Nej, det är inte Berta som krånglat. Det är en massa annan skit. Hovslagaren hade glömt bort oss igen och jag lyckades klanta till mig medan jag väntade.

Jag hade nämligen tagit in Berta i god tid innan för jag visste inte hur svårt det skulle bli att lirka ut henne ur hagen. Väl inne blev hon orolig när hon skulle vänta själv. Hon sparkade mot väggen och nästan kastade sig mot väggen mot Amies box. Callizta och Amie å sin sida stod ute och gnäggade (troligen hörde de Bertas kamp inne i stallet). Då tog jag beslut (efter 50 minuters väntan inne) att släppa ut Berta i den lilla fållan vi har utanför grinden till hagen. Då skulle hästarna se varandra och det skulle bli lugnare. Sagt och gjort. Det gick ju bra. Jag stod vid grinden och kollade så att Callizta inte skulle försöka ta sig genom grinden. Allt var lugnt. Då hörde jag en bil och gick och kollade om det var hovslagaren som kom. Då passade Callizta på att smita under tråden och fastna i undertråden. Med ett ryck lossnade hon men tråden flög naturligtvis. Då fick hon ett litet sår på ena frambenet - troligtvis av grindhantaget. Gissa om jag svor. Dumma jag. Hoppas att det inte blev så allvarlig skada. Jag tror inte det, men det är svårt att kolla benen på ett föl ute i hagen - ensam.

Det var väl så där hon hade gjort när Veronica var i stallet en morgon. Nu var det här mitt fel men det hade lika gärna kunna hända om jag sadlat Berta och skulle rida. Då har hon lika gärna kunna få för sig att gå till Berta medan jag kliver upp. Callizta är ju så förtjust i Berta.  Därför bestämde vi att det här var två gånger för mycket och att vi ska göra en grind av träplankor som hon inte kan fastna i. Det blir nog lugnast.

Jag fick vänta på hovslagaren i en timme och fyrtio minuter.