I går tog Anna-Lena med sin Berta till Eva Jonsson och tränade hoppning där. Känns jättelyxigt och bra. Eva har ju Veronica tränat för förra hösten/våren så hon känner till Berta sedan förut. Anna-Lena hade i alla fall fått till några bra språng. Hon hade fått rådet att sitta emot lite mer så Berta skulle bli spänstigare i språnget och det hade tydligen fungerat. Kul.

I dag var det dags för sjukgymnastik igen. Det har väl varit lite bättre sedan jag bestämde mig för att ha en bättre inställning när jag väl går dit.

I morgon ska jag åka upp till Björna och hälsa på en sväng. Eleverna är borta på operation dagsverket så då kan man passa på att åka dit och surra lite med arbetskamraterna.

Det ska ju regna typ hela natten och halva morgonen i morgon så jag har lovat Veronica att åka ut och släppa ut hästarna när det slutat regna. Inte så kul att släppa ut ett föl i iskallt regn. Nej, då är det bättre de står inne och äter frukost innan de får gå ut.

I morse var jag på möte i stan. Åt sedan lunch med pappa på Kommunhusets restaurang för han hade varit på sjukhuset och gjort en koll av hjärtat och jag hade suttit i ett möte där i det huset. Passade på att slinka in på Bokia och köpa en ny bok. Ville ha något att läsa. Köpte Dan Browns nya på engelska. Kommer inte ihåg vad den heter just nu.

I dag var en dålig dag vad gäller benet. Gick knappt att gå på och jag hatar sådana dagar. Tog mig knappt från Kommunhuset där jag parkerat och till Bokia. En sträcka på max 50 meter. Gissa om jag var arg när jag släpade mig fram. Det kokade inombords.

Fy, vad trist väder det har blivt. Kallt och frost på mornarna och nu helt plötsligt regn och blåst. Rackarnas tråkigt.

I dag är Bertas 14:e dag sedan hon flyttade upp till Umeå. Vad fort det har gått ändå. Konstigt.

Kameran jag fotograferar med är föresten en Canon EOS 1000D som jag och min dotter Sara köpte i somras på pixmania.se. Vi köpte den för man blir helt enkelt galen när man ska fota t ex hästar med en vanlig digitalkamera. När man trycker ner knappen så tar det oftast en stund innan själva bilden tas och då har hästen oftast hunnit flyga över hindret eller vad det nu är. Nu, med Canonkameran trycker man bara ner och så är det klick, klick, klick så har man flera kort att välja mellan. Jag är nöjd med kameran men det är ju ändå några saker man upptäckt.

Helt plötsligt får man ju typ 200 bilder som man ska kolla igenom och titta om de är något att ha. Den andra saken är att man vill helt plötsligt ha ett till objektiv där man kan fota på håll för det är inte så roligt att fota hästar och springa runt och försöka hinna med dem i deras takt. Visst, objektivet jag har nu är bra, men.... Och smakar det så kostar det. Ett nytt objektiv som man skulle vilja ha kostar förstås mer än vad kameran gjorde. Suck. Den tredje saken är att det är svårt att sitta inomhus på en läktare och fotografera. Hur man än gör blir det suddigt. Jag tror det har med ljuset att göra. Ska man fota inomhus behöver man alltså en bättre blixt (tror jag eller så är det en inställning jag missat att göra - slutartiden kanske?). Annars kan jag säga att jag ångrar inte köpet av kameran alls. En bra investering på en bra hobbykamera. Sedan finns det ju dyrare kameror men då kanske man ska vara lite mer intresserad.

Jag fotade Callizta i dag. Försökte lägga upp bilderna på hemsidan men då krånglade det. Skit. Här kommer lite bilder i alla fall. Callizta är 13 veckor nu.          

Inte nog att man har problem med höften. En direkt konsekvens av att jag inte gör något är att jag har blivit tjock. Jepp, inte kul alls. Vad gör man när man knappt kan röra sig? Jo, man tar en kopp kaffe och en bulle och en kaka...osv. Då går ju dagarna lite fortare. Men man förbränner ju aldrig den där bullen så den placerar sig hänsynslöst på kroppen.

Nu har jag blivit så arg på det så Sara och jag har gjort en överenskommelse om att inte äta godis eller fikabröd på två veckor (till att börja med). I stället har jag köpt in frukt som man kan ha som mellanmål eller när man blir sugen. Jag har haft fruktskålar framme med bananer, klementiner, äpplen och vindruvor. Detta har lett till att husets invånarantal har mer än tiodubblats. Vi har nämligen fått besök av de här jäkla fruktflugorna man kan bli galen på. Jag tycker jag har sköljt frukten innan jag ställt fram den, men tydligen så kom de ändå. I hate bananflugor. Verkligen.

I morse åkte jag till stallet och släppte ut Veronicas hästar. Detta för att Veronica snubblat i trappen (höggravid som hon är) och när hon skulle parera fallet sträckte någon muskel i nacken och ryggen så hon har haft jätteont. Klart man ställer upp. Önskar jag kunde hjälpa till mer än vad jag gör, men jag ska väl bli frisk någon gång jag också.

Hur som helst. Vad Callizta har växt! Hon har ju blivit stora damen på några dagar bara. Hon växer så det knakar. Jättekul att se! Måste åka dit och ta några nya kort nu när hon växt så mycket. I helgen kanske.

Ja, Anna-Lena hade det inte lätt. Först rattade hon runt min något flegmatiska häst och sedan satte hon sig upp på sin egen och hoppade. Det blev drygt tre timmars ridning på fastande mage. Jag hade aldrig pallat. Den här filmen är lite kort för batteriet till filmkameran tog helt plötsligt slut. Synd. Ayla hoppade några jättefina språng mot slutet som jag aldrig fick med.