Ja, det är väl den vanligaste frågan jag får just nu. Hur känns det eller hur mår du. Det är svårt att beskriva hur det känns att ha fått en höftprotes. Det är klart det känns. Det är inte smärtfritt om man säger så. Det är som en molande gigantisk mensvärk eller som när man var tonåring och var och spände tandställningen.

Jag gör mina sjukgymnastikövningar varje dag, två gånger om dagen. Det är inte heller skönt direkt. Det tar emot, musklerna protesterar och man orkar inte så mycket. Men jag tycker ändå att det går bra. Visst, det gör ont, men i slutänden så ska jag väl förhoppningsvis bli bättre än vad jag var innan. Det är målet.

Det mest frustrerande är kryckorna och det faktum att jag inte får ta ett enda steg utan dem. Svårt när man ska stå i köket och kanske göra sig något att äta. Man blir kanske duktigare eftersom, men just nu är det svårt. Jag får inte böja mig fram heller så att ta något från nedersidan av kylskåpet är svårt. Än mer frustrerande om man ska äta fil och det är slut på skedar och det finns bara i diskmaskinen. Då måste jag hämta grepptången och fiska upp skeden. Mycket pyssel för en liten grej.