Ibland tycker jag att jag är smart. Jag är liksom fiffig och kan komma med oväntade lösningar. Ibland visar det sig inte vara så smart. I slutänden.

Jag var så smart att jag använde Ulf's facebookkonto när han är borta eller på jobbet. Där startade jag spelet Frontierville och kunde därigenom skicka presenter till mig själv när jag behövde. Jag skickade tegelstenar och borrar och lite annat jag behövde för att bygga. Det här märkte Ulf och började spela det spelet. Det var ju väldans smart för nu skötte sig mycket sig själv. Jag behövde inte skicka presenter till mig själv för det gjorde ju Ulf. Ibland blev det väl inte det man önskade, men ändå. Ulf spelade allt mer och svor över spelet och att det växer igen om man inte sköter marken dagligen. Rätt vad det var så spelade han oftare än mig. Det fanns liksom inget stopp förrän en vacker dag (igår) då han stängde ner sitt Frontiervillekonto och tog bort sin gubbe. GAH! Nu kan jag ju inte gå in och skicka presenter till mig själv i alla fall. Bara för att han inte kan låta bli att spela om det finns på hans konto. Självbehärskning finns det ord som heter. Slå upp det Ulf när du har tid.

Sedan var det smart att lägga min VFUtid på en dag. Jag måste ha det så eftersom jag ska åka runt till olika skolor och besöka studenter från Umeå universitet. I dag ska jag jobba hemifrån eftersom allt mitt material finns här hemma. Skitsmart. Eller inte. Fy fanken vad man jobbar när man sitter hemma. Poff så har tiden gått så man inte ens tagit den lagstadgade rasten eller lunchen. Men nu ska jag ha rast! Då skriver jag på bloggen. Det är väl smart? Men vänta det här blir ju ingen vila!

Nästa smarta sak var att göra en film om min tid tillsammans med Berta. Det är ju jättesmart att sätta ihop bilder och filmklipp till en enda film och så får man sitta och minnas tillbaka. Det var ju...inte så smart. Nu blev man ju ledsen istället. Skit.