Det fanns ju en annan lösning till problemet med att tina bilen. Jag tog helt sonika och åkte till stan och ställde in bilen i Åhlénsgaraget några timmar och sedan gick bagageluckan att öppna. Jag slapp bära dörrar.

I stan har jag köpt en ny stereo till köket. Jag blev så less på att inte kunna lyssna på radio. Nu har jag varit hemma i snart sex månader och inte lyssnat på Rix morgon zoo en enda gång. Katastrof. Jag som brukar lyssna på dem hela vägen upp till Björna. Lämpligt till jag ska börja jobba igen köpte jag alltså in en snygg stereo till köket. http://www.elgiganten.se/product/ljud-bild/hifi-system/DCM278/philips-mikrosystem 

Jag ska erkänna att jag drabbats av någon sorts kastmani. Jag kastar allt som inte duger. Vi hade faktiskt en radio i köket tidigare men den var så ful så den slängdes (redan i höstas). Jag har ju slängt kläder från garderoben och annat skräp också. Jag är så less på fula grejer. Det räcker väl att man ser skabbig ut själv? Ha ha ha. I förrådet är det dock fortfarande fullt med skabbiga gardiner som jag inte ens under dödshot skulle vilja ha i fönstren. Undra när jag ska ta och slänga dem? För att inte tala om skrot från tiden vi bodde i lägenhet - typ 18 år sedan. Det är bara att inse att vi inte någonsin kommer att sätta upp spegeltavlorna med reklam för någon öl på och de gråtande barnen ska bara bort.

Nej, i dag har inte varit någon strålande dag. Jag är hemskt less och på dåligt humör. En orsak till det dåliga humöret är det faktum att det inte händer något här hemma och att jag knappt får någon hjälp. Bara för att jag klarar av att göra saker nu så förväntas det att jag gör allt. Den enda som hjälper mig är Sara.

I dag har jag tydligen dessutom gjort för mycket för på eftermiddagen var mina ben kaputt. Suck. Kunde knappt gå och än mindre laga mat. Fick värma mat i micron. Ingen saknade maten ändå, tydligen.

Ulf tog en sovmorgon till 12:30. Hmm... Sovmorgon...

Bagageluckan på bilen går inte att öppna för den har frusit fast. Den skulle behöva tina upp i garaget. Garaget går inte att köra in i på grund av en massa dörrar som står där.

Det kommer att sluta med att jag flyttar de där dörrarna.

Transporten måste grävas fram eftersom jag någon dag måste åka och hämta spån till hästen (om det finns något att hämta). Snöskottning och spånhämtning. Vem kommer att måsta göra det tro?

Jag kom på en sak till som är bra med kylan. Det är inte isgata och knövlig ishinna överallt så man kan gå relativt obehindrat. Annat var det förra vintern. Då var det is, is, is hela tiden.

Jo, jag har fått sms av Anna-Lena om hur det gick med equieterapeuten. Det hade gått bra. Berta var inte så förtjust i nålarna dock när hon fick akupunktur. Han tyckte hon såg bra ut men att hon var svagare i höger sida. Inget att anmärka på alltså. Anna-Lena ser fram emot att rida henne till veckan och få se om det blivit någon skillnad. Jag får väl följa upp behandlingen när hon kommer hem igen.

Fy vad det har varit kallt några dagar nu. Jag pratade med Veronica och i stallet är det lite problem med att vattnet fryser. Det har gått att dricka vatten ändå för det har bara blivit en tunn ishinna, men ändå. Ovanligt kallt.

Fast när jag var ung var det neråt -30 ganska ofta. Då tyckte man inte att det var så himla ovanligt. Konstig vad man vänjer sig fort.

Ska man hitta något positivt med kylan så är det att jag hoppas att fästingarna fryser ihjäl och att det reducerar antalet rejält. Fy, för läskiga fästingar.

I helgen ska Berta bli genomgången av en equieterapeut. Då ska hon masseras och grejas med. Hoppas att det går bra. Det behöver hon också. Jag skulle ha tagit tag i det där för länge sedan men det har inte blivit gjort.

Det är inte mer än 11 dagar kvar till jag ska hämta hem Berta igen. Det känns konstigt. Det får gärna bli lite mildare väder innan dess.

Det blev ett litet besök på jobbet i dag. Det är tråkigt bara att tiden går så fort. Jag hade tänkt hinna med jättemycket men svish så var jag tvungen att vända kosan hemöver. Lite ont i höften hade jag allt efter det där besöket. Det är surt att inte klara av så mycket som man vill. Men det är klart. Det är väl av någon anledning man blir sjukskriven så länge efter en operation. De tar ju knappast i med för MYCKET sjukskrivning, då är det väl vanligare att det är snålt tilltaget med tid till återhämtning.

Jag har äntligen tagit tag i en sak som jag skulle gjort för länge sedan! Jag har rensat och städat ur i garderoben. Normalt sett brukar jag slänga det jag av olika orsaker inte kan ha :-( men nu tog jag och slängde det som var omodernt också. Bara för att man kan ha det är det inte säkert att man vill ens bli sedd i just de kläderna.

Jag sorterade i alla fall kläderna i två säckar. En för att slänga och en som man kan köra iväg till någon klädinsamling (typ Hoppets Stjärna). Det blev mycket. Två hela (stora) sopsäckar minsann. Tungt var det också.

Efter jag städat i garderoben åkte jag till stan och köpte lite nya kläder. Ah, ljuva dumhet. Men det blev lite väl tomt och något måste jag ju ha på mig. Något modernt.

Det är kallt ute och ännu kallare ska det bli. Ska man vara glad över något så är det väl att man inte behöver kliva upp på morgonen och släppa ut hästarna i den här kylan.

På torsdag har vi studiedagar på skolan och jag ska dit och träffa mina arbetskamrater. Ja, jag ska jaga dem med lite arbete också men bara liiite. Jag som varit hemma i evigheter (känns det som) har ju fullt med energi nu och jag har miljoner idéer som jag ska försöka få någon att nappa på.

Appropå jobbet så vet jag inte riktigt hur jag ska göra framöver. Tjejen på Försäkringskassan sa något om arbetsträning men jag vet inte om det är tänkt att jag ska börja med det innan sjukskrivningen är slut eller efter. Är det jag som ska säga till om det? Jag känner mig lite kluven för å ena sidan längtar jag tillbaka till jobbet, men å andra sidan vet jag hur mycket man går och står hela dagarna som lärare. Kommer jag att palla? Men om man arbetstränar så kan man väl styra det lite själv? Känna efter liksom.

Hmmm... jag sitter här och räknar i almanackan. Jag undrar om läkaren som sjukskrev mig tänkte fel. Tre månader, dvs, 12 veckor, har jag varit sjukskriven den 3:e februari och inte den 11:e som han skrev.

Jag har fått en rapport från Anna-Lena att Berta har det bra och har fullt upp nu på det nya året. Hon har konditionstränat i snön en del och fått lite mer finslipning på ridbanan. Berta ska få åka upp till Vindeln någon dag om väglaget tillåter och bli riden i ridhus. Kul.

Jag själv försöker träna så gått det går. Det blev lite väl mycket med två långpromenader om dagen så jag har fått dra ner på det.