Jaha, så har man varit ute och ridit igen. På Berta the beaver...

Både Amie och Berta har som hobby att äta upp barken på asparna i hagen. Träden är vackert avskalade och de nakna stammarna lyser mot den annars ganska grå bakgrunden.

I dag red jag ut efter vägen. Det brusar och porlar överallt nu för tiden och Berta är på hugget hela tiden. Hon hör varje ljud som har med rinnande vatten att göra, precis som en bäver. Men i dag så gick hon faktiskt över bron direkt utan att tveka.

Det är dessutom en historisk dag idag. Jag travade uppför långbacken och alla dess porlande ljud. Det har jag bara gjort med draghjälp av Amie förut. Tänk, bara för några månader sedan så fick jag lov att backa stora delar uppför backen för Berta ville inte gå där.

När jag kom tillbaka så red jag ut på sommarlägdan och galopperade där fram och tillbaka. Berta blev helt genomsvettig men när jag skrittade hem igen så kändes hon ändå ganska pigg. Det fanns mycket energi kvar om man säger så.

När jag körde hem igen med bilen så mötte jag fyra ponnysar efter vägen. Det var Åsa och hennes bekanta. Det såg himla gulligt ut med ett pärlband av ponnysar.

Ja, tiden går verkligen fort. Jag har haft Berta ett bra tag nu och det börjar bli dags att visa nya bilder.

Jag har fotat idag. Har funderat på det länge men tog mig äntligen i kragen.

Annars så har jag varit ute och ridit efter vägen i dag. Det gick väl sådär. Det forsade hemskt i bäcken så Berta var väldigt misstänksam. Jag fick backa över. Suck. Sedan försökte jag rida på sommarlägdan men det gick inte på grund av snön som endera inte finns eller så finns det för mycket så det är för djupt. Dubbelsuck.

Har haft fullt upp att göra hela dagen i dag. Det var fullt upp på jobbet så jag var slutkörd när jag kom hem.

På kvällen åkte jag och yog in hästarna. Jag fyllde upp vattenhinken ute i hagen och pysslade på lite inne i stallet. Det var ganska härligt att få åka ut till hästarna coh få lufta huvudet lite. Här hemme sitter jag och rättar nationella prov så det blir lite fullt i huvudet emellanåt.

I dag åkte Veronica på tävling i Umeå. Hon åkte tidigt på morgonen så jag åkte ut till stallet strax före tio och tittade till Berta. När jag ändå var ute i stallet så passade jag på att packa höpåsar och att mocka i hagen. Jag hämtade en skottkärra och drog ner den samt en grep ner till trekanten bredvid postlådorna vid vägen. Jag styrde in skottkärran under tråden och böjde mig ner och lyfte benet över undertråden. Då fick jag mig en ordentlig stöt. Ena foten stod i en pöl med vatten och benet tog i undertråden. Jag visste inte ens om att strömmen var på. Snacka om chock. Jag hoppade därifrån och var halvt bedövad i benet sedan efteråt.

Det gick väl inte så himla bra att mocka bort skiten för allt var så himla fruset. Det var inte så varmt i luften i dag nämligen. Det var bara varm i solen.

Sedan tog jag in Berta och sadlade henne och gav mig ut efter vägen. Det gick bra förutom när vi mötte en bil som körde ganska fort förbi då stegrade sig Berta. De som körde bilen såg jätteförvånade ut. Alltså, Berta är trafiksäker. Hon är stencool när bilar kör förbi både bakifrån och framifrån, men det får ju vara någon måtta på hastigheten. Det stänker ju grus runt däcken på bilarna och det kan skrämma även den lugnaste häst.

Jag och Veronica red ut efter vägen i dag mitt på dagen. Det var soligt och fint men lite kallare än vad det var i går.

Det gick ganska bra att rida efter vägen. Det är ju två fuxston så de är på helspänn båda två - i alla fall på vägen bort. På vägen hem taktade Amie och Berta försökte hänga med men tröttnade så hon var ganska lugn mot slutet.

När vi kom hem till gården så red vi ut på lägdan. Veronica ska på tävling i morgon i Umeå, så hon behövde få ta några språng. Jag passade på att ta några språng med Berta också. Herregud vad hon tycker att det är roligt att hoppa. Hon laddade rejält när jag kom mot hindret. Det är lite ovanligt att man måste hålla igen Berta. Oftast har det varit att man måste sitta och driva på. Det behövs inte när man rider mot hinder.

Det var en härlig tur i alla fall. Roligt att jag hoppade också.

Det var lite motigt att åka ut till stallet i kväll för jag har städat här hemma efter jobbet. När jag kom hem så fick jag ett frispel på att det var så grusigt överallt så då tog jag och städade hela huset. Köket, två toaletter, hall och tv-rum. Lagom uppvärmning inför ridingen sedan.

I kväll har jag i alla fall ridit Berta efter vägen, plus att vi red lite på sommarlägdan. Det har tyvär blivit ganska isigt där vi ridit förut så jag fick rida där det varit skugga - alltså mest efter kanterna. Det fanns i alla fall en liten plätt där jag kunde galoppera runt på volt. Berta började med två bockningar men de kunde jag parera ganska lätt, det var mest glädjeskutt kändes det som. När jag gick in till stallet sedan så var Berta genomsvettig. Hon hade sprungit runt där som aldrig förr och på vissa ställen var snön ganska djup så där fick hon väl ta i lite.

Det var en fin kväll och allt kändes bra.

I dag fyller min svärmor Märith år så vi var upp dit och gratulerade henne och åt tårta - en jättegod hembakad. Jag fick dessutom två stickade sockar, en stickad toffla av henne och en bok. Det var nästan så att det kändes som att det var min födelsedag. Jag fryser ju så obarmhärtigt om fötterna så det var välkommet med nya sockar.

Jag åkte och tog in hästarna vid sju. Det visade sig att Berta klivit på sin höger bakhov (på kronranden) ordentligt så jag fick rengöra såret och sedan strök jag på lite fet salva. Det är ju på ett utsatt ställe och nu när det är ganska lerigt ute i hagen så vill man ju inte att det ska komma skit i såret. Nu har vi inte så leriga hagar. Det är bara på ett ställe som de sjunker ner lite, men det räcker ju.

Släppte ut hästarna tidigt i morse och åkte sedan till tandläkaren. På kvällen åkte jag ut till hästarna, gjorde klart i stallet och sedan tog jag in hästarna.

Planen var att jag skulle rida Berta så jag tog på henne grejerna och red ut till lägdan bakom huset. Det gick tyvär inte att rida där så vi gick vidare till sommarlägdan. Jag tror att det är den enda lägdan man kan rida på nu utan att förstöra något under.

Berta var lite okoncentrerad i början så jag startade med att träna start och stopp för att få hennes uppmärksamhet. Sedan travade jag en hel del och gjorde lite volter innan jag sedan lät henne galoppera. Berta ville verkligen galoppera och hon galopperade lääänge. Jag satt mest och styrde med lätt hand. Efter det fick hon skritta en stund och hon frustade flera gånger. Nästa övning blev skänkelvikning och lite galopparbete blandat för att få henne framåt. Hon var så rolig och trevlig att rida. Hon arbetar så ambitiöst och verkar tycka att det är roligt.