Jag kom faktiskt ihåg att se del två av tv-programmet om männen från en liten ö i Stilla Havet som åker till england.

Den här gången var de i Manchester i en arbetarfamilj och där trivdes de ganska bra eftersom de tyckte att de hade mycket kärlek i familjen. Ibland blir jag lite... misstänksam bara mot det här programmet som ibland verkar lite väl tillrättalagt. Det var väl för tur att familjen stannade vid en sopstation så att de kunde få fundera över huruvida människan ingår i kretsloppet. Och det var väl för väl att infödningarna fick Manchesterfamiljen att reflektera över de hemlösa och vips så hade Manchersterfamiljen skakat fram en bror som levt som hemlös och toppade det hela med en förlorad son som var soldat i Afganistan. Ungefär där började jag bli lite skeptisk. Och när de sedan fick bo hos en överklassfamilj i deras slott så visade det sig att den familjen kände prinsen de kommit för att besöka. Hmmm... jag kanske är hårdhjärtat men nog luktar det lite set up?  Kanske inte från infödningarnas sida, men från producentens...

I dag var Anna-Lena hemma så då passade Veronica på att fråga om hon kunde ha lite ridlektion för oss och så blev det. Vi fick trava bommar på volt först. Först skulle man rida mitt på bommen på voltspåret. När vi gjort det några gånger så skulle man komma varannan gång på den inre sidan och varannan gång på den yttre. På det sättet fick hästen korta och länga stegen över bommarna. Det var svårt som tusan att rida Berta över det eftersom hon inte riktigt böjer sig efter skänklarna.

Sedan fick vi rida serpentiner där vi travade bommar på raksträckorna. Nästa övning blev att bommarna lyftes upp och blev små hinder som man skulle komma mot och sedan fortsätta rida på i serpentinbåge mot nästa. Svårt men nyttigt. När vi ridit en stund fick Anna-Lena hoppa upp och rida Berta. Jag har ju lite fastnat i min utbildning av Berta så jag behövde experthjälp. Det är det här med böjning och att få med vänsterbogen så att hela kroppen blir böjd. Det här har säkert/kanske något med min ridning att göra (hur min höft sitter "fast"?) för jag tror att vänsterbogen var lite av ett problem hos Mango också om jag inte minns fel.

Anna-Lena satt i alla fall upp och efter ett lååångt tag så fick hon Berta att lösgöra sig lite mer och jobba bättre. Halsmuskeln syntes hur tydligt som helst och hon fick in bakbenen långt in under kroppen. Jag var imponerad. När hon jobbat ett tag med Berta så fick jag sitta upp och känna hur hon kändes och det var skillnad. Nu var hon mjuk och fin i kroppen och gick att böja åt båda hållen utan att man kände en massa motstånd.

Nu ska man bara upprätthålla den där formen så att vi inte hamnar i de gamla hjulspåren igen. Svårt. Eller...det blir en utmaning kanske man ska säga.