På midsommarafton åkte jag upp till pappa på sjukhuset i Umeå. Det verkar lite idiotiskt att de flyttade upp honom dit trots att de inte ska operera förrän efter helgen. Nu måste han vänta heeela helgen innan det händer någonting. Pappa ville att jag skulle köpa sockar till honom så han fick byta. Jag stannade på varenda mack och affär jag såg efter e4 på väg upp men inte hade de några! Som tur var hade de sockar i sjukhuskiosken.

På kvällen var vi bjudna på middag hos svärföräldrarna. Märith hade lagat jättegod mat och vi hade trevligt som tusan. Det var dock lite kallt ute på altan så jag blev så himla stel så vi åkte hem rätt tidigt. Va bra, sa jag till Ulf. Nu kan jag gå och lägga mig en stund så kan du väcka mig när jag ska åka och titta till Sara. Ja, sa han för att i nästa stund ta av sig kläderna och somna på sängen. Detta innan jag knappt hunnit reagera. Då fick jag sitta uppe likt förbaskat. Skitkarlar.

I dag var den sista dagen på jobbet innan jag gick på semester. Jag har suttit lite med schemat inför nästa år, fixat datorer och dataplatser till eleverna. Fullt upp alltså.

I kväll har Anna-Lena ridit Berta. Veronica och jag ville ha lite hjälp med hur vi ska fortsätta att rida henne. Berta har det jobbigt i ena varvet och vi kommer inte åt problemet.

Jag filmade i alla fall när A-L red. har laddat upp klippet här nedan.

Pappa ringde från sjukhuset. Han blir kvar där över midsommar. Fy, så tråkigt. Operation väntar efter helgen. Kan inte han komma hit över dagen i alla fall så tar jag bilen och åker upp och hälsar på. Det är väl det minsta man kan göra.

Nu ska jag ha semester. Tror jag... om jag kan slappna av...

Så var det onsdag och det är fortfarande full fart på jobbet. Försöker samla ihop det sista (som till exempel att rapportera resultat till scb och skolverket) och samtidigt försöka förbereda inför hösten. Jag vet ju inte om jag är där vid uppstarten eller hur det blir så därför måste allt vara klart.

På kvällen hade vi stor middag med hela skolområdet med avtackningar och uppträdanden. Det var verkligen lyckat och jag hade trevligt. Fick dessutom en utmärkelse i form av en silvernål för att jag klarat pim 4.

Efter detta susade jag ut till hästarna. Stod och gosade med Berta en stund för jag kände att jag knappt ägnat henne någon tid alls den här veckan. Man får hoppas det blir bättre nu när det blir semester.

Det har verkligen blåst och regnat hela natten. Det vet jag med säkerhet för jag har legat vaken mesta tiden. Nu ska jag på jobbet och försöka verka klok - hur det nu ska gå efter en sömnlös natt.

Det blev en väldig rusch på jobbet i dag. Vi började möblera om och det visade sig vara en riktig samarbetsövning. Det togs beslut, och besluten revs upp i olika omgångar. Ett besök på toan kunde resultera i att man missat minst två beslutsomgångar och då hade man bara kissat. Ja, herregud det var kaos. Till slut fick jag lite ordning på mitt lilla krypin i alla fall. Jag sitter mer öppet nu så det gäller att hålla det städat. Hmmm. Mission impossible?

På kvällen pratade jag med Veronica. Det ska regna och blåsa ute hela natten så vi beslutade oss för att ta in hästarna över natten. Vi åkte dit båda två och ställde i ordning boxarna trots att det inte är färdigt i stallet, men vad gör man? Nu får hästarna stå inne en natt i alla fall så får vi se sedan hur det blir.

I dag var det utlovat att det skulle regna och det har det gjort, men faktiskt inte så mycket som jag föreställt mig. Jag hade sett framför mig hur det skulle vräka ner regn från öppna skyar, men det har mest pissregnat.

Jag ringde pappa och frågade hur han hade det. Han var nämligen tvungen att åka in till sjukhuset igen på fredagen. Han ska förflyttas till Umeå i morgon och utredas om han ska opereras. Han har sådana problem med sin hjärtrytm nämligen. Eftersom han ska förflyttas i morgon åkte jag dig och hälsade på i dag. Passade på att ge honom lite nödvändigheter och några tidningar. Han får nämligen inte ens kliva ur sängen utan måste ligga där dygnet runt. Får se hur det blir med operation. Får åka och hälsa på i Umeå om det behövs.

Veronica ringde från stallet. Hon hade varit och målat och grejat hela dagen idag igen. Det visste jag inte ens om. Hon är duktig hon.

I dag har vi storstädat stallet. Det är ett arbete vi normalt brukar hålla på ett par dagar med, men nu hade vi absolut inte tid med det så vi har gjort allt arbete under en väldigt jobbig dag. Nu är det i alla fall skurat och desinficerat överallt. Alla mattor till boxarna är utburna, tvättade och inburna igen. Fy fanken vilket jobb och det var Veronica som gjorde allt grovjobb och jag som stod bredvid och gjorde vad jag kunde.

Eftersom stallet är städat men har inte torkat ännu så måste hästarna sova ute. Trist, eftersom det ska regna rätt ordentligt, men så råkade det bli.

Nu är jag sååå trött och helt slut i kroppen. Jag undrar just hur Veronica känner sig?

Det här var ingen bra dag att försova sig, men det var precis just det jag gjorde. Vaknade tio över sex med ett skri av fasa, studsade upp ur sängen och åkte ut till hästarna. Sedan var det till att åka hem i ilfart och fixa allt som skulle ordnas.

Åkte iväg till skolavslutningen och lyssnade på den obligatoriska falsksången, hummade till dem blomstertid (varför alltid i så hög tonart?) och stod ute och frös arsle av mig medan man väntade på att åk 9 skulle komma ut med sina betyg. Men nu är det gjort och nu har jag INGA barn i GRUNDSKOLAN längre. Nu är det bara gymnasiet som gäller.