Torsdagar slutar jag lite tidigare så det var skönt att åka hem och komma hem i rimlig tid. Det fanns mat klart hemma när jag kom och jag kastade mig över den för jag var jättehungrig. Sedan gick jag och lade mig och sov en stund. Jag var så trött, så trött.

Vid fem ringde veronica och då bestämde vi att vi skulle rida samtidigt och jag föreslog att vi skulle byta hästar.

Sagt och gjort. Jag red Amie och Veronica red Berta. Båda hästarna var lite tagna av gårdagens tur i skogen så det var två ganska trötta och sega hästar vi red till Gillis lägda på.

Amie är inte helt igång än från sommarens vila så jag joggade runt lite lämpligt och lät henne vila med jämna mellanrum. Jag tyckte Amie var riktigt trevlig att rida. Vi kompade ganska bra ihop. Jag har ju blivit lite mer van att rida ston. Det är en konst bara det.

Amie fick gå ganska fritt i början utan att jag ställde så stora krav. Jag travade och galopperade ganska rakt på lägdan och gjorde inte så många volter. Efter lite vila så började jag ställa lite mer krav och att hon skulle lyssna på halvhalterna. Eller, ja, det var mer att jag måste dämpa mig. Jag upptäckte att jag har blivit lite övertydlig ibland på vissa hjälper nu när jag rider Berta.

Amie samlade sig bra och det kändes riktigt bra när vi galopperade runt på volt. Sedan blev det lite skänkelvikningar blandat med galoppfattningar innan jag sedan överböjde henne på en liten volt och fick henne att forma sig efter voltspåret. Det gjorde jag i båda varven för att stretcha ut sidorna. Vi galopperade en sväng till innan jag sedan travade henne lång och låg och sedan var det slut på det passet.

Det var kul och lärorikt att rida henne. Det blev några aha-upplevelser och saker som jag noterade att jag måste tänka på när jag rider Berta. Amie är ju så välskolad så det passar bra att testa sig fram på henne.

Det gick bra för Veronica att rida Berta också tror jag. Berta var trött och såg seg ut stundvis, men ibland såg det riktigt propert ut. Nu hann jag inte titta så mycket. Det blev mest de små stunderna då jag lät Amie vila lite mellan de övningar jag tänkt ut. Finns det inga hinder i närheten så blir Berta lätt uttråkad och går och lullar på hur mycket man än försöker engagera henne.