Jag är lite uttråkad. Har massor att göra men orkar inte riktigt ta tag i det. Jag har i dag bara för detta gått med i Facebook trots att jag är väldigt skeptisk mot det eftersom jag har hört en del dåliga saker om företeelsen. Men nu har jag gjort en användare i alla fall och kollat in vad det handlar om. Så här långt har det inte imponerat. Jag menar. Vad ska man göra där? Det verkar inte gå att fixa bakgrunder och göra en kul presentationssida. Alla sidor är bara vita. Sedan så kan man läsa vad alla gör om man går in på deras logg. Inte så kul. Sedan har jag spelat spel... gjort olika ord samt byggt en trägårdstäppa där man ska ploga och skörda. Som om man inte har nog med sådant i verkliga livet. Näh, så kul var det inte.

Jag skickade i alla fall iväg ett mail till Umeå universitetssjukhus och i dag på förmiddagen ringde de. De kunde inte svara på mina frågor utan att ha tittat på mina röntgenbilder och jag kan bara låta dem se mina röntgenbilder om jag ringer till ö-viks sjukhus och ber läkaren jag har skicka den till Umeå. Kul. På remiss. Till specialist. Det kan man ju räkna ut hur lång tid det kommer att ta. Och då kan de ändå komma fram till att jag inte passar som kandidat att ha en sådan protes. Jag känner mig kluven. Jag vill såklart stå kvar i kö här i Övik, men kommer man att tas bort ur kön om man får en remiss till Umeå? Och om jag nu ska opereras om 1-3 månader, kommer jag att ha hunnit få min operation i Umeå innan jag får träffa specialisten i så fall? Det verkar vara många om och men och kanske när det gäller Birminghammetoden. Hur ska man göra?

Vi ska ha takläggningsfest på fredag och jag börjar se fram emot den. Lite partystämning liksom.

Så har jag varit på ortopeden. Det blev inte som jag förväntat mig precis. Jag hade laddat hela dagen med argument och hur jag skulle beskriva hur ont jag har det och så visade det sig att läkaren tittade mest på röntgenplåtarna pekade och visade varför det hade blivit som det har blivit och han var helt på det klara med att jag ska opereras. Jag behövde inte ens förklara något och undersökningen var den minst smärtsamma jag varit på. De brukar slita och dra i det där benet så fort jag går till läkaren men nu så behövde jag bara visa genom att vicka benet fram och tillbaka.

Genom röntgenbliderna så visade i alla fall läkaren att min höftbenskula är deformerad (något jag tydligen är född med) och genom att den inte är rund som en vanlig kula så har knölen på kulan nött hål på det skyddande lagret och sedan gått ner till benlagret. Jag hade inte kunnat göra något för att förhindra att det skulle bli så här.

Jag frågade däremot om de olika operationsmetoderna som finns. Jag har ju läst på lite och de gör ju en mildare variant i Umeå där de bara byter ut kulan, men det sa den här läkaren att det fortfarande bara var på experimentstadiet och att det var en osäkrare metod. Tja, vad ska jag säga? Jag vet ju inte. Däremot ska jag sanna mina ord ringa upp på ortopeden och ställa lite frågor. Klart läkaren i Ö-vik är mer för den metod han ska utföra. Hmm...

I kväll kommer hovslagaren.

I dag tog jag och satte mig upp på Berta och red efter vägen. Nu höjer nog kanske några ett ögonbryn och funderar hur det kommer sig att jag kan rida igen helt plötsligt. Saken är den att jag ska på sjukhuset till ortopeden i morgon och då vill jag gärna ha känslan av hur ont det gör i kroppen. Jag vet hur jag blir annars. Då frågar de hur besvärligt det är och då sitter jag där och hummar och flummar på något om att så farligt är det ju inte, men det är klart att lite ont gör det ju. Nej, det ska bli annorlunda den här gången. Nu ska jag ha färskt i minnet av hur ont det gör att rida (...och sitta och gå och ligga) och om det brukar vara som förut när jag har ridit så kommer jag knappt att kunna ta mig fram i morgon. Då kommer jag omöjligtvis kunna sitta och fjanta på som jag brukar göra. Mitt kroppsspråk borde kunna avslöja mig om inte annat.

Berta var snäll att rida. Hon är ju underbar.  Vi gick i långsam lunk efter vägen och travade en (kort) bit. Jag vet inte om Berta kände på sig att det inte var läge till att göra några skutt, för hon gjorde då i alla fall inte ett enda.

Min sits var något speciellt. Jag har ju svårt att bresa och kommer alltså inte ner i sadeln. Tänk dig att du tar ett gem och försöker sätta fast det på ett glas så förstår du hur jag hade det.

Det börjar märkas att man är uttråkad. I dag tog jag och städade skafferiet. Läste i en artikel i Aftonbladet att under sommaren frodas mjölbaggarna i skafferiet så då fick jag lite äckelkänslor och gick för att städa där. Jag har vetemjöl och sådant i lufttäta Tupperwarebehållare så mjölet är väl skyddat men det finns lite andra kvarglömda saker som datumet gått ut på som jag var lite fundersam över. Och det med all rätt! Det visade det sig att det fanns några skal efter flyttade mjölbaggar så det var tur jag städade.

(De som ätit mina hembakta bröd kan vara lugna för alla ingredienser var nyköpta på ICA samma dag som jag bakade).

Pust, nu var det gjort.

Jag har suttit och fixat lite med hemsidan och gjort bildcollage i Picasa som jag sedan lagt upp på hemsidan under respektive hästs presentationssida. Så här ser Bertas collage ut.

Kolla på min hemsida http://student.educ.umu.se/~vt01caed/ på de andra hästarna.

Jag vet inte vad fölen heter eller vilka de är efter. Känner inte ägarna/visarna heller. Men om jag inte minns fel så är fölet i rosa grimma efter Callahan. Personerna i keps på bild nummer två är alltså domarna.

Då har jag varit på fölvisning i Umeå. Det var intressant och kul att titta på. Förberedelsegraden hos de olika ägarna varierade. Några verkade skitproffsiga och hade förberett allt minituiöst, andra verkade ta det som det kom. Vi tittade på hoppning, löshoppning och fölvisningen. Man kan väl säga att det inte var så bra idé för vissa att komma helt ur kondition (människan alltså) och sedan tro att de skulle orka ett par varv runt i ridhuset i trav springandes bredvid stoet. Inte för att jag skulle gjort det bättre, tvärtom. Jag har ju noll kondition nu, men jag menar bara att det var synd för det gynnade ju inte visningen av deras häst/föl.

Jag försökte ta några kort, men de blev skitsunkiga. Jag satt för långt bort och sedan så var visningen inne i ridhuset så det var väldigt dåligt ljus. Men jag lägger nog upp någon av bilderna så att ni får se hur det går till. Man ser ju i alla fall att det är hästar på bilderna.