Vi är just hemkomna efter en intensiv helg i Ullånger. Vi har hunnit med att hälsa på Helen och Roine i deras husvagn som de för närvarande hade uppställd i Långviken (ett mycket vackert ställen mellan Docksta- Ullånger uppe på fjället). Sedan hann vi med att heja på min farsa när han ställde upp i en klubbtävling i segling. Det var kallt och grinigt där nere i hamnen så det var skönt att åka upp till morsan och äta en bit mat sedan.

Maten de bjöd på gick inte av för hackor. Vi kan inte ha ätit godare på restaurang. Det var grillat rådjurskött, potatis, kantareller, grönsaker, grillad lök, hemgjort persiljesmör och vitlöksbröd. Vi åt så vill höll på att spricka. Till och med Joakim som är så kräsen i maten åt mat och han åt MYCKET. Till efterrätt fick vi marängswiss. Det fick man knappt ner för det andra var så gott.

Vi rullade neröver vid niotiden och åkte ner till hamnen igen. Där mötte vi farsan och när det började skymma gav vi oss ut i hans båt på en nattlig färd på Ullångersfjärden. De boende runt fjärden hade satt ut marshaller efter stranden och på bryggorna så det var otroligt vackert att se från första parkett på båten. Sara och jag satt nämligen i fören ungefär som på filmen Titanic. Det var så ljuvligt och rogivande. Bästa dagen på hela sommarlovet! Detta trots att Ulf varit så emot hela den här resan. Men det blev så bra till slut.

Sedan åkte vi med bilen upp till farsans hus och sov där. Det finns inte så mycket sovplatser så vi har sovit lite spartanskt. Jag känenr mig lite bakis idag och då har jag ändå inte druckit någonting. Men man blir ju lite så när man är trött.

Berta såg lite mör ut igår efter träningen så jag räknade med att ha en trött häst idag när jag skulle ut och rida. Så var dock inte fallet. Hon var spänd och skvättig när jag gav mig iväg efter vägen för att rida. Det var hopp, skutt och skvätt för allt möjligt. Men jag red på och skrittade och travade efter vägen. Efter ett tag slappnade Berta av och vi kunde rida på långa tyglar hem. Då blev det pust och stånk från hästen så som hon brukar göra när hon slappnar av. Hon var alldeles svettig när jag klev av och det berodde inte på att vi ridit hårt på något sätt.

Så kom den stora dagen då vi skulle iväg på träning i Landsjö. Jag hade aldrig varit där i trakterna ens så det var lite spännande om man skulle hitta dit eller inte.

Det var på Dalslia gård vi skulle hålla till och där har de ett stalle för åtta hästar och en ridbana. Gården och stallet ligger ganska högt upp på en sluttning så när man stod på gårdsplanen hade man en fin utsikt över trakten. Nackdelen med ställen som ligger så där på en sluttning är att det inte finns så många plana ytor så det var lite pyssel innan jag hade backat och fått i ordning på hästsläpet. Det är tur man är duktig på att backa med släp!

Ridbanan var liksom utgrävd ur en sluttning på ena sidan och så var det utfyllt på andra sidan så det var en brant sluttning ner till vägen. Jag kan tänka mig att det var lite läskigt att hoppa rakt över ridbanan mot stupet och liksom få hästen att vända innan man var framme vid kanten. Hu, jag som är höjdrädd! Tur det var Veronica som red.

Ridbanan var fin och det är väl en sådan vi skulle önska att få ha hemma vid stallet vi med så man kan träna lite mer i stället för att alltid rida på vägen eller i gräset på lägdorna. När jag såg ridbanan så insåg jag dock att det skulle bli jobbigt för Veronica och Berta eftersom det var lite liten för att det skulle få plats sex hästar och att man skulle kunna hålla lite distans. Berta är så känslig för om det kommer en häst emot henne - speciellt om hon är spänd och om man är på en ny plats.

I alla fall så började de rida och stackars Veronica hade det hon gjorde i början. Berta kastade sig och tvärstannade lite hipp som happ. Berta var ju strängt upptagen med att hålla sig ur vägen för de andra hästarna som hon tyckte kom för nära. Men Veronica kämpade på och försökte rida så gott det gick. De fick rida fram en stund innan de började hoppa och Bertas fina hoppning var som bortblåst i och med att hon var så spänd. Hon hoppade rätt upp och rätt ner och ibland for hon på sidan för då var hon så upptagen med att hålla reda på vad de andra gjorde så då såg hon inte hindret ens.

Efter ett tag så såg jag på Bertas kroppshållning att hon hade gått från rädd/spänd till bara spänd så då sa jag till Veronica att gå på henne med spö lite så hon fick lite påminnelse om att det satt en person där. Veronica hade en liten dust med Berta och efter det så slappnade Berta av så de kom till någon ridning.

