I dag följde Sara med ut till stallet. Hon fick filma lite när jag rider (och hoppar) Berta. I går fick vi nämligen veta att hoppträningen är inställd. Det var tråkigt för det är nästan det enda man har att se fram emot nu för tiden då alla tävlingar är inställda. Men tappar fokus lite och vet inte riktigt vad man ska ta och göra. Därför fick Sara följa med ut och filma. För att jag ska få lite inspiration (och transpiration?). Då kan jag sitta här hemma och irritera mig på saker och ting som jag gör när jag rider och så blir jag så arg på det så jag måste försöka rätta till det.

Nu har jag suttit här och fått dåndimpen över mitt feta arsle.

För att inte tala om mitt högra ben som hela tiden ser ut att vara i stolsits.

Hela jag ser skev ut. Jag sitter framåtlutad och måste räta upp mig genom att få fram bröstbenet. Och räta upp axlarna... och... och...

Filmen finns på menyn på min hemsida.

Man undrar ju hur det är fatt med en. Jag är konstant trött. Hela tiden. Jag sitter just nu (strax efter sju) och bara gäspar och väntar på att få gå och lägga mig. Det är nästan så man känner sig sjuklig.

På grund av detta har jag börjat ta små huttar av "Chi san" som är något uppiggande medel med Rosenrot. Det smakar förfärligt. På gränsen till outhärdligt, men vad gör man inte för att bli lite piggare?

Godnatt!

I dag hoppade jag berta nere på lägdan. Red samma övning som vi gjort för Anna-Lena men Berta rev mittenhindret så då fick jag tänka om och rida en annan "bana". Det blev att jag red en "bruten" linje, alltså där man hoppar rakt fram och sedan vänder i en vinkel mot ett annat hinder (i detta fall mot grinden). Första gången jag gjorde  det så blev Berta lite ställd men hoppade snällt. Andra gången vi for över det så susade hon bara på utan att bry sig så mycket om den lite annorlunda ridvägen.

Det gick ganska så bra att hoppa. Jag tror jag red lite i undertempo för Berta hoppade lite konstiga skutt över hindret emellanåt. Det var höööögt över, för jag hade lagt upp bommarna på 60 cm ungefär och hon hoppade som om det var bra mycket högre. Men det var bara att hänga med och försöka få upp tempot mot nästa hinder.

Syrran ringde i går och frågade mig vilken ras Berta var. Det går ju inte riktigt att säga eftersom hon har okänd härstamning. Jag brukar lite slarvigt säga att hon är "Polskt halvblod" men det är ju inte riktigt rätt det heller. Jag skulle tro att hon har en mix av olika raser som är vanligt förekommande i Polen som t ex. Wielkopolski, Malapolski, Trakehnare men jag har inga belägg för detta annat än att hon kommer från Polen.

Snart är det ett år sedan jag köpte Berta. Det var inte mycket som stämde med mina behov och önskningar om man säger så.

Jag ville absolut inte köpa en fux...

Jag ville inte ha en häst som var för ung.
Jag ville ha en häst som gick igenom besiktningen.
Jag ville ha en häst som var lätt att sköta och sko.

Men direkt när jag såg annonsen på Berta så visste jag att jag skulle ha henne. Tråkigt nog togs annonsen bort rätt snabbt så jag trodde hon var såld, men det visade sig att hon hade blivit skadad vid skoning (hon hade backat in i och satt sig på hovslagarlådan).

Provridningen var också lite mot bättre vetande. Jag vet så väl hur det ska gå till vid köp av häst men jag gjorde allt helt tvärt emot (av någon anledning).

Jag åkte och tittade på hästen utan att ta med mig en mer objektiv person.

Jag satt upp på henne utan att låta ägaren visa henne först.

osv...

Men hur är det när man redan känt på sig att det var den hästen jag skulle köpa? Det var bara så. Jag är annars en väldigt velig person som har svårt att ta beslut om vad jag ska köpa. Bara att köpa skor är en hel vetenskap för jag får sån ångest över vad jag ska välja.

