Det har blivit lite dåligt med uppdateringar på den här bloggen. Jag som var så duktig förut och uppdaterade lite varje dag. Det blir inte riktigt samma sak nu när jag inte har häst längre. Jag har liksom inget att skriva om tycker jag. Det är liksom inte så kul att skriva om jobbet.

Förra helgen var jag i alla fall i Ullånger en liten snabbis. Åkte ner på fredag och hem igen på lördag. Ulf skulle nämligen lämna bilen till någon kille som skulle reparera den på söndagen och dessutom skulle jag ju hinna med att rösta.

I dag har jag i alla fall varit ut till stallet och hälsat på en liten snabbis. Tänkte ta lite bilder på hästarna och överraska Veronica men det visade sig lite svårt. Det var svårt att fotografera en ytterst nyfiken och gosig häst (Callizta) och det var lika svårt att fotografera i hemlighet utan att Veronica fick reda på det :-) Ha ha ha. Men det gick bra. Roligt att få träffa hästarna igen och få känna den välbekanta hästdoften.

På lördag ska jag åka dit igen och städa undan lite av mina grejer.

Ja, vilken bra dag jag fick på min födelsedag. Det blev ganska lämpligt tillslut. Det enda som var en liten miss var att Ulf och jag inte hade förberett så mycket innan gästerna kom. Några har fått hjälpa till med dukning, torka bord och allt vad det var för att få ihop det. Men det gick bra ändå till slut.

Jag hade ju skrivit en liten "önskelista" på Facebook på saker jag tyckte folk kunde köpa om de ville. Det blev så himla lyckat för jag fick alla de saker jag skrivit upp av olika personer och jag fick inte två av någonting. Det var som att de hade samordnat presenterna sinsemellan. Därutöver har jag fått blommor, en väldigt massa svamp, en massa pengar och presentkort där jag får köpa vad jag vill. Det är svårt att hitta på något till sig själv men jag tror jag har några idéer.

Tack allihopa för alla bra presenter och för att ni tog er tiden att komma. Ett speciellt omnämnande där av min barndomsvän Mariell som bor i Garpenberg (södra delen av Dalarna) som tog sig tiden att komma hem till mig. Jag är imponerad. 

Vi funderade  på det där om det är uppför eller utför efter 40. Vi var lite osäkra på vad man menar. Utför som i utförsbacke att allt går lekande lätt eller utför som att man blir sämre och sämre. Och uppför - om man menar att det går bättre och bättre för att man klättrar i karriären eller uppför som i en uppförsbacke där saker och ting går trögare och trögare och tillslut måste man kliva av cykeln för man orkar inte trampa runt pedalerna.

Jag har kommit fram till att Mariell och jag är ju sent blommande blommor så jag tror att vi blir bättre, snyggare och klokare med åren. Alltså är livet efter 40 både utförsbacke och uppförsklättring. Det går lättare och vi kommer längre. Ha ha ha.

Ja, saknaden av Berta börjar klinga av även om jag kan få små hugg av saknad ibland. Jag tänker inte på det hela tiden men man undrar ju hur hon har det. Jag tror jag ska skriva ett mail eller så och fråga hur den första tiden fungerat.

Appropå hugg så var jag med om ett riktigt hugg i går. Jag skulle på ett möte i stan och skulle bara titta in på Hemköp för att köpa mig något att dricka då det plötsligt högg till i senen på högerbenet (det som jag opererat). Det blev precis sådär som när det känns som att jag tappar benet men den här gången föll jag inte som tur var. Jag fick så ont så jag trodde jag skulle spy och jag kunde absolut inte gå på benet i flera minuter. Jag fick stå där som en skadskjuten kråka i flera minuter med benet dinglande. Jag blev så arg och less. Det känns som att det inte är riktigt färdigutrett det här med mitt ben. Jag har ju fortfarande samma symptom som före jag blev opererad förutom den där eländiga värken som jag faktiskt blivit av med. Jag tror jag måste ta och ringa doktorn igen. Man undrar ju även där varför vissa symptom finns kvar likt förbaskat. Kan de inte köra mig i en sådan där magnetröntgen eller vad det är och se efter vad det är för fel?

Den här veckan har gått fort. Jag har haft mycket att göra på jobbet och stressat från det ena till det andra. Det märks om inte annat på kroppen. Det blir mycket ont i ryggen samt höfterna. Fredagen var värst och då har jag mest tryck med lektioner. Det blir dessutom helt fel för mig att gå runt bland eleverna och böja mig fram över bänken och hjälpa dem. Jag är resurs i ett annat klassrum än det jag brukar vara i och där är det trångt som attan. I mitt eget klassrum är det ganska luftigt och jag kan ta en stol och sätta mig bredvid eleven för att hjälpa dem. Något sådant utrymme finns inte i det klassrum där jag är resurs. Där måste jag stå framåtböjd över bänkarna.

Jag har i alla fall börjat städa här hemma inför min födelsedag på lördag. Jag har putsat fönster och bytt gardiner samt plockat undan lite här och var. Ulf har klippt gräsmattan.

På lördag den 11:e september är det alltså min födelsedag. Jag har beställt mat och så men känner mig annars ganska oförberedd. Jag vet inte riktigt vad jag vill på den här dagen. Jag hade en stor fest när jag fyllde 30 så det känns väl lite som att det är avklarat. Det enda jag vet är att jag inte vill ha en massa jobb och stress. Bara att få ha en trevlig dag och kväll med folk man trivs med vore bra nog. Den som vill får komma och hälsa på. Det serveras tårta under dagen och klockan fem är det mat. Sedan blir det allmänt trivsel på kvällen.