När de hoppade en annan övning sedan så gick det bättre även om Berta stod emot och aldrig kom till den där fina galopprytmen hon har när hon är avslappnad. Det gick hemskt segt och långsamt. Men man måste ju förstå Berta också som stått i Polen i stort sett hela sitt liv. Hon har säkert stått i flock och hon är så väldigt ranglåg så hon har nog försökt att hålla sig undan för att inte bli sparkad eller biten av de som är högre i rang. Hon beter sig bara på samma sätt som hon gjort de första åren av hennes liv. Hon är ju inte dum på något vis.

Eva tyckte att Berta var en fin häst som hoppade väldigt trevligt (men då har hon ju bara sett de spända hoppen och inte de avslappnade). Det skulle eventuellt bli en träning till om två veckor så då får väl Berta vara lite mer avslappnad får vi hoppas.

I dag hade en arbetskamrat (Kicki) och jag bestämt träff hemma hos mig. Hon är tyvärr allergisk mot djur och vi har ju katt så det var ett litet problem. Jag fick stå och städa och feja för att få bort så mycket som möjligt av damm och kattpäls som vi har liggande efter golvet. I allt detta städande så fick jag inspiration så jag gav mig på kylskåpet och badrummet i bara farten. Det kändes så bra när det var klart.

Kicki och jag satt till halv elva på kvällen och drog upp en strategi för hur terminen ska se ut. Det var mycket som skulle gås igenom.

Jo, jag har världens bästa häst. I alla fall idag. Alla andra dagar då hon ligger betydligt längre ner på topplistan är numera glömda. Berta har varit så snäll och gosig i dag och i kväll när jag red på henne så hoppade vi lite och det gick så bra! Hon hoppar som en gudinna så det är bara att följa med. Berta och jag hoppade först två små kryss som jag ställt upp. Efter några skutt på det så styrde jag mot ett av hindren som Veronica hoppade häromdagen. Det låg på 70 cm och det styrde jag emot och utan att blinka hoppade vi höööögt över. Hur smidigt som helst. Så kul det var!

Den ska lagas i dag. Hurra! Gud vad jag är less på att inte kunna duscha. Fräscht när man varit ute hos hästen och svettas ett par timmar eller som i går när jag var ute hos hästen ett par timmar och stod ute i ösregn i skogen för att dra undan lite ris. Kul att komma hem och frysa som bara den och inte kunna ta sig en varm dusch. Mutter.

Kul att gå och lägga sig och stinka svett och häst. Nej, fy det här har varit en pina.

Nu har vi varit på Bingo i Rundvik. Det var säsongens sista bingo så vinsten låg på 10 000 kr. Det hade  suttit fint det, men tyvärr var det någon annan som kammade hem det priset.

Jag är inte så himla förtjust i bingo. Det är lite drygt och tar lång tid, men det är trevligt att åka dit åtminstone en gång per år och umgås med Märith och Sara. En annan trevlig sak är att man känner sig sååå ung. Sara och jag var bland de yngsta där. Ha ha ha...

I dag har vädret varit minst sagt varierande. Det har ömsomt varit soligt och ömsomt regnat. Ibland var det till och med regn och sol samtidigt. Konstigt.

Hur som helst. Veronica och jag for ut till stallet i dag mitt på dagen och planerade lite inför vintern. Dessutom stängde vi en ny (!) hage där hästarna ska få gå nu när vi börjar arbeta. Det blir lite långt att leda hästarna hela vägen bort till den stora sommarlägdan när man har lite bråttom på morgonen. Dessutom måste Kurt få slå lägdorna så att det är klart innan hösten.

Efter vi gjort det så pysslade vi lite inne i stallet. Vi grejade på lite med diskbänken. Sedan åkte vi hem. Då var jag helt slut så jag gick och lade mig på soffan och sov en halvtimme. Men sedan var det bara att kliva upp förbereda mat och göra i ordning lite sådant. Efter det så gick jag ut och städade bilen inför måndagens bilbingo. Min svärmor och jag ska nämligen åka upp till Rundvik och spela lite bingo på måndagkväll.

Hur som helst så måste det vara något knas på vår bil. Den var jättedammig. Jag har lagt märke till det förut också men nu när jag gick och torkade bort allt damm så blev det uppenbart att den här bilen släpper in jättemycket vägdamm. Det låg i drivor överallt.

Tittade på OS i morse och kollade på cyklingen. Typiskt nog så såg jag inte målgången så jag såg aldrig när Emma tog silver. Synd. Jag hade tittat i flera mil innan jag stängde av tvn och åkte ut till stallet.

Red ut efter vägen på Berta i kväll. Det gick bra. Vi tog det lite lugnt.

Ulf har inte snytigt sig en enda gång sedan vi kom hem efter spånhämtningen. Men ni ska se att nämner jag att vi skulle behöva hämta mer hö så börjar han nog nysa och snora.