Hej nu sitter Sara och jag på ett hotell på Manhattan i New York efter vad som kan anses en världslång resa. Det låter ju enkelt när man planerar saker och ting men när det kommer till verkligheten då blir det lite jobbigare.

Jag hade planerat att vi skulle sova på Arlanda i väntan på att flyget skulle gå tidigt på morgonen. Vi kom till check in disken typ tio minuter för sent för att kunna göra vår bagage drop och sedan gå in på utrikes. Vi fick vänta på Sky City i stället. Där finns det inte mycket att sova på kan jag berätta. Allra helst eftersom vi var typ 150 personer som hade planerat samma sak. Vi slogs om de få liggplatser som fanns. Sara och jag hamnade på en hård marmorliknande bänk som var mycket oförlåtande. Den var hår och den var kall. Det blev 0 timmars sömn.

Sedan chackade vi som sagt var in och fick rätt snabbt ta oss igenom hela tax free. Jag fattar inte hur de hade tänkt det för det fanns inte mycket tid att göra något annat än att gå och gå.

Flyget gick till London och där skulle vi byta flyg. Det lät ju enkelt eftersom det var på samma terminal. Ha ha ha... kan jag säga till de planerna. Vi fick gå igenom hela säkerhetssystemet en gång till och sedan susa genom hela terminal 5 som visade sig vara gigantisk. Ingen tid till något annat än att bara susa.

Sedan satt vi på planet till New York. En lättad stämning lade sig till... Sara började hosta. Hon hostade nästan hela flygresan. Våra medpassagerare var säkert jätteglada.

Sedan skulle vi genom säkerhetskontroll för att komma in i landet. Vi har nästan inte sovit någonting och jag är jättetrött. Då frågar de hur länge vi ska stanna i landet och jag säger fel! Nu har jag megaångest för detta och hoppas att vi inte kommer att få någon skit för det när vi ska hem. Hoppas, hoppas.

Nu ska vi duscha och susa ut på stan.