Sara och jag åkte ut till stallet och tog in hästarna ikväll. Sista kvällen innan de ska få gå ute på bete dygnet runt. Sara fick ta ett kort på Berta. Bäst man passar på innan all gräsätning börjar synas runt magen. Visst är hon fin! Till salu är hon ju också. Det lustiga är att hon blänker och ser jättefin ut, men vi har tagit henne nästan direkt från hagen utan att ens borsta henne.   

I måndags gjorde jag min sista arbetsdag för det här läsåret. Trots detta är jag inte klar med allt. Det har blivit så mycket och när jag satte mig i går och skulle göra det sista så blev det strömavbrott. Vi hade i och för sig fått ett brev hem i brevlådan om detta planerade strömavbrott men det kom ändå som en överraskning. Inte kul när man precis ska till att göra en sammanfattning på en utvärdering där allt ligger på datorn.

Jag tog och samlade ihop alla mina prylar och åkte till Ullånger i stället. Det hade jag i och för sig tänkt göra men först EFTER jag gjort det där klart.

Åkte som sagt till min stuga och ställde mig och målade. Det var skitkallt och blåste och trots att solen sken emellanåt blev det aldrig någon riktig värme.

På tisdagmorgon hann jag förresten åka ut till stallet och tillsammans med Veronica släppa ut hästarna på gräshagar igen. Allt gick bra trots att de går i två hagar ganska långt ifrån varandra. Det är bara Berta som tycker att det är jobbigt att hennes ledare står i en hage långt bort så hon går och ropar hela tiden. Callizta tar det lite mer lugnt. Lustigt.

På tisdagkväll blev det en tur ut med pappas segelbåt. Det blåste rätt bra så det gick som hejsan ibland. Vi kom upp i 6 knop (vilket som är mycker för den lilla segelbåten) som mest och då jäklar kan jag säga att båten lutade. Jag stod på ena kanten av båten med den andra kanten i ryggen och tittade rakt ner i havsvattnet som brusade förbi. Härligt! Hade det dessutom bara varit lite varmare så hade det varit perfekt.

Nu har vi varit på tävling igen. Det gick ganska bra men kunde ha gått bättre.

Vi började med att åka till ÖOR tidigt på morgonen för att vara med på dressyren. Veronica hade ridit dressyr på Berta hela två gånger nu i veckan. Det var liksom själva träningen. Snacka om chock när man kom fram på tävling och det visade sig att det var jättemånga duktiga ryttare med superfina hästar som typ tränar dressyr för tränare. Hur som helst. Berta var skitfin på framridningen. Hon var lämpligt pigg och vaken. Hon gick riktigt fint i form och hennes travökningar var riktigt pampiga. Lovade gott. Men så fort hon kom in på själva tävlingsbanan så spände hon sig och efter att en sten eller något sprätt upp på henne från dressyrstaketet så hoppade hon till och sedan kunde hon inte slappna av alls. Men jag tycker att det såg fint ut. Synd bara att hon inte kunde gå i den där avslappnade formen som hon hade på framridningsbanan - och än värre - att jag inte filmade då. Nu har ni bara mitt ord att det såg fint ut. Jäkla skit. Men vem fan tänker på att filma en framridning?

Sedan fick vi vänta från typ halv elva till halv två innan det blev hoppning. Det var hur kallt som helst och jag frös som bara den. Jag hade trott att jag skulle få en solbränna den här dagen men det enda jag fick var frostskador. Nej, fy tusan vad kallt det blåste.

Veronica stod i alla fall på framhoppningen och efter den fick vi skynda oss in och sadla Berta. Det skulle vara typ 12 hästar till det var Veronicas tur. (Det var nr 30 som avslutade klassen sedan var det två efteranmälda och Veronica var nr 40)  Alltså rätt normalt för när man ska börja rida fram. Men sedan helt plötsligt visade det sig att folk hade strukit sig utan att det syntes på startlistorna. Hipp, svipp så visade det sig att det var bara 7 stycken före oss och Veronica hann knappt rida fram. Än mindre hoppa fram. Det blev fyra skitsprång på framhoppningen och sedan var det bara att gå in på banan. Hade jag vetat att det var så många strukna hade jag gått och frågat om man kunde flytta bak vår start men eftersom hon helt plötsigt blev uppropad så var det bara att gilla läget.

Resultatet på 80 cm blev alltså 4 fel i grunden. Inte så illa med tanke på de väldigt dåliga förberedelserna.

Sedan blev det 90 cm och där hann Veronica förbereda sig bättre. Alltså blev det ett bättre resultat också. Där blev det 0 fel i grunden och fyra fel i omhoppningen. Det blev lite missförstånd mellan häst och ryttare och Berta var på väg att hoppa fel hinder när Veronica bara skulle rida förbi vilket som ledde till att de tappade rytmen och kom fel på nästa hinder. Annars såg det fint ut med fina språng. Jag lägger upp film sedan.

Nu är jag helt slut. Min kropp är stel som en pinne. Det blir en näve värktabletter innan jag går och lägger mig. Minst.

