När man som jag är lärare så vill man gärna få nya idéer och tips på hur man kan arbeta med eleverna och vad man ska göra på lektionerna. Vi arbetar efter lärobok ibland om boken har en text eller ett tema som vi också arbetar med på skolan, men lika ofta arbetar vi lite mer fritt.

Då finns det alltså en sida som heter lektion.se som är skapad för och av lärare. Har man bråttom eller vill få lite tips så kan man gå in där och ladda ner lektioner i valfritt ämne. Nu till min reflektion - det finns många lärare som är oerhört oförskämda och rent ut sagt grymma. Man kan nämligen ge kommentarer till lektionerna och jag har lagt märke till att det är mer regel än undantag att det finns snorkiga kommentarer om särskrivning och stavfel och allt vad det är. Det kan inte vara särskilt pedagogiskt att klanka ner på andras arbete eftersom det är mycket troligt att den personen som får en massa skit inte lägger ut fler lektionsplaneringar och därigenom går alla andra kanske miste om nya lysande idéer. Är det felstavat så är det väl inte värre än att man ändrar stavfelet i word innan man skriver ut dokumentet. Jag slår vad om att de som skriver in och klagar är också de som aldrig skulle kunna komma på och skriva en egen planering att skicka in.

Det vore roligt att få veta hur de som klagar är gentemot sina elever. Stöttar och uppmuntrar de eller rackar de ner och klagar på allt som eleverna lämnar in? Jag kan bara tänka mig hur kul det skulle vara att lämna in ett arbete som man redan i förväg vet att man kommer att få en massa skit för.

Det blåser som bara den ute och jag är evigt tacksam att jag ridit ett par dagar på raken och därför kan låta Berta stå utan att jag får dåligt samvete. Det är nämligen urtrist att rida när det blåser och har man en vilodag att ta ut så gör man gärna det.

Det var jag som släppte ut hästarna i morse. Det blåste rejält redan vid sextiden när jag var där.

Allt eftersom dagen gick och jag låg i soffan och lyssnade på hur det knakade i huset och då fick jag lite ångest över hur det var med hästarna. Alltså åkte jag ut en stund på eftermiddagen och tittade till dem. Passade även på att leta reda på Bertas grimma som hon tappade i hagen i går men som jag inte kunde leta reda på då för det var för mörkt när jag tog in dem.  Jag gick hela hagen runt och hästarna var förstås nyfikna och följde med. Ett tag hängde de inte med utan tappade mig ur sikte och hej vad det gick när de kom springande efter mig nedför gamla traktorvägen ner mot lägdan. Där har de kapat bort lite grenar och träd under telefonstolparna i somras så när Berta kom springande så har hon en hel del timmer liggande framför sig mitt i skogen så hon hoppade över alltihop. (Amie tog en annan väg). Herregud vilket hopp. Det var på elitnivå kan jag säga. Högt och långt. Sedan galopperade de ut på lägdan och ställde sig och åt lite av det gräs som finns kvar samtidigt som de höll koll på mig.

Jag hittade grimman under ett träd. Det var bara ren tur för grimman är roströd och det är inte så enkelt att se nu när det ligger en massa löv på marken.