I dag hoppade jag berta nere på lägdan. Red samma övning som vi gjort för Anna-Lena men Berta rev mittenhindret så då fick jag tänka om och rida en annan "bana". Det blev att jag red en "bruten" linje, alltså där man hoppar rakt fram och sedan vänder i en vinkel mot ett annat hinder (i detta fall mot grinden). Första gången jag gjorde  det så blev Berta lite ställd men hoppade snällt. Andra gången vi for över det så susade hon bara på utan att bry sig så mycket om den lite annorlunda ridvägen.

Det gick ganska så bra att hoppa. Jag tror jag red lite i undertempo för Berta hoppade lite konstiga skutt över hindret emellanåt. Det var höööögt över, för jag hade lagt upp bommarna på 60 cm ungefär och hon hoppade som om det var bra mycket högre. Men det var bara att hänga med och försöka få upp tempot mot nästa hinder.

Syrran ringde i går och frågade mig vilken ras Berta var. Det går ju inte riktigt att säga eftersom hon har okänd härstamning. Jag brukar lite slarvigt säga att hon är "Polskt halvblod" men det är ju inte riktigt rätt det heller. Jag skulle tro att hon har en mix av olika raser som är vanligt förekommande i Polen som t ex. Wielkopolski, Malapolski, Trakehnare men jag har inga belägg för detta annat än att hon kommer från Polen.

Snart är det ett år sedan jag köpte Berta. Det var inte mycket som stämde med mina behov och önskningar om man säger så.

Jag ville absolut inte köpa en fux...

Jag ville inte ha en häst som var för ung.
Jag ville ha en häst som gick igenom besiktningen.
Jag ville ha en häst som var lätt att sköta och sko.

Men direkt när jag såg annonsen på Berta så visste jag att jag skulle ha henne. Tråkigt nog togs annonsen bort rätt snabbt så jag trodde hon var såld, men det visade sig att hon hade blivit skadad vid skoning (hon hade backat in i och satt sig på hovslagarlådan).

Provridningen var också lite mot bättre vetande. Jag vet så väl hur det ska gå till vid köp av häst men jag gjorde allt helt tvärt emot (av någon anledning).

Jag åkte och tittade på hästen utan att ta med mig en mer objektiv person.

Jag satt upp på henne utan att låta ägaren visa henne först.

osv...

Men hur är det när man redan känt på sig att det var den hästen jag skulle köpa? Det var bara så. Jag är annars en väldigt velig person som har svårt att ta beslut om vad jag ska köpa. Bara att köpa skor är en hel vetenskap för jag får sån ångest över vad jag ska välja.

Det är nog fortfarande så att Berta inte är helt rätt häst för mig så tillvida att det kan vara lite påfrestande för min höft med alla skutt åt sidan (men skutten blir allt mer sällan förekommande) och att jag inte kommer åt henne med mina ben på samma sätt som en frisk person skulle göra. Men å andra sidan så har jag blivit så mycket säkrare i sadeln och kan läsa av hästen mycket bättre nu än när jag red på Mango. Berta är tillgiven och solidarisk så som ston kan vara. Hon trilskas ibland men är väldigt hängiven andra dagar. Jag kan knappt fatta att det gått snart ett år redan. Jag ångar inte att jag köpte Berta ett enda dugg. Det har varit ett roligt och lärorikt år.

Fast utan Veronicas hjälp hade jag inte kommit så långt som jag har gjort. Veronicas insatser och min tjurighet (långsiktighet) har varit en bra mix.