Kollade förra årets blogginlägg och det visade sig att jag var förkyld den dagen också. Det var en tråkig tradition... eller vad jag ska kalla det. Trots förkylning åkte jag till jobbet och där ruskade de bara på huvudet och sa att jag borde ha varit hemma. Men det var kul ändå, eleverna sjöng och hurrade för mig trots att jag försökte stoppa dem.

Hur som helst så kom jag hem före tre till ett nystädat hus. Ulf åkte och köpte en tårta och sedan satte han igån med maten. Han hade fått ett recept av en av ägarna till pizzerian här i bygden. När så Ulf började laga i ordning maten så dök ägaren upp och hjälpte till att få maten perfekt med fin dukning och snyggt upplägg på tallriken. Vilken service! och vad god maten blev. Jag blev proppmätt men fick ändå stoppa ner lite mat i lunchlådan till i morgon.

Det är ju vanlig arbetsdag i morgon så det blev ganska snabbt folktomt här hemma och eftersom jag är förkyld så var det rätt skönt. Döm om min förvåning när det plingar på dörren (jag väntade inga fler besök idag så jag orkade inte ens kliva upp från soffan) och då dyker Veronica upp med en present. Jag blev paff eftersom var verkligen oväntat.

Nu är jag trött, trött... det kostar på att ligga på topp.