Det måste vara något akut fel på mitt minne. Min pappa frågade förra veckan om jag skulle vara hemma i dag, för om jag var det så skulle han hälsa på eftersom han ändå skulle på koll i stan. Jag hade sagt till honom att jag endera var hemma eller var och hämtade hästen i Umeå. Jag lovade ringa för att berätta hur det skulle bli. Gjorde jag det? neeej.... I stället ringde han upp vid elvatiden och frågade om jag var hemma eller inte. Pinsamt. Jag har lovat att ringa syrran vid flera tillfällen men glömt det också. Mitt minnescentra satt nog i lårbenet för det verkar vara bortopererat nu. Ha ha ha... Är det fler jag glömt kontakta så ber jag om ursäkt. Sorry.

Benet verkar ha reagerat bra på gårdagens injektion. I dag har jag inte "tappat benet" en enda gång så det känns bra.

Min handläggare på försäkringskassan verkar fortfarande vara sjuk. Jag får inte tag på henne. Åkte ändå upp på jobbet och hälsade på. Drack lite kaffe och hälsade på eleverna. Blir man galen eller?

Berta blir kvar i Umeå ett tag till. Får se hur länge det blir.

Läste förresten att föl har vuxit 80% av sin blivande vuxna höjd vid sex månaders ålder. Om det stämmer kommer Callizta att bli ca 160 i mankhöjd. Kan det stämma? Blir kul att se när hon blir vuxen. Men det är långt dit. Undra om man kommer att komma ihåg beräkningen då?

Jag har inte velat skriva något om det men nu har det gått för långt. För ca två veckor sedan började mitt VÄNSTRA ben att krångla. Det liksom bara kunde ge vika när jag klev upp från tv-soffan. Tänkte inte mer på det, men sedan har det liksom blivit mer och mer. Benet ger vika helt plötsligt när jag går. Precis som det började för hundra år sedan med det andra benet. Då när jag gick till dr Fällman så ville han inte alls lyssna på vad jag sa då.

Hur som helst. Vänster ben börjar krångla och jag ringde ner till vårdcentralen och fick tid hos någon dr Christoffer. Han lyssnade i alla fall och tyckte det var konstigt. Han tog i alla fall och injicerade kortison i min vänstra höftmuskel. Detta för att han tror att jag fått en inflammation där och att jag kanske överansträngt den nu efter operationen. Blir det inte bättre ska det röntgas. 

Det var ju en upplevelse att få kortison i muskeln. Aj!

Den största blåsningen måste väl vara att TV3  blåser tittarna genom att blåsa liv i ett uselt program som borde fått samla damm i något arkiv. Var det idétorka på kanalen?

I dag var man lite degig. Det blev en sen kväll i går och jag kom inte i säng förrän efter klockan 2. Revyn var i alla fall jättebra. De hade fått mer rutib sedan vi såg den på generalrepetionen och många skämt satt lite bättre i timingen. Kul.

I dag har jag inte gjort mycket. Varit ute och gått en stund samt åkt ut till stallet med Sara för att hjälpa Veronica att göra i ordning hennes transport. Hon har ju satt in ett nytt golv så vi var tvungen att borra hål i golvet för mellanväggen.

Passade på att hälsa på Callizta och Amie. Vi mätte Callizta bara för roligt och hon är (ungefär) 128 cm hög. Hon ser ganska hög ut men det är svårt att veta hur höga föl är i hennes ålder. Hon är ju snart sju månader.

Hjälp, vad länge sedan man hämtade spån. Man har verkligen haft det lugnt och skönt ett tag och legat på latsidan, men nu var det dags att hämta spån. Berta kommer ju till veckan om allt går som det ska.

Jag gjorde en miss när vi åkte iväg och tog bara med mig 20 plastsäckar att packa i. Hmm... Vi brukar hämta minst 30 säckar så det blev ganska få. Å andra sidan var det rätt skönt att ta det lugnt och inte ta ut sig alltför mycket. Ulf fick ju göra det mesta jobbet och jag gjorde de enkla grejer som jag klarar av. Vi får åka om några veckor och hämta igen. Inte mer med det.

Vi hälsade på ett mycket busigt föl i hagen också. Ulf gick in i hagen och klappade. Modigt.

I morgon lördag ska vi åka och titta på Revy igen. Den här gången åker vi tillsammans med syrran och hennes sambo. Vi brukar äta mat innan och ha lite trevligt så det blir säkert kul.

I går åkte jag upp till skolan och var med på två lektioner. Jag har inte fått något svar från min handläggare om arbetsträning så jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Det är bara en månad kvar till jag börjar arbeta och lite arbetsträning måste jag väl hinna få?

Det kände på att vara med inne i klassrummet. Man går och står på ett helt annat sätt än hemma. Man är mycket framåtböjd och går och tittar ner i elevernas arbeten i bänkarna. I går kväll var jag stel i höften och i dag vaknade jag med nackspärr. Jag fick stå och smörja in nacken med liniment samt att jag tog en ipren.

Annars så var det roligt att vara tillbaka på jobbet och vara i klassrummet. Eleverna är ju så mysiga och trevliga.