I dag var det dagen D. Dags för Berta att flytta ett par månader upp till Umeå. Jag har haft jättemycket ångest innan jag bestämt mig, men nu när beslutet äntligen var taget då blev det ändå som att en stor börda lyfts från mina axlar. Det var lite bitterljuvt att åka till Umeå och lämna hästen men jag tror ändå att det blir bra och att Berta kommer att trivas. Det har nästan varit värre att ha henne drivandes här hemma utan något att göra. Hon är ju trots allt en dam i sin bästa ålder.

När vi kom fram till Umeå fick Berta stå ett tag i stallet innan vi släppte ut henne i hagen. Hon fick gå själv i en stor hage medan vi gick in och åt en supergod lunch. Sedan åkte vi och tittade på ridbanan där hon ska ridas (jättefin) och sedan åkte vi tillbaka till Anna-Lena och där blev det bestämt att vi skulle försöka släppa ihop Berta med de andra hästarna. Jag trodde Berta skulle vara väldigt underlägsen eftersom hon är, så vitt vi vet, så låg i rang. Det var väl det jag gruvade mig för mest. Men döm om min förvåning när Berta minsann tog täten ihagen och mopsade sig med allehanda skutt, skruvanden och sparkar. Det trodde jag aldrig, inte på en miljon år.

Efter det drack vi kaffe och sedan åkte vi hem. Det sist jag såg av Berta i hagen var att hon stod och spanade över sina nya domäner samt betade med de andra hästarna. Det där blir nog bra.

Vår katt Gubben kom in i dag och var hemskt gosig. Det lustiga var att han luktade väldigt starkt av rakvatten. Har han något planerat inför helgen tro? Blir det fest ikväll?

Jag har länge funderat på vad jag ska göra med hästen medan jag inte kan ta hand om den. Det är inte så lätt när man inte har någon i familjen som kan ställa upp (jo, jag vet att du kan ställa upp Ulf, men inte i den utsträckning som behövs för att dagligen ta hand om en häst).

Jag har varit i kontakt med folk och frågat om de kan rida, kollat underlag för att lämna ut på foder och att lämna ut Berta på utbildning. Gudarna ska veta att det inte är lätt. Helst inte om man som jag har ett visst kontrollbehov samt är näst intill oförmögen att ta beslut som gäller hästen.

Jag hade tänkt ha kvar Berta så länge som möjligt här hemma innan operation men jag inser att det går inte. Det är inte så kul att ha en häst som man inte kan vara med annat än korta stunder. Det blir ingen kontakt, ingenting bara en häst i hagen som går och skrotar. Och jag vet aldrig vilka dagar jag mår bra och klarar av att ta hand om henne och vilka dagar som är hopplöst smärtsamma och jag nästan dör när jag måste gå.

Nu har jag så bestämt mig för att skicka Berta till Umeå hos Anna-Lena Svensson. Detta för att hon känner Berta ända sedan jag köpte henne. Hon känner mig och vet vilka krav jag har när det gäller skötsel (och hur velig jag är). Hon har ridit Berta flera gånger och de passar väldigt bra ihop. Jag vet att Berta trivs med Anna-Lena på ryggen och jag tycker att hon är en duktig ryttare.

På minussidan ligger att hon bor så långt bort. Det kommer att bli drygt.

Pratade med Anna-Lena idag och vi bestämde att eventuellt redan nu på söndag (åh, ångest) ska jag köra upp henne. Nu måste jag bara smälta det här. Om jag kan.

Åkte upp till jobbet i morse och hälsade på. Var tvungen att uträtta några småjobb. Det var roligt att träffa alla igen. På kvällen kom Veronica förbi och tittade på några kort som jag beställt på Berta när Anna-Lena tävlade henne i Ö-vik.

Annars har jag inte gjort mycket. Postade intyget till försäkringskassan efter mycken vånda. Man har ju läst om sådana skräckhistorier i tidningarna om nitiska handläggare som skickar tillbaka och vägrar betala ut ersättning på grund av ett missat kryss eller så. Det var luriga frågor på det där intyget man ska skicka. Jag fick tänka till när jag läste det så jag förstår att folk gör fel. Men jag har kanske satt något kryss fel så jag får tillbaka det - vad vet jag?

