Ja, så har vi varit ner till ÖOR och Berta har fått hoppa. Det gick bra som vanligt, Berta är ju snäll. Veronica efteranmälde sig på Berta så hon fick hoppa en sväng också. Det kändes i alla fall väldigt lyxigt att få åka hem före klockan 12. Vi var hemma igen i lämplig tid och kunde fixa i ordning stallet och packa höpåsar osv. Annars brukar en tävlingsdag ta minst hela dagen och sedan kommer man hem dödstrött klockan sex eller så.

Jag har inte slutat blogga om ni tror det efter nästan en vecka utan inlägg. Jag har varit borta sent på kvällarna och om jag någon gång tagit mig till datorn för att blogga då har mitt bloggkonto varit jättekonstigt. Det har liksom inte gått att skriva. Jag ska fylla i veckans händelser nu i stället.

I morgon ska Berta hoppa på Pay and jump med en hästspekulant. Det ska bli kul att få åka iväg och göra någonting. Det har varit lite dåligt på den fronten på ett tag. Måste ta hem och puts upp Bertas sadel och träns så hon ser fin ut.

I dag är det fredag. Det var egentligen min morgon att släppa ut men Veronica gjorde det eftersom jag hade tagit torsdag. Hon passade dessutom på att rida Berta och hon sa att Berta var jättefin att rida. Hon gick klockrent. Kul.

På kvällen åkte Ulf, jag och svärföräldrarna till Rio och åt en god middag. Vi tog någon öl till maten och hade hur trevligt som helst. Hip svip så var det dags för dem att stänga och då åkte vi hem till oss och hade lite trevligt. Jag var så himla trött bara. Jag hade legat och lyssnat på Ulfs hostande hela natten så jag var helt slut. Det här har varit en lite krävande vecka. Jag är fortfarande förkyld. Det ger liksom inte med sig. Ulf hostar som ett tok och så har det varit mycket med jobbet. På lördag ska jag försöka ta det lite lugnt.

Mitt i natten fick jag ett sms från Veronica att hon inte kunde åka och släppa ut hästarna på torsdagsmorgon. Jag är van att få sms mitt i natten från mina tonåringar så jag svarade lite snabbt att det skulle gå bra. Det gjorde det också. Jag har aldrig haft några problem att kliva upp på morgonen och släppa ut hästarna. De var snälla och jag hann till och med mocka undan så det flöt på bra.

Sedan var det dags att åka tills tan och på en föreläsning av Tomas Kroksmark. Han var en rolig föreläsare och jag skrattade så tårarna rann vid flera tillfällen. Han hade bra idéer om skolans utveckling också och då får man inspiration.

Åkte sedan upp till skolan och hade mina lektioner. När jag kom hem följde Sara mig ut till stallet och hjälpte mig att spåna i boxarna, bära vatten och öppna en ny höensilagebal. Det finns inte en chans att jag ska kunna böja mig ner och öppna den i botten. Sara hade nog problem och hon var lite förundrad över hur mycket arbete det är med en häst.

Det var dags för hovslagaren att komma idag. Jag släppte ut hästarna tidigt som attan och åkte sedan hem och duschade i flygande fläng. Vi skulle nämligen ha besök från våra kontaktpolitiker tidigt på morgonen så man ville vara där i god tid och vara fräsch.

På kvällen var det dags för föräldramöte. Först hade vi en konferens med rektorn och sedan kom föräldrarna. Man hade typ 10 minuter på sig mellan de två träffarna. Hjärnan var som äppelmos och det enda man kunde göra var att gå runt med ett leende på läpparna och försöka svara med hela meningar. Träffen slutade typ halv nio och sedan åkte man hem och bums i säng. Gud så trött jag var i skallen.

I dag var det kurs i Umeå. En jätteintressant dag som handlade om likabehandling i skolan. Alltid kul att få komma sig upp till universitetet. På lunchen passade jag på att shoppa loss i deras bokhandel. Det är man inte bortskämd med nuförtiden.

Finns det någonstan man vill att benet ska hålla att gå på så är det väl när man är bland 39 andra människor som man inte känner. Pinsamt när man ska gå ut i grupper och diskutera och benet viker sig under sig. - oj, vad hände? frågade folk till höger och vänster. Suck, suck, suck.

Det är tisdag och jag är fortfarande förkyld. Det går liksom aldrig över.

Det har hänt en tragisk ridolycka. Jag är ytligt bekant med personen som är inblandad. Så där bekant man kan bli med hästmänniskor som man träffar på träningar och tävlingar. Hon var alltid sugen på att prata och stannade gärna och slog några ord om hur det varit den sista tiden. Hon frågade hur man hade det och hur det var med Berta. En superduper trevlig person.  Det känns tragiskt, det som hänt och jag känner med familjen. Man blir skakad ända in i själen.

I morgon kommer hovslagaren. Jag jobbar naturligtvis så jag kan inte vara där, men Veronica har ju tid som tur är. Nu ska man bara komma ihåg att lämna pengar så det är klart.

I dag blir det resa till Umeå. Får se om man hinner gå på stan när man ändå gjort sig omaket att åka dit på kurs. Det var länge sedan man gick på stan där uppe.

I dag släppte jag ut hästarna. Åkte hem och sov en stund på soffan och åkte sedan ut och gav hästarna lunch-hö i hagen. Berta var så go och ville bli klappad. Följde mig vart jag gick i hagen som en hund.

Åkte även ut på kvällen för att rida. Berta hade naturligtvis tappat en baksko. Det hade hon säkert tappat i hagen. Vi red ut ändå.Veronica på Amie och jag på Berta.  Berta halkade såklart till ute på gårdsplan så det blev lite stapplig ridning sedan. Jag var inte så jättefräsch jag heller så vi tog det lugnt.

Packade lite höpåsar sedan innan jag åkte hem.