I dag har jag ridit Berta! Jag åkte ut till stallet vid tio-tiden och Veronica var där och såg till så att inget skulle hända. Det var magiskt att sätta sig upp till häst efter typ 8 månader utan ridning. Det var knappt man trodde det var sant. Synd bara att jag gått och blivit så tjock av all denna passivitet.

Berta kändes jättefin att rida. Hon rör sig genom hela kroppen och bär sig mycket bra själv. Man behöver knappt hålla i tygeln. Det är bara att hålla reda på sig själv. Jag lade direkt märke till att min underskänkel fladdrar och att min sists inte är något att hurra över. Men det är som det är. Man måste börja om från början och låta det ta den tid det tar.

Efter jag ridit en liten stund i alla gångarter så satte sig Veronica upp och red en stund. Det såg superfint ut. Berta hon jobbade på hon och såg inte alls ut som hon tyckte det var det minsta jobbigt.

Lägger ut bilder från ritten.

I dag har varit en bra dag. I morse var jag på ett jättebra möte. Jag kände mig så glad när jag gick därifrån. Kul.

Sedan var jag på stan och köpte lite smågrejer till festen i morgon. Jag är nu lycklig ägare till ett par knallrosa skor, knallrosa örhängen samt ett halsband. Detta kommer att piffa upp en annars helgrå outfit. Det är så 80-talet.

På kvällen åkte jag och tog in hästarna. De var jättesnälla. Jag fick hjälp av Engla med grinden så allt bara flöt på. Callizta var såååå snäll.

I morgon ska jag åka runt i skolområdet och träffa alla lärarkandidater som jag är ansvarig över. Det är lite jobbigt när skolorna ligger så långt ifrån varandra.

I dag var det dags för mig att ta in hästarna själv för första gången på fleeera månader. Det började inte så bra dock för jag skulle tanka bilen innan jag kunde åka och när jag kom till OK stod två gubbar och tankade på diselpumpen. De skruvade dessutom och höll på med lamporna på bilen samtidigt. När de tankat klart gick en in och köpte en ny lampa och den andra stod kvar medan jag UPPENBARLIGEN stod och väntade på att de skulle ta bort bilen därifrån, med motorn igång på kö. När jag slutligen insåg att de inte skulle köra bort bilen utan fortsätta att meka vände jag bilen och körde till pumparna där man betalar i kassan. När jag gick ur bilen fräste jag till karlarna att det var då ett jäkla sätt att inte flytta på sig när man var klar. Då flyttade de bilen två meter. Morr. Usch, vad otrevlig jag var.

Lämpligt irriterad kom jag till stallet och skulle hämta in hästarna. Då var de längst ner i hagen och kom inte när jag ropade. Jag gick in och hämtade lite kraftfoder och skramla med och då kom det en skoter och körde förbi på vägen. Det blev tre galna hästar som sprang runt och blåste i hagen. Lockade till mig en lite uppjagad Callizta, gav henne godsaker och skulle ta in henne. Då kastade hon sig bakåt för hon skulle då inte följa med. Det blev till att ta ett stadigt grepp och sedan fick jag ut henne ur hagen och med mig in. Väl inne i boxen skulle hon bara ut och det var jag beredd på och tänkte att det är lika bra att visa vem som bestämmer. Vi hade en liten dust där och hon tittade så förvånat på mig. Hämtade stona och fick in dem i sina boxar. Det gick bara bra. Tog av alla täcken och passade på att klia Callizta och bli lite kompis igen. Gosade en lång stund med Berta också.

Sedan packade jag upp Bertas grejer som jag bara lagt in i sadelkammaren. Det tog lite tid allting. packade lite höpåsar och lite sådant.

Bild på hästarna i hagen då de står och solar.   

I går när Berta kom hem hade jag med mig kameran och skulle fota flotta bilder på galopperande hästar hade jag tänkt. Av det blev det ju inget eftersom de bara sprang och ställde sig i skogen och tog det lugnt. Inga fina bilder alls. Försökte ta ett kort men det blev mest bara en hästrumpa bakom en gran.

I dag var jag ut till stallet och gav dem lunchhö. Då hade jag kameran med mig igen, men inte var det så värst samarbetsvilliga hästar idag heller. De stod längst bort i hagen så korten jag tog visade några små prickar till hästar nästan kamoflerade bland skogen. Hmm. Men jag har bearbetat bilderna och zoomat in kusarna så gott det gick. Lägger upp en bild på dem strax. Berta ser ut att halvsova och Amie och Callizta är de som tittar nyfiket mot kameran.

I kväll hjälps vi åt igen att ta in hästarna. Det känns säkrast så här i början.

Tack för kommentaren Gabriella. Det är ju verkligen min svaghet, att ta det lugnt. Jag ska försöka att begränsa mig till det jag kan, men det är svårt.

Det här är min favorit bland det något svaga startfältet i den första deltävlingen. Troligtvis får den väl inte ligga kvar så länge på youtube men...

Det är lustigt att han ser ut som Karl-Bertil Jonsson bara. Fast med mörkt hår.

Nu har jag varit och hämtat Berta i Umeå. Det gick bra att köra även om vägen periodvis var under all kritik. Då är det inte ens småvägarna jag pratar om utan E4:an som var full av spårig is.

När vi kom hem hade vi tänkt att ta in Veronicas hästar och att de skulle få stå inne en stund och vänja sig varandra innan vi släppte ut dem, men Veronicas hästar stod längst ner i hagen och rörde inte en fena för att komma upp så då släppte vi helt enkelt ut Berta i hagen direkt. Vi hade med oss långspön som vi kunde vifta med ifall det skulle gå hett till.

Men det blev inget av det. När Amie och Callizta såg Berta kom de springande i full fart och vi tänkte att nu blir det springa av, men de hälsade, sprang ett varv och sedan ställde de sig vid en gran och stod där i lugn och ro. Berta sparkade åt Callizta när hon var för närgången men annars var det bara lugnt. Det såg ut som att de kände igen varandra och att allt liksom bara blev som förut på en gång. Amie såg så glad ut över att kompisen kommit tillbaka. När vi tog in dem på kvällen tog vi in Callizta först och så blev Amie och Berta ensam ute i hagen. Då ställde de sig och liksom slingrade sina halsar tätt tillsammans och blåste i varandras näsborrar. Det var för gulligt. Jag trodde Amie skulle bli orolig när hennes föl försvann ut ur hagen, men det blev som sagt ingenting. Lustigt. Man slutar aldrig att förvånas över hästarna.

Tur det gick bra i alla fall. Nu är jag helt slut och ska upp i morgon för att släppa ut hästarna tillsammans med Veronica. Förhoppningsvis kommer det att gå bra det också.

I dag är dagen B. Alltså den dag som jag ska hämta hem Berta. Jag känner mig ganska nervös måste jag säga. Det kommer att bli roligt men antagligen ganska jobbigt också att kliva upp på morgonen igen. Men jag får någon att klappa och klia igen i alla fall.