Nu har vi varit på tävling igen. Det gick ganska bra men kunde ha gått bättre.

Vi började med att åka till ÖOR tidigt på morgonen för att vara med på dressyren. Veronica hade ridit dressyr på Berta hela två gånger nu i veckan. Det var liksom själva träningen. Snacka om chock när man kom fram på tävling och det visade sig att det var jättemånga duktiga ryttare med superfina hästar som typ tränar dressyr för tränare. Hur som helst. Berta var skitfin på framridningen. Hon var lämpligt pigg och vaken. Hon gick riktigt fint i form och hennes travökningar var riktigt pampiga. Lovade gott. Men så fort hon kom in på själva tävlingsbanan så spände hon sig och efter att en sten eller något sprätt upp på henne från dressyrstaketet så hoppade hon till och sedan kunde hon inte slappna av alls. Men jag tycker att det såg fint ut. Synd bara att hon inte kunde gå i den där avslappnade formen som hon hade på framridningsbanan - och än värre - att jag inte filmade då. Nu har ni bara mitt ord att det såg fint ut. Jäkla skit. Men vem fan tänker på att filma en framridning?

Sedan fick vi vänta från typ halv elva till halv två innan det blev hoppning. Det var hur kallt som helst och jag frös som bara den. Jag hade trott att jag skulle få en solbränna den här dagen men det enda jag fick var frostskador. Nej, fy tusan vad kallt det blåste.

Veronica stod i alla fall på framhoppningen och efter den fick vi skynda oss in och sadla Berta. Det skulle vara typ 12 hästar till det var Veronicas tur. (Det var nr 30 som avslutade klassen sedan var det två efteranmälda och Veronica var nr 40)  Alltså rätt normalt för när man ska börja rida fram. Men sedan helt plötsligt visade det sig att folk hade strukit sig utan att det syntes på startlistorna. Hipp, svipp så visade det sig att det var bara 7 stycken före oss och Veronica hann knappt rida fram. Än mindre hoppa fram. Det blev fyra skitsprång på framhoppningen och sedan var det bara att gå in på banan. Hade jag vetat att det var så många strukna hade jag gått och frågat om man kunde flytta bak vår start men eftersom hon helt plötsigt blev uppropad så var det bara att gilla läget.

Resultatet på 80 cm blev alltså 4 fel i grunden. Inte så illa med tanke på de väldigt dåliga förberedelserna.

Sedan blev det 90 cm och där hann Veronica förbereda sig bättre. Alltså blev det ett bättre resultat också. Där blev det 0 fel i grunden och fyra fel i omhoppningen. Det blev lite missförstånd mellan häst och ryttare och Berta var på väg att hoppa fel hinder när Veronica bara skulle rida förbi vilket som ledde till att de tappade rytmen och kom fel på nästa hinder. Annars såg det fint ut med fina språng. Jag lägger upp film sedan.

Nu är jag helt slut. Min kropp är stel som en pinne. Det blir en näve värktabletter innan jag går och lägger mig. Minst.