Det var tänkt att Veronica skulle rida i dag men hon har blivit sjuk. Då fick jag åka dit och göra en insats i stället. Jag visste ju att jag kunde inte bara fis-rida utan var tvungen att jobba henne ordentligt så jag preparerade mig med en ordentlig överdos tabletter och åkte ut till stallet.

Jag red bort till Gillis lägda och försökte rida fram i ett friskt tempo så hon började flåsa. Sedan fick hon skritta en stund innan jag gav mig på att travhoppa ett litet plupphinder som jag lagt upp på två koner. Det gick bra men efter vi hoppat det ett par gånger råkade hon dra med sig bommen med vinddraget en gång och då var det roliga slut. Gav mig på ett vitt rättuppstående räcke i stället. Det låg på hela 70 cm och det var ju lite högre än vad jag hoppat på länge men jag satsade allt på ett kort och hoppade det också. Typiskt nog rev hon det på första försöket. Nu var goda råd dyra. Nu hade Berta rivit två hinder på raken och det var bara en uppställd oxer kvar. Tja, vad ska en stackars dumbom göra? Jag var ju tvungen att satsa mot den också för att hon inte skulle få sluta med en rivning. Vi flög över det hindret som tur var och därmed kunde mitt lilla hoppäventyr vara slut. Galopperade en del så hon fick sträcka ut och sedan red vi hem.

Hemligheten med att jag kunde hoppa över huvudtaget var att jag såg till att alltid landa i vänster galopp. Det gick bra, men det är väl inget man ska göra ofta så hon tror att man ska landa bara i vänster galopp. Kan man ansöka om att banbyggarna ser till att alla svängar på en bana är vänstersvängar? Ha ha ha...