Begrunda detta.

6. För dig som får lön från din arbetsgivare samtidigt som du får sjukpenning.

Förklaring: Vissa arbetsgivare betalar lön till sina anställda även efter 14 dagars sjuklöneperiod, alltså samtidigt som den anställde får sjukpenning från Försäkringskassan. Om din arbetsgivare betalar dig mer än 10 av din lön även efter 14 dagars sjuklöneperiod så har det betydelse för storleken på sjukpenningen. Då ska du sätta kryss i rutan.

Alltså, jag fick fundera länge. Alltså, jag är 75% sjukskriven och alltså får jag lön a min arbetsgivare efter 14 dagar. Men är det denna lön de menar. Dessutom: "om din arbetsgivare betalar dig mer än 10 av din...". Vaddå 10? De måste ha missat något där i instruktionerna.

Dessutom fanns det en annan lurig fråga.

5. Om du arbetar som vanligt igen.

Frågan gäller bara dig som börjat arbeta lika mycket som du brukar göra.

Varför skulle jag fylla i ett sjukskrivningsintyg om jag är tillbaka till arbetet? Eller måste man avanmäla sig också? Om jag är sjukskriven mellan 28/8 till 31/10 avslutas det inte automatiskt då? Eller pågår utbetalningarna i evigheter? Vad menas med "arbeta lika mycket som du brukar göra". Vilken smavetsfråga. Även om man är tillbaka på 100% så kanske man tar det lite lugnare. Eller?

Det tog mig fyra dagar att fylla i en den här blanketten och det var med ångest jag postade iväg den.

...och kunde sitta i en biostol.

I dag kom hovslagaren och skodde Berta. Hon var snäll och lugn. Hovis passade på att ta Amie och fölis också. Det gick jättebra med fölet faktiskt. När jag skulle ta ut Amie från boxen hade fölet somnat och sov så hårt att hon inte märkte att Amie gick. När hon vaknade var Amie nästan klar med sina hovar så då var det bara att fortsätta med fölet. Hon stod ganska snällt. Ryckte bara lite när hovslagaren filade och grejade med hovarna. Fölet fick jättemycket beröm sedan av hovslagaren som tyckte att det var ett ovanligt lugnt och välhanterat föl.

Nu har jag varit till sjukhuset och mött narkosläkaren. Eller, narkos och narkos - det är ju ryggmärgsbedövning jag ska få. Det är exakt samma medel som när man bedövar en tand hos tandläkaren visade det sig och lagat tänder har jag ju gjort förut.

Själva bedövningen ser jag inte som något problem. Inte att få benet avsågat heller - piece of cake - men så fick jag veta att man måste ha kateter. Boom. Där går min gräns.

Vi har en ny myndighet som heter skolinspektionen. Den har i uppgift att åka runt och titta på skolornas verskamhet och inspektera så lagar hålls. Det tycker jag är jättebra för oftast är skolorna en skyddad verkstad som har liten eller ingen självkritik. Lärare är ju också ett lustigt släkte som å ena sidan ska få elever att lära sig saker men å andra sidan är helt ovilliga att lära sig själva. Inte alla lärare naturligtvis, men det finns många som går på i samma spår som när de examinerades för typ 100 år sedan.

Men i alla fall - skolinspektionen har en hemsida som jag brukar gå in och läsa på. Det är skrämmande hur det i rapport efter rapport lyfts fram allt dåligt skolorna gör. Detta trots att all forskning visar på att positiv förstärkning leder till bättre och snabbare utveckling. Vi lärare ska se elevernas möjligheter och lyfta dem i det de är bra i, men skolinspektionen gnuggar kommunerna i deras dåliga insatser och hotar med än det ena och än det andra. Dålig pedagogik tycker jag. Det hade väl varit bra om alla skolor sett fram emot ett besök av skolinspektionen och om när man gått in på skolinspektionens hemsida blivit inspirerad. Typ: åh, gör de så på den skolan vilken bra idé! Vad roligt att just de får så bra resultat, hur skulle vi kunna ta efter dem.