Nu är det vår. Det märks på hästarna. Berta har ny energi och i kväll när jag skulle rida ensam så blev allt farligt. När vi är två som rider samtidigt så är Berta rätt lugn och litar på att Amie tar hand om allt farligt, men när hon är själv, då ska hon ju hålla koll på allt.

Det började ju bra... not... redan när jag red ut från gårdsplanen gjorde Berta en tvärvändning i den högre skolan. Då var jag dock beredd så jag parerade snabbt och styrde tillbaka henne på rätt väg. Det blev en del skutt och hopp åt sidan på den lilla korta biten till ridplanen men det gick bra. På ridplanen gick det trögt. Jag fick bli lite sur på henne för att hon skulle gå fram och göra något litet arbete i alla fall. Jag red mellan konerna och satt och hittade på olika nya grejer hela tiden så hon skulle vara uppmärksam på mig. Sen avslutade vi efter lite galoppjobb och jag slappnade av. Styrde mot utgången och där blev det tvärkast bakåt och tvärvänding. Det var jag inte beredd på så jag var jäkligt nära att falla av. Det är tur att Berta är snäll för om man proooar så stannar hon utan att bry sig i det som just var farligt. När jag gjorde det så kunde jag kravla mig tillbaka till sadeln och pusta ut. Sedan satt jag och skällde på henne och pressade henne framåt nästan i trav hela vägen hem. Då får hon mer respekt för mig än snöklumpar och framhyvlade grästuvor. Hon gick i väldigt samlad, fin form på tygeln hela vägen hem. Mina ben var dock som spagetti efteråt eftersom jag klämt åt så mycket för att få fram henne.

Men som sagt. Det är vår. Man får tåla lite.