Veronica och jag har åkt och hämtat spån idag. Det tog oss 1,5 timme att packa drygt 70 säckar. Efter det var man helt slut, men det var bara att bita ihop och åka hem för att packa in alla säckar i stallet. Vilket j'**la jobb! Men vi ska vara glada att vi har tillgång på spån i alla fall, nu när man hör hur besvärligt det är för andra att skaffa spån.

Efter spånhämtning så var det dags att rida. Det finns just inget annat ställe att rida på än vägen så vi red till Åsas ponnysar och tillbaka. Det blir inte mycket till motion men hästarna får se lite annat än hagen i alla fall. Berta var dessutom jättespänd. Det var som att rida på en bunt nerver. Vi träffade på några bilar och det sprakar och skvätter en del från bilarna så Berta var ju på hugget och dansade runt på vägen. När vi sedan träffade på en traktor så var hon däremot helcool. Då hade vi i och för sig gått av vägen och stod en bit ifrån, men i alla fall. Lustigt.

Det är så här på våren man önskar sig en riktig ridbana eller ett ridtält. Nu kommer det att ta flera veckor innan det går att rida ordentligt på något ställe överhuvudtaget. Tur vi ska iväg på träning på torsdag.