I går red jag Berta på kvällen. Det var inte världens smartaste idé med tanke på att jag varit till sjukgymnasten bara någon timme innan och han hade böjt och bänt mitt ben i alla ytterlägen. Det kändes som att jag inte kom ner i sadeln riktigt utan satt snett. Knepigt. Vi travade i alla fall efter vägen bort mot Åsas ponnysar och tillbaka. Det gick bra även om vi blev störda av stora tranor som skrek och flaxade med vingarna i närheten av oss när vi red förbi.

I dag har jag tagit Berta på lina på lägdan och låtit henne springa i trav och galopp i snön. Hon fick upp flåset rätt bra och såg ganska nöjd ut när vi gick in. Nu fick hon springa av sig och bralla lite för att få ut lite energi. Man borde nog ta dem på lina oftare och helst kanske som uppvärmning innan man rider så de är lagom rastade när man sätter sig upp. Det är ju något att tänka på.

Jag har varit till ortopedtekniska och till sjukgymnasten i dag. Jag är mer förvirrad än någonsin. Vet knappt ut eller in, mer än att sjukgymnasten tyckte att det var bra att jag red och att jag skulle fortsätta rida tills vidare. Inga tunga lyft eller belastning, men rida gick bra. Tydligen hade jag starka muskler men mycket begränsad rörlighet så att sitta på hästryggen var bra träning.

Det som är konstigt är att sjukgymnasten ska liksom hålla på och ställa egna diagnoser och komma med sina förklaringar till mina smärtor. Tydligen har jag ont på skenbenet på grund av min sneda kota i ländryggen och det var av den jag haltade. Artrospatienter vaggar fram som en anka sa han. Jag blev bara mer förvirrad. Det slog mig när jag var där att det här var anledningen till att jag slutade gå dit förra gången. Denna förvirring och komplicering av skador... men nu ska jag stå ut och sluta lyssna. Inte en enda instans jag varit till har sagt samma sak om orsak och verkan.

Så började man jobba igen och efter en dag på jobbet känner man sig som ett utskitet päron. Smack, rätt in i väggen bara.

På kvällen åkte jag ut till stallet för att ta in hästarna. Tog bara på mig träningsoverallen och inga ridbyxor för jag var så trött men när jag väl var i stalllet ångrade jag mig. De har skrapat vägen i dag och den såg verkligen bra ut. Rätt mjukhet på underlaget, lite fuktigt men inte blött. Det hade varit toppen att rida ut i dag. Jag svor men det var inte så mycket att göra något åt. Jag får rida en annan dag.

I morgon ska jag till ortopedtekniska på förmiddagen och sedan ska jag till sjukgymnasten på eftermiddagen. Jag har knappt tid att jobba.

Tja i dag blev det alltså ingen hopptävling. Det kändes för snopet. Skit. Men jag tog och red Berta en stund i all fall. Hon var pigg och lite på tårna men väldigt trevlig om det nu låter som en sannolik kombination. Vi travade lite efter vägen och hon var så där så hon blåste upp sig lite men gick på framåt ändå. Då känns hon så himla mycket som en "riktig" dressyrhäst och man bara njuter.

Annars så har jag inte gjort så mycket. Försökt ladda inför jobbet på måndag. Har suttit och gjort en massa förberedelser inför det. Sara har hållit på med läxa som hon skulle gjort över påsklovet hon också så det har varit fullt upp i huset hela dagen.

Satt uppe halva natten och tittade på hoppningarna från Las Vegas. I vanliga fall brukar jag tycka att det är sååå roligt att titta på för man blir så inspirerad men den här gången var det bara sådär. Det såg så svårt ut på den där lilla ridbanan att det såg ut som en annan knappt klarat banan även om hindren varit bra mycket lägre. (typ 70 cm eller så)

Buhuuu... det blir ingen tävling för Berta. Stället vi ska till har ett fall av misstänkt kvarka men ska ändå köra tävlingen (men med stängda stallar så man får ingen uppstallning). Vi är dock för rädda för kvarka så vi åker inte. Bättre att vara frisk och hel här hemma i stället. Men det känns jäkligt synd. Det hade varit roligt med en tävling nu och det finns inte så många "riktiga" tävlingar att åka till här i närheten. Skit. Vi får rikta in oss på några träningar framöver i stället.

Veronica red Berta i dag. Det var tänkt som en genomridning innan tävlingen men så fick vi veta om sjukdomsmisstankarna sedan så då var det bara att tänka om.

I dag har det blåst storm här i Husum. Jag hade tänkt rida men uteslöt det på grund av stormbyarna. Det var liksom inte ens lönt.

I stället har jag jobbat på här hemma och tv-rummet är numera urplockat samt att tapeterna är bortrivna. Det gick fort. Jag fick i och för sig hjälp av Sara och hennes kompis att riva tapeter så de var bortrivna på typ 20 minuter.

Hästarna hade motionerat sig själva i hagen. De hade gått förbi med ponnysarna och då hade våra ston blivit uppspelta och sprungit runt och haft show. Berta hade ett litet sår på bakbenet men annars såg de oskadda ut. Blåsten gjorde nog sitt till också att det blev roligt när det hände något.

Oj, dagen tvärstartade med att jag blev kontaktad av polisen. Hjärtat stannade nästan men det var inget allvarligt alls. Men det är alltid lite läskigt när man bli kontaktad av dem.

Åkte sedan till stan och satt på rörshopen och ritade upp nya ritningar till vårt nya badrum. Det blir nog jättebra tror jag och om allt går som det ska kanske vi har ett badrum innan 2010. Ha ha ha...

Jag har sökt upp Norges bidrag till ESC och jag gillar det faktiskt. Bättre än det elände vi skickar.

Men jag har avslutat omröstningen i allafall. Alla kan andas ut. Det blir ingen av de tapetprover jag tog hem. Nu ska jag ha en enfärgad brungrå tapet hade jag tänkt. Om jag hittar en... som jag vill ha... det tör ju ta typ 18 år minst till nästa gång vi tapetserar... och det är nog för ofta ändå tycker Ulf.