Det går inte att värja sig. Den sätter sig på huvudet och rätt vad det är går man och visslar till den.

Nu har jag kopplat in strömmen på tråden så fölet har fått sig en stöt på mulen. Den blev verkligt förvånad och gick inte nära tråden igen den utevistelsen. Det var skönt.

I stället för att undersöka tråden gav den nu sig på att undersöka något annat jättespännande - vattentunnan. Den vågade dock sig inte riktigt fram och mamma Amie vakade över fölet så den fick knappt gå fram.

Annars så går dgarna. I morgon ska vi till Ullånger och spika på friggeboden igen.