Tänk att det alltid känns så mycket snabbare att åka hem än att åka till ett ställe. Konstigt. Men det är väl det att man känner igen sig och då tycker man att det inte är så fasligt långt kvar.

Vi lämnade stan vid tolvtiden efter att ha fikat på st:Per gallerian. Blåste sedan till Sundsvall igen och åt på Birsta. Gick igenom hela Ikea utan att hitta något som jag ville ha. Gardinavdelningen höll de på att "möblera" om så det fanns inte mycket att se där, så då sket det sig med att köpa nya sådana. Hittade sedan två stora korgar fulla med gradiner på fyndhörnan men där såg de bara fula och ömkliga ut där de låg huller om buller så då blev man inte sugen att köpa.

Stannade sedan i Ullånger och surrade lite innan vi blåste hem. Jag körde hem från Ullånger. Ulf skulle se på någon serie på datorn (!) så då blev det alltså jag. Blev dessutom tvungen att stå ut med rösten på en lånad gps. Den var toppen att ha på nervägen då vi inte visste var hotellet låg men att ha den på på hemvägen kändes lite prylbögigt. Ulf påstod att det var så bra att veta exakt när man skulle komma hem, men riktigt varför man måste veta på minuten när man kör in på infarten förklarade han inte. Han fräste bara att vi inte begrep oss på sådana saker. Kanske han kan köpa en gps till mig nu då så jag vet varje dag när jag kommer på jobbet och när jag kommer hem. Jag har ju såå svårt att förstå mig på den där digitala saken som visar små siffror på instrumentbrädan. Klocka tror jag vissa kallar den för. Det är ju en märklig makapär.