på bilderna). Gud, ja. Jag tyckte att det såg konstigt ut men kunde inte komma på vad det var. Jag stod och tittade länge. Man är ju för korkad. Det är läääänge sedan nu man skötte om en häst.

Det blev som sagt ett tidigt utsläpp av hästarna på morgonen och sedan åkte jag hem igen och lade mig och sov. Det behövde jag. Jag var urtrött nämligen. Det har varit en hård helg och min kropp måste börja vänja sig vid mockning och allt vad det är. Många stela muskler blir det.

I alla fall så fick jag en alla hjärtans dag present av Ulf. Det var en parfym jag länge önskat mig. Vera Wang, princess som lämpligt nog har en hjärtformad design dessutom.

Mitt på dagen kom jag på att jag var tvungen att åka till stan så Sara och jag åkte ner och gjorde allehanda ärenden. Lagade sedan pepparstek när jag kom hem och fixade till en lite finare middag. Det tog lite tid bara så när maten väl var klar var jag inte ett dugg hungrig. Typiskt.

I morgon ska jag släppa ut hästarna igen. Det enda sättet att få bort träningsvärk är väl att  röra på sig eller hur...

Nu är klockan bara åtta på morgonen men jag har redan hunnit massor. Jag har släppt ut hästarna och gjort klart i stallet. Dessutom har jag longerat Berta en stund på ridplan. Hon var pigg så det behövde hon. Ridning i går och longering i dag. Man måste ju försöka hålla henne igång.

Nu ska jag äta fukost.

Jag gillar förresten den här bilden jättemycket. Titta på Bertas blick och uttryck i ansiktet.

Fler bilder finns på min hemsida om man klickar på "Berta".