Tja, i dag har jag varit till sjukgymnasten. Han tyckte ingenting om mitt bortdomnade ben (och rumpa), utan det blev mest en ryckning på axlarna. Fick i stället en del nya övningar att göra. Efter den gympan åkte jag hem och lade mig och vilade. Det brukar bli så. Jag blir så slut på.

I övrigt har jag förberett Stockholmsresan. Hoppas att allt klaffar. Jag måste kliva upp typ 05:00 i morgon bitti så det blir en lååång dag.

Jag har fått en fråga om cavalettiblocken som jag gjorde och jo, vi har dem fortfarande och använder dem emellanåt. Dock är de lite för lätta och rangliga för att använda oftare. Man borde kunna limma ihop två block eller kunna få till någon sorts tyngd så de inte flyger iväg. Men jag har använt dem ofta när jag har tömkört. Då har Berta fått hoppa över en bom som har legat på de där frigolitblocken. Man får ju vad man betalar för och det blev väl under 40 kronor per block så någon storsäljare kvalitetsmässigt blir det aldrig. Hade jag fått välja hade jag vunnit pengar och köpt nya, snygga, proffsiga.

Jag kollade upp vart jag ska på kurs i stockholm. På kartan ser det ut som att det är typ minst 600meter från tunnelbanestationen till huset där jag ska. Hmmm... Jag kan inte gå 600meter. Jag klarar knappt av 50 meter med den här höften. Jag måste ta taxi, det är bara så. Men fjantigt att ta taxi 600 meter. Undra om man kan ta taxi från t-centralen istället? Det blir kanske dyrt men är lätt värt det. Får se hur jag gör.

Inser ni att jag ägt Berta i två år snart. TVÅ ÅR! Fatta. Det känns som att det var igår. Jag hade Mango i 2,5 år så det närmar sig tidsmässigt. Herregud.

I fredags var jag på jobbet och hälsade på alla. Jag var tvungen att lämna in mitt arbetstidsschema till Heroma som är vårt nya lönesystem. Jag passade på att hämta någon pärm och sådant också. Tyckte inte att jag gjorde mycket men fick betala med att ligga sömlös hela fredagnatt i smärtor. Mitt i natten, typ vid två, lyckades jag dåsa till lite. Då kommer vår katt och ger mig en extremt blöt puss rätt på munnen. Katter brukar ju ha torra, sträva tungor, men den här var blöt som på en hund. Jag blev klarvaken på en mikrosekund. Gud, vad äckligt det var! Lyckades spotta och fräsa ut det mesta av det blöta slemmet men fick säkert inte bort allt. Nu hoppas jag att jag inte blir smittad av någon läskig kattsjukdom - typ mask eller kattinfluensa. Äckligt.

I dag har jag legat och försökt vila hela dagen. Vid ett gav jag upp. Då åkte jag ut till stallet och tittade till hästarna och hälsade lite på dem. På kvällen åkte vi ner på Public i stan och åt middag. Skönt att slippa laga mat.

I morgon söndag ska vi till Ullånger och sätta in fönstret på stugan. Om det passar.

Jag börjar tvivla på mig själv och min tydlighet. Jag är tydligen mer o än vad jag tror. Mer otydlig alltså. Ulf verkar inte fatta att han måste börja göra mer saker här hemma än tidigare. Det är mycket jag inte fixar (eller inte så bra). I går hade jag en dålig dag men åkte ändå och handlade lite på förmiddagen. Men jag kan bara handla lätta varor som jag pallar att bära in - typ bröd och sådant. I morse fanns det inte en droppe mjölk. Det var inte handlat någonting.

Mer otydligt är det hos sjukgymnasten som blev så himla förvånad i dag över att jag blir sämre och inte bättre trots sjukgymnastik. Eh... det har jag ju sagt. I våras berättade jag för sjukgymnasten att benet domnar när jag sitter i soffan. Sitt inte där då, var svaret. Nu domnar benet hela tiden och speciellt idag efter jag varit där och haft ett pass. Då domnade hela rumpan. Det var som om jag fått en spruta bedövning hos tandläkaren. Poff, ena skinkan borta.

Så var det jobbet. Även där är folk förvånade över att jag helt plötsligt ska vara hemma. Vissa har förstått det men långt ifrån alla. I dag satt jag på möte inne i stan och där bestämdes det tider för hur mötena ska ligga. Visst kan du komma den dagen Camilla? Eh... ja, svarade jag för jag iddes inte förklara. Det var lika bra att vara otydlig.

På tisdag åker jag till huvudstaden för en intensivkurs om PIM. Jag åker 6:50 och kommer hem 19:45. Hoppas det är tydligt nog, Ulf.

Dagarna är inte så roliga som man kan tro när man är sjukskriven. Barnen är borta, maken jobbar nattskift och sover och jag kan ju knappt göra något. Så jag sitter och ligger om vart annat. Vandrar runt i huset.

Det knäppa med att vara sjuksriven 75% och jobba hemifrån är att hålla reda på tiden. Jag kan ju inte göra för mycket och jag ska ju bara göra saker som ingår i de 25%. Det kommer att bli svårt.

Det här har ju i alla fall blivit världens tristaste hästblogg. Det är inte mycket hästskriverier numera. Skit.

Hästarna mår bra i alla fall. Det är mycket småflugor (svier) nu på kvällarna så de står och är lite irriterade. Veronica stängde om hagen i helgen så de har mycket hage att gå på full med uppväxt. Gott. Jag tror Berta börjar få en liten hömage. Amie och Callizta ser inte direkt magra ut de heller. Hmm..

Jag som gått och gruvat mig hela helgen inför detta läkarbesök hade inte behövt oroa mig. En snabb titt på mina röntgenplåtar, ett konstaterande av hur jag rörde mig och några minuter senare var jag sjukskriven. Ärligt talat så känns det fördjävligt för jag är verkligen inte den som inte vill jobba men det är bara att konstatera att på jobbet kan jag i alla fall inte vara. Däremot ska jag jobba på 25% hemifrån och göra det jag kan här hemma.

Efter läkarbesöket var det nästa anhalt hos sjukgymnasten. Han blev fundersam över hur benet försämrats över sommaren och måste hitta på några övningar jag kan klara av. Mitt ben roterar ju utåt så högerbenet är vinklat som på en ballerina. Detta gör att det är svårt att till exempel sitta på en motionscykel. Suck. Efter jag kom hem från sjukgymnasten var det bara till att vila och försöka härda ut.