Det är nog fortfarande så att Berta inte är helt rätt häst för mig så tillvida att det kan vara lite påfrestande för min höft med alla skutt åt sidan (men skutten blir allt mer sällan förekommande) och att jag inte kommer åt henne med mina ben på samma sätt som en frisk person skulle göra. Men å andra sidan så har jag blivit så mycket säkrare i sadeln och kan läsa av hästen mycket bättre nu än när jag red på Mango. Berta är tillgiven och solidarisk så som ston kan vara. Hon trilskas ibland men är väldigt hängiven andra dagar. Jag kan knappt fatta att det gått snart ett år redan. Jag ångar inte att jag köpte Berta ett enda dugg. Det har varit ett roligt och lärorikt år.

Fast utan Veronicas hjälp hade jag inte kommit så långt som jag har gjort. Veronicas insatser och min tjurighet (långsiktighet) har varit en bra mix.

Jag åkte ut till stallet vid elva och pysslade lite. Packade bland annat påsar med hö från balen vi öppnat i hagen. Det är nog orimligt att tro att två hästar kan äta upp den där nu när det är så här varmt ute utan att den brinner ihop så det är bara att packa i påsar (eftersom det är ganska torrt) och hoppas att man stoppar processen. Veronica kom hon också bara en stund  efteråt så tillsammans slet vi och drog så gott vi kunde.

Halv ett gav vi oss ut i skogen och red. Det var en toppendag med soligt och fint väder. Jag satt mest bara och njöt av ridturen, men rätt vad det var så såg jag två grönklädda människor som gick på berget inne i skogen och då funderade vi om de höll på att jaga i området så då vände vi fortare än kvickt. Det var inte meningen att störa.

Men å andra sidan så såg jag inte att det var jägare heller så det kan lika gärna varit några svampplockare eller så. Hur som helst så vände vi fort och kvickt.

Vi red lite på Gillis lägda när vi var på väg hem så att hästarna fick jobba lite. Det blev ju en lite kort tur i skogen.

Den som missat programmet och vill titta på det första avsnittet kan klicka på den här länken.

http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=1244165 

Del två finns också där men den kan ni leta upp själva.

Nu är det äntligen fredag igen. Det var min morgon igen och nu tog jag kniven och öppnade ett lock på balen så att hästarna skulle kunna äta från den. Den var ju ändå öppnad så det gjorde inget att hästarna fortsatte att äta på den.

På kvällen när jag åkte och tog in hästarna så stod de inte vid balen utan de var bakom berget nere vid andra lägdan. De hade rullat sig och var smutsiga och vackra. När jag tog in dem så brydde de sig inte om hö jag lagt in i boxen så de var inte ett dugg hungriga.

Jag tog i alla fall Berta och red på Gillis lägda. Red runt lite allmänt och fick till böjning och ställning på volt och rakt fram. Berta var lite på tårna för det var lite skumt ute och så hade vi publik igen. Den här gången var det en man i silverfärgad bil som parkerade vid Gillis hus (på gården) och som sedan stod och tittade på när jag red.

I dag var det min morgon att släppa ut hästarna. Det var lite regnigt och disigt så hästarna fick regntäcken på sig. Jag släppte ut dem i vinterhagen så de inte skulle trampa sönder så mycket på lägdan som de annars betar på.

På kvällen ringde Veronica. Jag hade sagt till höbonden att köra in en bal i hagen så den stod där oöppnad uppe vid huset i hagen. Vi trodde väl inte att hästarna skulle göra så mycket med den balen, men se det hade de. Någon (Amie?) hade gnagt hål på plasten och stod med näsan nere i balen. Hon hade inte ätit så mycket, bara några mumsbitar.

jag var inte ut och red. Det regnade nämligen och jag satt hemma och rättade prov istället.

Det var grått och disigt på kvällen. Det småduggade lite ibland men trots detta sadlade jag på Berta och tog en sväng efter vägen. Det gick jättebra. Jag hade utrustat mig med reflexväst och sådant för att synas bättre ifall det kom en bil, men det gjorde det inte.

På kvällen tittade jag på "Vem kan slå Filip och Fredrik" samtidigt som jag tittade på fälttävlanstävling från England på Eurosport. Fälttävlan är inte så roligt att se på... Det ser så farligt ut och inte blev jag mindre betänksam när en häst voltar runt ett hinder och landar på strandbanken till ett vattenhinder med ryttaren fastklämd under sig. Hästen kämpade för att inte rulla ner i vattent så den sparkade och försökte hålla huvudet uppe från vatten. Fy... Ryttaren kämpade för att komma ifrån hästens sprattlande ben.