I går var vi på träning igen. Det var full fart direkt från jobbet. Jag nästan halvt om halvt kastade i mig maten. Det hade jag inte direkt behövt göra för gruppen innan drog ut på tiden så vi fick inte börja vår träning en halvtimme efter utsatt tid.

Detta gjorde att det blev kallt och lite halvskumt ute. Jag frös som bara den hela tiden. Själva träningen gick väl sådär. Jag tyckte att avstånden för galoppbommar samt mellan hindren var väldigt konstiga. Det tyckte Berta också som aldrig fick någon rytm till hindren. Det fick förresten inte andra ryttare på sina hästar heller. Bommarna flög som plockepinn för många av hästarna på banan emellanåt vilket som är väldigt konstigt. Om det misslyckas för en häst så kan man ju tro att hästen har en dålig dag men om flera hästar river och hoppar som krattor då får man analysera vad som hände. Jag sätter mina pengar på en miss i stegningen.

Jag funderade på att säga min teori redan på träningen men fegade ur. Varför tycker man att det är hemskt att påpeka sådant till en tränare? Det borde väl vara den naturligaste sak i världen att prata om avstånd? Man kan ju fråga i alla fall och ägaren om någon borde väl se när något inte är rätt? Helst jag som sett Berta från marken hur mycket som helst.

Det blev ingenting filmat i alla fall för jag hade råkat ladda ur min filmkamera. Jag fick en snilleblixt och skulle filma med mobilen i stället men då visade det sig att den hade för lite ström även den. Så himla dumt. Nu är båda laddade.