Vi fick sova ute i allrummet i natt på grund av det lackade golvet. Det resulterade i att jag fick ca 2-3timmars sömn på hela natten. Suck. Inte gjorde det saken bättre att jag låg och tänkte och ältade om allt som hänt på jobbet.

Det var alltså en mycket trött Camilla som åkte till jobbet. Det är ett mirakel att jag lyckats arbeta, men jag får väl se på måndag vad jag lyckats strula till. När jag kom hem i dag åt jag mat och sedan somnade jag och sov stenhårt i två timmar.

Klockan sex åkte jag ut till stallet för att rida. Berta har ju inte blivit så där jättemycket riden den här veckan så hon var väldigt pigg och skvättig. Hon hade dock valt fel dag att vara uppstudsig mot mig för jag hade noll tålamod. Vi red nämligen på vägen bort mot Skillingen och vi hann inte tio meter ens innan hon tvärvände för att hon såg något som blåste ute på lägdan. Vände tillbaka och lyckades få henne att gå framåt till hon såg hindermaterialet jag hade städat undan härom dagen. Det hade jag nämligen lagt vid dikeskanten så det skulle vara lätt att hämta sedan. Hon ville inte gå förbi men jag var obeveklig. Vi dansade runt på vägen och ner i diket två gånger innan vi tillslut gick i piaff förbi de där stackars hindergrejerna. Jag var så less så jag vägrade låta Berta "vinna". Det var en kamp, men jag vann och det gick hur bra som helst resten av vägen. Vi travade på resten av vägen uppför backen och sedan tillbaka.

I morgon skulle Veronica rida Berta så då får nog Berta jobba på lite mer.