Ja, saknaden av Berta börjar klinga av även om jag kan få små hugg av saknad ibland. Jag tänker inte på det hela tiden men man undrar ju hur hon har det. Jag tror jag ska skriva ett mail eller så och fråga hur den första tiden fungerat.

Appropå hugg så var jag med om ett riktigt hugg i går. Jag skulle på ett möte i stan och skulle bara titta in på Hemköp för att köpa mig något att dricka då det plötsligt högg till i senen på högerbenet (det som jag opererat). Det blev precis sådär som när det känns som att jag tappar benet men den här gången föll jag inte som tur var. Jag fick så ont så jag trodde jag skulle spy och jag kunde absolut inte gå på benet i flera minuter. Jag fick stå där som en skadskjuten kråka i flera minuter med benet dinglande. Jag blev så arg och less. Det känns som att det inte är riktigt färdigutrett det här med mitt ben. Jag har ju fortfarande samma symptom som före jag blev opererad förutom den där eländiga värken som jag faktiskt blivit av med. Jag tror jag måste ta och ringa doktorn igen. Man undrar ju även där varför vissa symptom finns kvar likt förbaskat. Kan de inte köra mig i en sådan där magnetröntgen eller vad det är och se efter vad det är för fel?