I dag har jag varit till min mamma i Ullånger och grattat henne. Hon fyllde 60 på samma dag som Sara men då kunde jag inte åka dit och gratulera henne eftersom vi var hemma och tog emot gäster själva.

Nu åkte jag i alla fall ner till Ullånger och lånade pappas skoter och körde upp till dit de bor. Man kan inte komma dit med bil eftersom det inte finns någon plogad vinterväg. Det var soligt och fint så det blev en bra tur trots att jag nästan aldrig kört skoter tidigare. Inte själv i alla fall. Hej å hå bara. Men gud vad skakig jag blev i händerna av att styra skotern. Det var lite jobbigare än man tror.

Det har börjat ringa intresserade på Berta i alla fall. Jag får lätt panikångest. Hur klarar folk av att sälja en häst som varit ens bästa vän i flera år? Jag bara undrar. Ytterligare en sak som är mycket svårare än man tror.