Jag fick mig en flygtur från hästen i dag. Det var ju inte så roligt som det låter.

Jag åkte ut till stallet redan före fem för att hinna rida innan det blev alltför skumt ute. Berta är lite skvättig och misstänksam när det blir mörkt och jag vet ju hur det är så jag satsade på att rida så tidigt som möjligt.

Jag red på nedsidan vägen. Travade lite bommar och gjorde volter och tempoökningar på rakt spår. Berta var avslappnad och trevlig. Jag hade ganska ont när jag red eftersom jag hade hjälpt Sara att bära ut möbler från hennes rum så att hon ska kunna börja riva tapeter och när Sara och jag bar ut tv'n så kände jag hur det brände till i höften. Jag hade alltså inte den bästa utgångspunkten. Vi kom galopperande på lägdan och vände runt uppåt där potatislandet varit förut när Berta ser Bim röra sig ute i skogen under en gran. Hon blev rädd och kastade sig framåt och bockade till. Jag hade väl inte bästa balansen eftersom det var en högersväng så jag åkte fram på halsen. Det hade väl varit okej men så blev Berta rädd för mig när jag låg där på halsen så hon kastade sig åt vänster för att komma undan mig och då gled jag ner från hästen och landade på höger knä.

Jag blev arg som ett bi. Kände igenom kroppen om jag brutit något och sedan knatade jag upp till stallet och hämtade Berta eftersom hon sprungit dit. Red sedan ner till lägdan igen och galopperade varv på varv förbi samma ställe där hon blivit skrämd. Jag var inte arg på Berta. Det var inte hennes fel. Hästar blir ju mer lättskrämda när det är skumt ute och det är ju en instinkt att skydda sig om man ser något röra sig i mörkret. Men det kändes himla onödigt.

Lustigt nog är det näst intill ett år sedan jag flög av Berta sist. Det var den femte november i fjol.