I dag drog det ihop sig till lite åska. Det höll väl på ett tag innan det gav sig så jag gav mig ut och red vid sjutiden då åskmolnen dragit förbi. Berta var världens snällaste häst och hon lunkade fram som hon aldrig gjort annat. Jag red ut i skogen en sväng och travade lite uppför backen i skogen. Det var sååå härligt med en lugn häst vars hovar tyst dunsade mot tallmon. Suck, det är sådana dagar man lever för. Höjden av lycka!

Fick en hälsning av Gabriella som jag köpt hästen av. Jätteroligt att höra ifrån henne och att hon har lite koll på oss och vad vi gör.

I dag har jag bara såsat runt och gjort i stort sett ingenting. Jag känner mig trött och har ont i huvudet. Funderar på om det är vätskebrist för jag drack för dåligt i går och jag svettades en hel del när jag red Berta. Får se om jag är piggare i morgon.

Jag red inte Berta i dag. Hon fick vila.

Bertas öga såg klart och fint ut i morse så det var väl ett bett hon fått av något flygfä.

I morse åkte jag till Ulvön för att hälsa på Sara som bor där en vecka. Det var inte helt problemfritt skulle jag vilja påstå. Det började med att båten från Köpmanholmen var full så den kom jag inte med på. Då ringde jag min far som turligt nog hade en fribiljett på Kusttrafik och han ringde lite snabbt och bokade plats till mig medan jag körde från Köpmanholmen till Docksta. Hmmm... lite oflyt. Men jag kom ombord på den båten i alla fall även om den var full till bristningsgränsen den också. Det var trevligt att åka ut till Ulvön i alla fall och det var en solig och fin dag så det blev ganska lyckat i alla fall.

På kvällen åkte jag och red. Berta var pigg. Nej, hon var mer än pigg - hon var superladdad. Det är väl någon brunst på gång. Då brukar hon bli så här på tårna. Örtblandningen "Stroppy Mare" lugnar ner henne till viss del men lite glöd finns det kvar i kusen ändå.

Berta började vår ridtur med att tvärstanna och nästan kasta sig bakåt när vi skulle passera ett dike. Jag smackade och manade henne framåt och då gjorde hon en piruett på stället för att fara iväg hemåt. Då blev jag sur och irriterad. Sedan höll hon på och åmade sig för varje grässtrå som vajade i vinden när vi skrittade framåt. Då jäklar tände jag till. Var hon så pigg så skulle hon få jobba! Hon fick skritta och trava på tygeln bort mot Skillingen och tillbaka. I varje backe fick hon jobba på bakifrån så det stod härliga till. På sätt och vis är hon lite rolig att rida när hon blir så här tänd eftersom hon får så mycket svung och är så bärig när hon rör sig. Det som är mindre kul är ju när hon kastar sig än hit och än dit. Därför blev det på med skänklarna så fort jag kände det minsta att hon var på väg att kasta sig. Det var bara framåt som gällde och framåt blev det.

När vi kom hem så red jag till vår lilla ridbana och galopperade med henne. Jag ville inte göra det efter vägen av säkerhetsskäl.

 Mot slutet så frustade Berta och arbetade på bra. Jag fick ge henne jättemycket beröm. Vi var ganska nöjda båda två när vi gick in i stallet och både Berta och jag var genomsvettiga av träningspasset.

Jag hade tänkt rida lite lätt efter vägen i dag på Berta så här dagen efter tävlingen men när jag tog in henne för att sadla så såg jag att hennes högra öga var svullet och att det rann tårar ur ögat. Jag såg inget skräp eller något sådant så jag antar att hon blivit biten av något runt ögat. Det blev alltså ingen ridning. Hon har ju gått i stora sommarhagen i dag så hon har fått röra på sig. Jag får se hur ögat ser ut i morgon.

Nu har vi varit på tävling igen. Eller, igen och igen... det är ju den andra tävlingen vi åkt till. Morgonen började ganska segt eftersom hopptävlingen var på eftermiddagen så vi hann duscha Berta och tvätta svansen på Amie innan det var dags att åka.

Berta var skitcool på tävlingsplatsen. Vilken skillnad från de första gångerna vi åkte någonstans. Det var bara när vi satte på benskydden som hon tyckte vi höll på och grejade för mycket. Hon är lite rädd om benen min lilla Berta.

Det såg jättefint ut på framhoppningen. Berta var den finaste hästen där och hon såg så välriden ut när Veronica hoppade fram (märks det att jag är partisk?).

Första klassen var 70 cm och där hoppade de grunden felfritt och fick ett litet pet i omhoppningen. Hon kom lite nära hindret såg jag på filmen sedan.

I 80cm klassen så susade de runt och det såg jättefint ut till det blev ett missförstånd och de vägrade på näst sista hindret. Synd. Det såg ju så bra ut. Tittar man på båda filmerna så ser man att alla gånger hon ska hoppa på det där hindret precis vid in/utsläppet så är hon och drar åt endera hållet och liksom tvekar att hoppa.

Det kändes jättesnopet att åka hem. Man ville att det skulle bli en klass till som de skulle kunna hoppa (jo, jag vet att man bara får hoppa två klasser). Berta hade precis börjat slappna av så nästa runda hade nog blivit super.

Men det dröjer nog inte länge innan Berta och Veronica får stå och ta emot rosetter. Lite mer utbildning på Berta så kommer det att bli kanon. Man måste dock tänka på att ta det lugnt och inte ställa för stora krav så här i början. Vi får skynda långsamt.

Tusen tack Veronica att du ställer upp och hoppar min lilla kuse.

I dag blev det lite hoppning med Berta. Veronica och jag bar ner hindren till lägdan nedanför vägen. Kurt har slagit gräset där så växtligheten var kort och bra.

Vi satte upp fyra hinder på samma sätt som de brukar ställa upp dem på tävlingarna i Gidhundsjö. Banan där är ju ganska smal så det begränsar antalet vägar en banbyggare kan ställa upp dem på.

Vi satte upp två hinder efter långsidan med 21 meter mellan. Dessutom var det ett hinder snett igenom och ett rättuppstående på den andra långsidan. Vi har inte så himla många fler hinder att ställa upp (förutom muren vi gjort som vi ska ta och fixa till innan vi ställer ut den så man kan hoppa över den).

Veronica hoppade fram på det rättuppstående och det gick bra. De kom lite långt ifrån ibland men det såg bra ut. Sedan hoppade Veronica de relaterade hindren för att sedan sätta ihop allt till en bana. Berta har ganska jobbigt medvänstersvängarna och hon får ibland korsgalopp som hon har problem att rätta till så då blir avstånden(och rytmen) fram till hindret ur svängen lite fel. Ibland blir det nära och ibland blir det långt ifrån.

Berta är dessutom ganska lätt att stanna så tar du för mycket i tyglarna för att göra en halvhalt eller reglera avståndet så är det lätt att det blir för mycket "avsaktning". Men man måste samtidigt ta i henne lite för annars blir hon flack och hoppar inte upp ordentligt. Svårt.

Vi får se hur det går i morgon. Jag är nöjd om de går felfritt i åtminstone en klass men går inte det så är inte det hela världen heller.