Det var himla segt i morse. Låg framför tv'n och slappade fram till klockan elva då jag äntligen tog tag i saken och for ut och red.

Jag och Berta red på lägdan bakom huset. Det är ganska mycket snö där än men det går att rida där. Hästen får förstås plumsa på lite så det blir lite jobbigt men jag tror att det var precis vad Berta behövde. Hon var lite spänd när jag började rida, men efter några varv slappnade hon av och frustade och stönade. Hon blev jättelugn och arbetade på bra så efter en stund gav jag mig och gick in. Då upptäckte jag att hon tappat ett bakbensskydd så det var bara till att gå ut och plumsa runt på lägdan och leta reda på skyddet. Snacka om att jag var slut när jag äntligen hittat den och kommit tillbaka. Min ben darrade. Både Berta och jag fick oss varsin styrketräningsrunda. Ha ha ha... Nu ska jag vila.

Båda barnen är borta. Sara ska på Parken och Joakim är hos en klasskompis som fyller år. Hmm... det blir tomt i huset. Jag ska hämta Sara i natt vid tre-tiden. Joakim ska mest troligt sova över.... Det gäller att bita sig i läppen och ta det lugnt, men det är lite svårt. Om någon månad fyller Joakim 18 år så det är till att börja sluta lägga sig i hela tiden. Hur det nu ska gå.

I dag har det varit ett riktigt skitväder. Tråkigt. Det har regnat hela dagen och varit runt noll så det har varit blött och kallt. Inte precis det bästa för mina leder som har varit väldigt stela och eländiga.

Hästarna fick gå in lite tidigare än vanligt, strax före halv sex. De såg ut som två dränkta katten efter att ha stått ute en hel dag i regn. De hade ju täcken på sig, men icke desto mindre såg de kalla och blöta ut.

Nu är det ääääntligen påsklov. Det ska bli jämarns skönt med lite vila. Jag har jobbat så mycket ett tag så jag förtjänar lite vila.

Hoppträningen blev inställd på grund av att tränaren var sjuk. Vi har lite panik för Berta måste få hoppa lite innan tävlingen nästa söndag. Man kan ju inte komma på tävling med en häst som inte har hoppat på tre veckor. Hmmm... Vi ska försöka ta oss till planskolan själva en dag framöver.

Jag red Berta en stund på kvällen. Hon var snäll men lite på tårna och lite okoncentrerad. Det fanns liksom mycket att titta på och när det körde förbi en traktor så var det bara att ge upp för då var det som att jag knappt existerade. Men det blev en stunds ridning i alla fall och det som var bra var bra.

I dag har det hänt grejer. Vi satt på jobbet och väntade på en arbetskamrat då en mobil ringer och det är den vi väntar på som ringer för att säga att den råkat ut för en bilolycka. Jag och en annan arbetskamrat sätter oss i bilen för att hjälpa till med att ta reda på grejerna i bilen. Föraren satt säkert i ett hus med en kvinna som hade plåstrat om honom.

Ungefär där börjar cirkusen för när vi kommer fram så säger hon att hon arbetet på akutmottagningen. Bra tänker vi och knatar ner till bilen och tar reda på det som låg i bilen som var värt något. När vi kommer in igen märker vi när vi pratar med henne att hon inte har alla hästarna hemma i hagen. Om hon någon gång jobbat på akuten så är det då minst tjugo år sedan. Det blev mer och mer galet i det hon sa. Vi satt där i nästan två timmar och väntade på att föraren skulle få mer medicinsk hjälp och de är de värst två timmarna i mitt liv. När vi satte oss i bilen för att köra tillbaka till skolan skrattade vi hejdlöst hela vägen tillbaka. Vilken upplevelse! Det blev ju så bisarrt alltihop då vi ville hjälpa vår arbetskamrat och hon stod och surrade om sina egna sjukdomar, typ urinvägsinflammation och sådant, hela tiden.

Men vår arbetskamrat hade tur. Det hade kunnat gå mycket värre. Det är bara skrot kvar av bilen. Fy...

Jag får konstigt nog många frågor kring höftledsoperationen och det är som att jag förväntas veta alla svar. Nu säger jag det här och nu - jag har ingen aning om någonting. Jag har bara pratat i 5 minuter på telefon med min läkare och då handlade det om hur mina röntgenplåtar såg ut. Det är inte ens bestämt att det ska bli en operation. Det är bara skickat en remiss.

Fakta om artros och höftledsoperationer kan man läsa om här

http://www.1177.se/allakapitel.asp?CategoryID=26483&AllChap=True

och här finns vanliga frågor och svar

http://www.ltdalarna.se/templates/Base____159.aspx

Jag vet ingenting mer och har inga svar.

På torsdag är det hoppträning. Det vet jag i alla fall.

I dag har det hänt mycket. Var på ortopedtekniska och fick göra avgjutning av mina fötter. Vet ni hur sneda och vridna de är? Men lustigt nog är de sneda och vrida åt helt fel håll än vad man som förväntas av en person som har artros. Jag är överböjlig åt "fel" håll och stum på den sidan där artrospatienter normal är överböjliga. Konstigt vá!

På vägen hem från jobbet ringde läkaren från vårdcentralen. Han hade domen från resultatet av röntgenplåtarna. Det blir att han kommer att skicka in en remiss för en höftledsoperation. Det fanns ingen annnan utväg om det inte var så att jag ville vänta med operationen för en ny höftled har bara en viss garantitid som de håller. Jaha, då är man officiellt gammkärring.

Och hur det ska gå med allt, det får man ju fundera på. Hmm...

Jo, i morgon måndag ska jag till ortopeden. Hmmm... Det var nästan så jag hade glömt det själv. Tur jag kollade i kalendern.

Jag åkte ut till stallet igen klockan 11:00. Jag skriver igen, för det var jag som släppte ut och eftersom jag ändå var vaken åkte jag och släppte ut dem strax efter klockan sex.

När jag kom ut till stallet var det en stor skogsmaskin där för att lasta av ved som Kurt beställt. Jag tog och hämtade in hästarna och tog på tömkörningsgrejerna och sedan tog jag Berta till vår lilla ridplan. Den har ju fått vara oanvänd ett par dagar och det har kommit regn och snö lite om-vart-annat så nu var den helt perfekt att vara på. Berta fick skritta och trava men sedan var hon så pigg så hon började galoppera och bocka flera varv runt. Hon skriade stegrade sig och bockade ett antal varv runt och jag lät henne vara och bara gå på. Jag har känt när jag ridit ut efter vägen att hon har haft mycket energi samlat i kroppen så det var lika bra att hon fick göra sig av med lite under kontrollerade former. Man kan ju inte bli arg eller sur på en häst som blir pigg heller för det är ju därför man tränar dem - för att de ska vara pigga och orka mycket. Mot slutet när hon skriat och skuttat av sig lite så gick hon jättefint. Arbetade bra genom ryggen och hade fina stora rörelser i traven. Duktig häst!

När vi kom tillbaka till huset höll de på att lasta av veden men Berta brydde sig inte så mycket om det. Då är snöklumpar farligare! Ha ha ha