Jag, och vår familj, är av den lite mer veliga sorten. Det går liksom inte att bestämma sig utan vi drar på saker och ting. I år har vi dragit på julen, men nu har vi bestämt oss och har därmed bjudit in en hel del släkt. Om alla vi bjudit kommer blir vi tretton personer. Det är en hel del att ta tag i och ordna för att få plats med alla dessa. I dag satte vi igång att möblera om i hela huset. Tv-rummet har blivit matsal och matsalen/allrummet har blivit tv-rum med tolv sittplatser. Det blev faktiskt ganska mysigt och det ser väldigt "festligt" ut.

Vår andra bal-leverantör kom med ett gäng hösilagebalar i dag. Han skulle komma klockan ett och jag hade tänkt rida innan så att Berta kunde vara inne i stallet medan han körde runt med traktorn. Hästarna brukar tycka att det är väldigt roligt när det händer något på gården så då springer de och hoppar runt inne i skogen i en väldig fart och det vill jag gärna undvika innan tävling.

Hur som ehlst så blev jag ju sen ut till stallet. Var inte där förrän kvart över tolv och innan jag sadlat och grejat så var klockan halv ett. Jag susade ut i hundranittio och bad Veronica sätta upp ett hinder som Berta kunde få ta några skutt över. Precis när jag ridit fram, klockan tio i ett, så kom han med balarna. Veronica gick upp och tog emot honom medan jag fortsatte att rida. Berta konstrade lite och stegrade och fjantade men jag satt som gjuten och bara sparkade in hälarna i sidorna och tvingade henne framåt. Då accepterade hon det och vi kunde ta några skutt innan jag gick in.

Det gick bra att skritta förbi traktorn och balvagnen som stod på gården. Hon är inte rädd för sådant men hon vill ju gärna testa om man som ryttare verkligen vet vad man vill. Har jag bilden klar för mig hur jag vill att hon ska vara så går det faktiskt lättare och hon lyssnar jättebra. Är jag fundersam och sitter och tänker på hur jag ska lösa problemet (som att gå förbi en traktor) då blir hon mer yr och osäker. Hon är väldigt bra på att tolka kroppsignaler, min lilla Berta. Det kanske alla hästar är?

Hur som helst så fick även den här balgubben lägga ut balar i hagen. Jag är inte bara velig, utan snål också. Det känns onödigt att betala hur mycket som helst för hö bara dagarna före jul och sedan i januari när alla sluträkningar och sådant kommer så ska man hålla på att betala för höbalar även då. Nej, ut med fyra balar i hagen och sedan så drog vi stängseltråd så att hästarna inte kan komma åt. Om gud är god så fungerar det. Annars så har jag kläckt ur mig ännu en dålig idé. Inget ovanligt.

Hängivna kattälskare har talat om för mig att det går att dressera katter. Det går att lära dem att inte hoppa upp på bordet och allt vad det var. Jag skulle vilja påstå attt (i alla fall hos oss) så har katten dresserat familjen tämligen väl. Vid minsta tendens till att han vill gå ut eller att han vill ha mat kommer vi skyndsamt fram och utför det katten kräver. Vi vet nämligen att straffet för ej utförda tjänster blir sönderrivna tapeter, kläng i gardinerna eller något annat påhittigt straff. Jag har till och med blivit uppkörd ur sängen mitt i natten när katten vill komma ut.

Katten Gubben är en fullfjädrar tyrann.... oj, nu måste jag kila och släppa ut honom.