Veckan är hektiskt. Fullt upp på jobbet. Jag har rivit och lagt om schemat fler gånger än vad jag har fingrar på handen. Det har gått bra, jag kan ju lägga schema och är bra på det, men tid tar det ju och min högra armbåge protesterar vilt. Det liksom värker och pulserar i armbågen. Det enda som hjälper är att låta den hänga fritt efter sidan. Då måste jag använda vänstern istället och det är väl sådär. Det går men det blir lite mer klumpigt. Det är en massa annat som ska fixas också och dokument ska skickas in till allehanda myndigheter. Man får passa sig bara så man inte glömmer något.

När jag kom hem från jobbet idag hade det varit strömavbrott. Internet fungerade inte. Ulf fick guida mig via telefon från Stockholm där jag skulle koppla om kablar och greja. Jag har alltså varit en fjärrstyrd IT-tekniker kan man säga. När vi fått igång allt och satt framför datorn blev det strömavbrott igen. Summa summarum av det var att d-linken är trasig och routern. Det finns inget internet på Saras och Ulfs dator. Bara på Joakims och min av någon konstig anledning. Nu får vi vänta till Ulf kommer hem på lördag och fixar allt som gått sönder.

I morgon blir det jobb. Vet inte riktigt hur dagen ser ut. Endera ska jag på möte med rektorerna eller så åker jag till Björna och fixar med det sista.

Då är äntligen examen avklarad. Det var lite rörigt för Joakim ringde typ 11:00 och sa att vi skulle vara i stan typ 11:15 och då stod vi i godan ro här hemma. Stressade in till stan, men det visade det sig att vi inte skulle vara där förrän 12:15 precis som jag läst mig till i utskicket från skolan. Sedan visade det sig att allt var försenat så det var en något plågad samling av den närmsta familjen samt släkt som fick se Joakim springa ut på scen som nybakad student. Min rygg och mina höfter höll på att ta kål på mig men allt det blåstes bort när man fick se världens lyckligaste Joakim komma emot en efter alla cermonier var klara. Det var så man nästan började gråta av glädje själv. Jag stod där med en klump i halsen och svalde. Kul. Och han gick ut med fullständiga betyg och fullgjord kurs. Vilken lycka. Den här skolgången har varit en lång och krokig resa.

Sedan blev det middag och fest hemma hos oss. Jag var urtrött så jag satt och gäspade mest hela kvällen. Det var väl alla spänningar som släppte. Jag har ordnat mycket den här veckan. Elevrådets trivseldag, avslutningsfika med åk 9, samt nu då en examensmiddag. Det har varit många bollar att hålla i luften. Och det är förresten inte slut än för på måndag har vi avslutningsmiddag med alla arbetskamrater och där har jag suttit i festkommitén också. All mat och dryck ska jag fixa. Förhoppningsvis klaffar det med.

På jobbet börjar en hektiskt tid. Alla trådar ska knytas ihop. Det är kvalitetsredovisning som ska skrivas, schema som ska klaffa (jag har fått riva det flera gånger), nästa termins planering av aktiviteter ska ordnas. Man ska dokumentera och städa undan. Dessutom ska folk pimma så jag kommer att få sitta på kvällarna och bedöma arbeten samt någon dag hålla ett seminarium. Galet. Dessutom så åker Ulf till Stockholm på tisdag och kommer hem på lördag. Han ska på någon kurs där.

På söndag ska vi på tävling med Berta om allt går som det ska. Måndagen efter det är min sista arbetsdag och sedan så går jag på semester.

Sedan är det midsommar och på tisdagen efter det är jag kallad till sjukhuset igen. Då ska andra höften röntgas och bedömas hur mycket sämre den blivit under den här tiden. Nu närmar sig domen på den också.

Då var det dags för Joakims studentexamen. Jag har haft tokmycket att göra. Det har varit jobbet och träning med hästen, handla mat och förbereda studentmiddag. Dessutom var Ulf iväg på någon sorts trivsel med jobbet så jag var tvungen att hämta honom på Bergön i går kväll.

Ute i stallet har det hänt en del. Det visade sig att Amie fått inflammation i juvret så nu måste vi sära på Callizta och Amie. Inget mer diande. Nu står Amie och Hawk i samma hage och Berta och Callizta delar hage. Tyvärr går det inte så bra att dela en gräslägda så de står i vinterhagen där vi har rejäla staket. Det har gått bra att sära på dem. Det är lite gnäggande vid utsläpp och insläpp men annars går det bra. Callizta blir ju ett år den 1:a Juli så hon är ju stor nog att sluta dia helt.

Här hemma har jag förberett middag som sagt var. Det blir oxfilé med rostade rotfrukter. Det har tagit en hel del tid att förbereda den där oxfilén men jag hade den i ugnen igår och den blev perfekt. Jag vill förstås ha den ganska blodig men jag vet att det är flera av de som kommer och ska äta maten som är väldigt skeptiska mot rött kött och därför fick den vara inne i ugnen en stund länge. Sedan blev det att stoppa ner den i en ny marinad över natten så allt ska vara klart idag.

Just i skrivandets stund är jag helt klar med allt och har till och med svidat om. Snart bär det av mot stan.