Nej, det här var ingen rolig dag. Jobbet har varit gräsligt. Arga elever klagar på orättvisa betyg och jag står där och ska försöka få dem förstå att det är uppnåendemål och att man måste ha visat att man klarar av vissa saker. Tänk om de bara visste hur mycket man tänker på dem och känner för dem. Man skulle ju så gärna vilja att det skulle gå bra och man har gjort så gott man har kunnat. Det är lite jobbigt att man både ska hjälpa eleverna och bedöma dem. Det är som att en dressyrdomare bara skulle ha sina egna ridelever på tävling eller en fotbollstränare som ska döma en match där det egna laget spelar med. Det är klart det känns i hjärtat när man gör det. Förstår ni hur jag menar?

Efter jobbet åkte jag ut till stallet och red Berta. Lite nervös var jag över själva avstigningen men jag satte mig upp ändå. Vi red bort till Gillis lägda och red där. Berta var snäll och fin. Frustade mycket och när vi gick hem igen var hon nöjd. När jag kom till gårdsplanen så skyndade jag mig och svingade beneländet över bakvalvet. Det gick alltså rätt bra den här gången. Jag tordes inte prova att kliva av på andra sidan.

Det var ett reportage i allehanda i morse om höftledsoperationer. Det var deprimerande läsning. Han som blev opererad var över 50 och ansågs ung. Han hade varit där för fem år sedan men blivit nekad operation för  han var för ung då. Suck. Nu sjönk mitt humör betydligt. Jag är ju "bara" 38 år.

Se bildspelet från operationen. För de som tål lite blod. http://d1.allehanda.se/bildextra/090602_anders_ms/